Fru talman! Vi ska nu debattera regeringens skrivelse
Kärnkraft utan statliga subventioner
. Det är en skrivelse som är en följd av att riksdagen den 17 juni 2010, i samband med att vi behandlade lagförslaget
Kärnkraften - förutsättningar för generationsskifte
, beslutade att ställa sig bakom ett motionsyrkande från Centerpartiet om att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag om lagstiftning eller andra åtgärder med innebörden att direkta eller indirekta subventioner inte skulle kunna påräknas.
I dag är det den 18 juni 2012. Det har gått två år. Trots det står vi här med en skrivelse som är i det närmaste att betrakta som en icke-skrivelse som inte ens förmår att svara på frågan hur kärnkraftens subventioner ska definieras. Det är anmärkningsvärt, inte minst eftersom ett så kallat obegränsat skadeståndsansvar var en av beståndsdelarna i den borgerliga kärnkraftsöverenskommelsen. Möjligheten att bygga ny kärnkraft skulle kompenseras med ett tyngre ansvar för kärnkraftsägarna vid en eventuell olycka. Facit så här långt är att det är möjligt att bygga nytt men att skadeståndsansvaret är kvar på en mycket låg nivå - helt på tvärs med vad som lovades när förbudet mot att bygga ny kärnkraft togs bort. Att inte ha ett obegränsat skadeståndsansvar är dessutom definitivt att betrakta som en indirekt subvention. Ett i allra högsta grad rimligt första steg är att låta den redan beslutade lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor träda i kraft.
I likhet med företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i civilutskottet anser jag att tidsutdräkten för ikraftträdandet är oacceptabel. Regeringen har beklagat förseningen, och tidigare miljöministern Andreas Carlgren har förklarat att han hade räknat med att reglerna skulle träda i kraft vid halvårsskiftet 2011 men flyttade sedan fram löftet om ikraftträdande till årsskiftet 2011/2012. Nu är vi vid halvårsskiftet 2012, och trots att ingenting ändå har hänt finns det inga ytterligare svar att få i regeringens skrivelse.
Regeringens förklaring till förseningen är att de nya reglerna förutsätter att Pariskonventionen och dess tilläggskonvention med deras lydelse enligt 2004 års ändringsprotokoll träder i kraft. Men man säger också att om ett sådant ikraftträdande skulle dröja avsevärt kan det bli aktuellt att utreda behovet av att införa nya svenska regler i avvaktan på de internationella avtalens ikraftträdande. Den stora frågan här måste vara vad regeringen menar med "dröja avsevärt". Tydligen tycker man inte att det har dröjt länge nog ens för att belysa frågan vidare i skrivelsen.
Fru talman! Vi socialdemokrater anser att förklaringen är otillräcklig och menar att det är mycket angeläget att dessa lagförändringar om ett så kallat obegränsat ansvar sätts i kraft skyndsamt. Lagen är redan nu mer än ett år försenad. Därför föreslår vi att lagen om ansvar och ersättningar vid radiologiska olyckor träder i kraft den 1 juli 2012. Vi står också bakom att Sverige ratificerar Pariskonventionen och dess tilläggskonvention enligt 2004 års ändringsprotokoll.
Vi anser att ett obegränsat ansvar inte heller kan begränsas så som regeringen valt att göra. Ett obegränsat ansvar bör i princip innebära att reaktorägarens ekonomiska ansvar är oändligt, även om det givetvis i praktiken inte är möjligt att få större ersättning än vad den betalningsskyldige kan betala.
Den nya lagen säkerställer - om och i så fall när den träder i kraft - betalning upp till 12 miljarder kronor. Trots att detta innebär en avsevärd höjning i förhållande till dagens lagstiftning kan beloppet sannolikt vara otillräckligt redan vid mindre olyckor, och det lär vara fullständigt otillräckligt vid ett svårt reaktorhaveri med oöverskådliga konsekvenser.
Vi anser att inriktningen på politiken måste vara att kärnkraftsindustrin vid en olycka ska stå för sina egna kostnader. Därför bör kravet på finansiering av ansvaret så långt som det är möjligt utgå från de verkliga kostnader som kan orsakas. Mot den bakgrunden anser vi att regeringen bör verka för att nivån på finansieringen av det obegränsade skadeståndsansvaret höjs.
Andra frågor som bör belysas ytterligare och resultera i lagstiftning från regeringen är bland annat preskriptionstidens längd, möjligheten till statlig återförsäkring samt vem som ska ansvara för samhällets kostnader för sjukvård till följd av en radiologisk olycka.
Avslutningsvis vill jag peka på behovet av en bestämmelse om ansvarsgenombrott i svensk lagstiftning. Med tanke på de konsekvenser en eventuell olycka får och vilken exceptionell händelse det är borde det vara rimligt att åtminstone överväga att ändra aktiebolagsrätten så att ansvarsgenombrott inom en koncern blir möjligt.
Fru talman! Det har gått två år sedan regeringen och riksdagen debatterade det ursprungliga ärendet och gav en beställning till regeringen om att återkomma med förslag till ändringar. Det har gått två år! Trots det levererar regeringen en skrivelse som inte innehåller några som helst svar. Det är inte tillfredsställande. Det är dessutom i någon mening respektlöst gentemot riksdagen och gentemot allas vår tid.
Med detta vill jag yrka bifall till reservationen.
I detta anförande instämde Ingemar Nilsson, Ingela Nylund Watz och Börje Vestlund (alla S).