Fru talman! Återigen blir det väldigt uppenbart att regeringspartiernas företrädare gärna vill prata om allt utom om skrivelsen. Det är i och för sig förståeligt, eftersom det inte finns så mycket att säga om den.
Jag kan tycka att det är humoristiskt i någon mening att vi har en företrädare för det största regeringspartiet som är bekymrad över vad oppositionen tycker och inte tycker i energifrågan eller huruvida vi är överens eller inte överens på olika nivåer. Jag vill dessutom poängtera att om man skulle göra en blocköverskridande energipolitisk överenskommelse om energifrågan skulle den handla om betydligt mer än bara om kärnkraften.
Det borde finnas mycket som vi skulle kunna diskutera och komma överens om på hela det här området, men framför allt borde det vara beklämmande för Jonas Jacobsson Gjörtler att bläcket inte ens hann torka på det förslag som togs med två rösters övervikt i denna kammare innan två av partierna som ingår i överenskommelsen, Folkpartiet och Centerpartiet, gick ut och tolkade det alldeles olika. Jag hade tänkt att den här debatten inte skulle handla om det, för den debatten har redan tagits i den här kammaren, och den kommer alldeles säkert att tas upp igen vid ett flertal tillfällen. Man kommer ständigt tillbaka till den.
När det gäller Socialdemokraterna och vår syn på energiöverenskommelsen har vi flera gånger slagit fast att vi anser att det är av yttersta betydelse, faktiskt helt avgörande, att man får till en blocköverskridande energiuppgörelse som skapar långsiktiga spelregler och konkurrenskraft för vår svenska energi. Det är en märklig inställning från regeringen att för att kunna sätta sig i en sådan förhandling måste det först finnas garantier för vad man ska tycka och inte tycka. Så går inte en förhandling till. Men det är klart att har man den inställningen är det kanske inte så konstigt att de partier som sedan har tvingats in i en uppgörelse, eller hur det nu har gått till, fått redovisa sina åsikter i förväg och sedan inte står för dem när de väl kommer ut ur rummet.