Fru talman! På den sista frågan har jag inte något bättre svar än någon annan i den här kammaren. Det har funnits en förhoppning om att det här skulle falla på plats ganska snart. Man har pratat om slutet av det här året. Jag kan inte bedöma huruvida det är realistiskt att tro att det blir så. Vi hoppas väl alla att det ska ske ganska snart.
När det gäller det Jennie Nilsson inledde med vill jag säga att det inte var riktigt så att det enda jag sade var att det var en gedigen skrivelse från regeringen, utan jag gick igenom en del av de områden som belyses i skrivelsen. Jag konstaterade också att det inte föreligger några subventioner i enlighet med vad som står i skrivelsen. Lite mer utförligt var det nog, även om jag sedan gick över till att belysa den andra delen.
Som jag har nämnt tidigare tycker jag att det blir lite skevt ibland i debatten. Det framställs som om kärnkraften får subventioner, vilket inte stämmer. Det är faktiskt tvärtom.
Jag tror att det vore mycket bra med långsiktiga spelregler. Problemet är väl, som vi också har konstaterat här tidigare, att det största oppositionspartiet inte riktigt är berett att diskutera den springande punkten, det som så att säga är cloun för att nå fram till en sådan överenskommelse, alltså att man måste öppna dörren för att prata om kärnkraftens roll.
Jag tycker att alliansregeringen och allianspartierna har en sund inställning till kärnkraften. Vi tycker att kärnkraften ska vara tillåten i Sverige. Det ska vara tillåtet att bygga och driva kärnkraft i Sverige, men den får klara sig själv. Den får klara sig utan subventioner, vilket konstateras i den här skrivelsen.
Jag undrar hur Jennie Nilsson och hennes partikamrater resonerar. För ett par veckor sedan fattade LO beslut om att man vill förorda kärnkraft. Vi vet att partiledare Löfven har ett långt förflutet som kärnkraftspositiv. Men socialdemokraterna i riksdagen driver en helt annan linje. Det är lite intressant att se hur ni ska få ihop detta.