Fru talman! Dagens debatt handlar om huruvida det finns några subventioner till den svenska kärnkraften eller ej. Jag ber om ursäkt om en del kan uppfattas som upprepningar av vad föregående talare har sagt, men jag ska göra mitt bästa för att vidga diskussionen något.
Att vi över huvud taget debatterar frågan beror på att en skrivelse från regeringen har lämnats i ärendet, vilket var beställt av oss i näringsutskottet. I skrivelsen redovisar regeringen att man mycket noggrant arbetat igenom samtliga politikområden för att se om det fanns direkta eller indirekta subventioner till kärnkraften. Denna kontroll visar med all önskvärd tydlighet att det inte finns några sådana, och därmed föreligger det inte heller något behov av eller stöd för någon ytterligare lagstiftning.
Till detta faktum ska läggas att alliansregeringen nästan har fyrfaldigat det belopp som kärnkraftsbolagen måste garantera direkt vid ett eventuellt tillbud från 3 till 11 miljarder, som vi har hört här tidigare. I driftsbolagen finns de sakförsäkringar som ger ytterligare 15-20 miljarder. Dessutom har regeringen infört ett obegränsat skadeståndsansvar för de bolag som äger och driver reaktorn. Detta innebär sammantaget att Sverige har högre krav än vad de flesta andra länder har och väsentligt högre krav än vad den internationella överenskommelsen, Pariskonventionen, ställer.
Jag skulle egentligen kunna ha slutat mitt anförande med detta, fru talman, men det finns några allmänna reflexioner att göra med anledning av ämnet och de motioner som behandlas i betänkandet.
Jag kan konstatera att såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet har väckt motioner i ärendet, och enligt dem är det mycket som kan vara subventioner av kärnkraft. Skulle sådant som de själva tycker är subventioner gälla också för andra saker skulle det mesta i vårt samhälle dramatiskt förändras, upphöra eller förbjudas. För dessa båda partier gäller inte solidaritet och rättvisa in i energins område. Nej, där har de utsett sitt mobbningsoffer för länge sedan.
Fru talman! Det man främst skjuter in sig på är det så kallade skadeståndsansvaret, men om man ska införa detta ansvar på det sätt som de vill borde samma regler gälla även andra energislag. Vem ska betala, och hur mycket ska man betala när dammar brister, när älvar och vattendrag svämmar över och vid utsläpp av koldioxid, kvävedioxider och partiklar? Två miljoner människor dör en förtida död varje år bara i Indien på grund av fossilkraft. I det Tyskland som kärnkraftsmotståndarna hyllar för sitt beslut att stänga ned kärnkraften, ökar kolanvändningen med 13,5 procent redan under detta år med ökade utsläpp, sjuka och till sist döda som följd.
Minst 160 000 människor dog till följd av den stora dammolyckan i Banqiao i Kina i mitten av 70-talet. Ansvaret för olyckor talas det inget om från V och MP när det gäller andra kraftslag. Också den så hyllade vindkraften påverkar och skadar miljön genom buller, ljus och skuggor, förstörd natur och boendemiljö, miljöfarlig brytning av sällsynta jordartsmetaller, sopberget av uttjänta plastlaminater i de gamla vingarna och så vidare. Men om allt detta talas det tyst, och helst inte alls.
Att införa obegränsat skadeståndsansvar med ansvarsgenombrott som dessa partier vill är inte heller i överensstämmelse med svensk lagstiftning. Frågan om så kallat ansvarsgenombrott har utretts vid flera tillfällen, och resultaten av utredningarna visar entydigt att det inte är möjligt att utforma en sådan regel på ett rättssäkert sätt och självfallet inte för ett enda energislag. Detta har bland annat riksdagens civilutskott konstaterat vid ett flertal tillfällen, så också denna gång.
Sjukvård vid radiologiska skador är också en subvention av kärnkraften enligt Miljöpartiet. Därför ska kärnkraftsägarna stå för denna typ av vård. Men också här saknar förslagen all rim och reson eller verklighetsförankring. Då borde alla sjukvårdskostnader bekostas av dem som producerar något som orsakar mänskliga skador, vilket inte är fallet.
Detta jagande efter subventioner som inte finns härstammar självklart från dessa partiers ensidiga motstånd mot kärnkraft. Man strävar efter en värld där reaktorer som producerar ren, billig och klimatsmart el stängs och där resultatet blir sämre tillväxt, elbrist, elområden, ökade utsläpp av växthusgaser, partiklar, cancer och förtida död. Det är konstigt, men jag har aldrig sett det skrivas rakt ut i deras partiprogram - har ni?
Fru talman! Tyskland framställs ofta som ett strålande föredöme för kärnkraftsmotståndarna. Där har man helt nyligen bestämt sig för att ta bort kärnkraften helt och hållet på kort tid - ett lätt panikartat beslut av en pressad regering. Resultatet ser vi redan nu. Hur mycket man än satsar på och subventionerar förnybar energi kommer det inte att räcka, utan det är återigen ökad kolproduktion - 13,5 procent bara under 2012 - som ska rädda den tyska energipolitiken. Den kompletteras med fransk kärnkraft eller rysk fossilgas. 4,4 terawattimmar importerades till exempel under det första halvåret efter beslutet.
Det kostar mycket. En första studie som nyligen genomförts fann att omställningen till förnybara energikällor blir betydligt dyrare än vad man tidigare trott. År 2020 kommer de tyska elkonsumenterna att behöva bidra med 21,5 miljarder euro, ungefär 200 miljarder svenska kronor, i extra kostnader orsakade av övergången till förnybara energikällor.
Vad mer händer om vi skulle få bort kärnkraften som Miljöpartiet och Vänsterpartiet och ibland också Socialdemokraterna föreslår? I Dagens Nyheter i maj i år kunde man läsa att i Japan, där kärnkraften tillfälligt stängdes av för översyn efter jordbävningarna och tsunamin förra året, är man nu beroende av att importera olja och gas för att klara av den mest basala energiförsörjningen. Resultatet blir elbrist med avstängd el under vissa tider och en industri som tvingas vara i gång på nätterna eller slå igen och ett underskott i Japans handelsbalans för första gången på mycket länge.
Läget blir ett annat nu när 22 reaktorer är på gång att startas igen. Medier och kärnkraftsmotståndare har låtsats som om Japan skulle stänga av sin kärnkraft för gott, men så är absolut inte fallet. 22 reaktorer körs i gång under juni, och fler lär följa därefter.
I Sverige har vi provat vägen med avstängd kärnkraft och sett vad konsekvenserna egentligen blev. När Barsebäck 1 stängdes i slutet av 90-talet ökade utsläppen i Sverige. För varje timme med avstängd kärnkraft gav den ökade användningen av dansk kolkraft enligt SMHI ökade utsläpp i form av till exempel 1 700 kilo extra svavel, 860 kilo extra kväveoxider och 560 000 kilo koldioxid, förutom de 25-30 miljarder i skadestånd som vi fått betala till ägarna för att den dåvarande regeringen brutalt stängde av ett väl fungerande elkraftverk.
Till det kan vi lägga de nyligen införda elprisområdena som är ett direkt resultat av den rödgröna avstängningspolitiken.
Fru talman! För min egen och Folkpartiets del är vi av den åsikten att olika energislag inte ska subventioneras utan måste stå på egna ben, precis som kärnkraften redan gör. När det gäller bioenergi och vindkraft och deras subventioner verkar det vara så att kärnkraftskritiker inte håller med utan i stället vill ha ökade ambitionsnivåer när det gäller bidrag och skattepengar till den förnybara energin. Den svenska energipolitiken haltar egentligen betänkligt. Vissa energislag jagas med käpp och spö medan andra göds med hundratals miljarder av skattebetalarnas pengar. Man kan verkligen fråga sig hur det har blivit så här.
Låt oss sätta in subventionsfrågan i ett något större perspektiv. Hur ser energimarknaden ut? Vilka subventioner finns? Låt mig sedan göra en liten översikt, en neutral komparativ jämförelse!
Fru talman! Förnybar energi får stora direkta och indirekta subventioner - det är subventioner vi talar om i dag. Det är genom elcertifikaten som en del av stödet fås. Certifikaten infördes år 2003. Folkpartiet var emot dem då. Enligt nu gällande beslut ska de finnas till år 2020 och sedan försvinna. Sedan 2007 syns de tyvärr inte längre på elräkningen, vilket är att beklaga. Jag hoppas att vi skyndsamt inför den uppgiften igen.
Fru talman! Jag har låtit riksdagens utredningstjänst, RUT, räkna på hur mycket certifikaten kostat hushållen sedan de infördes och därmed vad de inneburit för subvention för vindkraften. På sju år, mellan 2003 och 2010, har vindkraften enbart genom elcertifikaten fått en subvention som kostat drygt 30 miljarder kronor, det vill säga en extra kostnad för alla oss elkonsumenter på den redan alldeles för höga elräkningen. Men det stannar inte vid det. Det kommer att kosta skattebetalarna gigantiska belopp att ansluta stora mängder vindkraft till elnätet framöver. Den totala kostnaden med utbyggda mål och ramar kommer till sist troligen att mätas i hundratals miljarder. Tanken svindlar.
Sedan finns också det så kallade vindpilotstödet, ett stöd till marknadsintroduktion för storskalig vindkraft. 700 miljoner kronor går till detta. Fram till 2009 fanns ett extra stöd till havsbaserad vindkraft om 12 öre per kilowattimme. Boverket har tidigare haft ett särskilt planeringsstöd för vindkraft. 80 miljoner per år utbetalades för detta.
Utöver allt detta finns det många andra saker, bland annat subventioner från myndigheter som kan vara svårare att sätta exakta krontal på. Här är Energimyndigheten en dominerande aktör som sedan tidigare har ett tydligt och ganska extremt uppdrag att främja och möjliggöra utbyggnaden av vindkraften i Sverige. Hela myndigheten är skapad för enbart detta ändamål. Energimyndigheten ska enligt regleringsbrevet för 2012 ha en pådrivande roll och skapa förutsättningar för att uppnå planeringsramen.
Det här blir en uppräkning, fru talman, men jag anser att det behövs för helheten. Det är detta det handlar om: Man ska skapa planmässiga förutsättningar inom planeringsramen och stärka vindkraftens situation genom att löpande uppdatera riksintressen för vindkraft, genom insatser för marknadsintroduktion av vindkraft bidra till en avsevärt ökad produktion av el från vindkraft i syfte att minska kostnaderna för nyetablering av vindkraft, genom insatser inom forskning, utveckling, demonstration och kommersialisering skapa förutsättningar för utveckling av ny teknik och nya företag samt utbyggnad av vindkraften, genom informationsinsatser öka kunskapen om vindkraftens egenskaper och möjligheter och hur hänsyn kan tas till konkurrerande intressen, vid behov understödja vindkraftssamordnarna i deras arbete, fortsätta att utveckla det nationella nätverket för vindbruk, aktivt delta i samråd och genomföra kompetensutvecklingsinsatser för övriga myndigheter, särskilt länsstyrelserna och kommunerna.
Energimyndigheten bistår dessutom kommuner och länsstyrelser. Man ansvarar för webbplatsen www.vindlov.se och ska underlätta tillståndsprocesser för projektörerna. Man analyserar och kommenterar regelverket för etableringarna och hjälper till på alla sätt. Det finns nationella vindkraftssamordnare i fyra regioner, Nord, Mitt, Sydväst och Sydost. Vindkraftssamordnare utses av regeringen. Det nationella Nätverket för vindbruk är bildat för att "sprida kunskap och information om vindkraft och stödja regionala initiativ av nationell betydelse". Energimyndigheten fungerar som sammanhållande kraft i nätverket samt planerar och organiserar arbetet.
Fru talman! Detta var ett axplock. Tala om subventioner! Inget annat energislag får så mycket samhälleligt stöd i kronor och i myndighetshjälp.
Låt oss göra ett tankeexperiment. Byt ut ordet "vindkraft" i allt som jag hittills sagt mot ordet "kärnkraft". Du milde tid! Vi hade haft ett kärnkraftverk i varje kommun med självaktning och en handfull extra i Norrland. Ett sådant gigantiskt samhällsstöd vi ger ett energislag medan vi jagar och pinar livet ur ett annat! Det finns ingen rim och reson i detta.
Kärnkraftsmotståndarna hävdar envist, nästan religiöst, att kärnkraften är subventionerad. Tvärtom drabbas den av flera pålagor, så att den blir ännu dyrare. Effektskatten - straffskatten - på 5,5 öre per kilowattimme är en sådan extra pålaga på bara kärnkraften som dränerar investerare och ägare på kapital. Dessutom betalar kärnkraften en fastighetsskatt som är högre än den som utgår för andra energislag. Återigen är det en straffskatt på kärnkraften.
Fru talman! Miljöpartiet hävdar ofta - dock inte just i dagens debatt - att inget land bygger ny kärnkraft, men ingenting kan vara mer fel. Det är 63 reaktorer i världen som nu är under uppförande eller genomgripande renovering. Det planeras 160 nya reaktorer i världen, och det finns 329 föreslagna reaktorer. Även detta påstående kan vi alltså sticka hål på.
Fru talman! För mig och Folkpartiet är kärnkraften inte problemet i energipolitiken. Vår oro är i stället ett Sverige med energibrist, höga elräkningar för vanligt folk och företag och ökad import av smutsig fossilbaserad el. Denna situation uppstår inte om vi fortsätter att använda och utveckla ren, säker och effektiv svensk kärnkraft. Vi ska inte vara rädda, som de rödgröna är, men vi ska vara beredda. Det är den stora skillnaden mellan alternativen. Och vi vill gärna, fru talman, ja, mer än gärna, ha en energiproduktion helt fri från subventioner, precis som kärnkraften redan är.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.