Fru talman! Det blev tydligt även i replikskiftet att utgångspunkterna i debatten är lite olika beroende på vad man tycker är viktigast. Jag gjorde en genomgång av läget när det gäller subventionerna eftersom det framställs från oppositionen, kanske framför allt från Miljöpartiet, som att kärnkraften skulle vara hårt subventionerad. Därför tyckte jag att det var rätt relevant att visa att så inte är fallet, utan att staten får in en hel del intäkter från kärnkraften - nästan dubbelt så mycket som man har gett i subvention till det förnybara. På så sätt kan man säga att kärnkraften har bidragit till att stödja det förnybara. Annars hade man varit tvungen att hitta pengarna någon annanstans.
Det stämmer inte heller riktigt att det skulle vara ett stort underskott i Kärnavfallsfonden. Där finns drygt 46 miljarder, eller kanske till och med något mer, i dag. De beräkningar som har redovisats av att man skulle behöva höja detta drastiskt har, såvitt jag förstår, sin koppling till att ränteläget är så pass lågt nu. Det finns ingen anledning att tro att räntan skulle vara så låg i all evighet. Sedan 80-talet, när man började med det här, har räntan varierat stadigt. Avgiften höjdes senast i december med ungefär 1 öre till strax över 2 öre. Man har alltså gjort en rätt ordentlig höjning nyligen.
Jag tycker att det är relevant att ändå diskutera det övergripande. Om man tycker att kärnkraften är huvudfienden och om man vill avveckla den till varje pris letar man spöken. Då försöker man hitta subventioner i allting. Man hittar allting som kan visa på att kärnkraften är ond och dålig och måste bort. Om utgångspunkten i stället är den som Alliansen har - att det är energipolitiken som är det viktiga och att den ska fungera - blir slutsatsen kanske något annorlunda.