Fru talman! Mats Odell sade i sitt anförande att det verkar finnas en strikt åsikt om hur bra de här styrelserna är beroende på vad man tycker om kärnkraftens vara eller icke vara.
När man lyssnar på replikskiftet med Lise Nordin får det sin förklaring. Åtminstone var det väl i så fall en personlig reflexion när det gäller Mats Odells synpunkt?
(MATS ODELL (KD): Mm.)
Men jag tycker att det är att göra det enkelt för sig. Mats Odell hävdar också - och argumenterar för det - att regeringen är för ett obegränsat skadeståndsansvar. Sedan förtydligar Odell vad det innebär, nämligen att skadeståndsansvaret höjs från nuvarande 3 miljarder kronor till 11 miljarder kronor med nuvarande valutaomräkning.
Först och främst är skadeståndsansvaret inte obegränsat. Men inte ens det är det största bekymret eller vår främsta kritikpunkt i den här debatten, utan det gäller det lagförslag som skulle innebära en höjning av beloppet från 3 miljarder kronor till 11 miljarder kronor. Det är ju inte sjösatt. Detta är ett av de stora bekymren.
I det läget får vi dessutom en skrivelse för att hantera frågan - en skrivelse där man inte ens lyfter fram problematiken eller ger en fingervisning om när lagen kommer att sjösättas eller åtminstone om
när
vi får de 11 miljarderna.
Det man gör är att man argumenterar om varför man så här långt inte kunnat göra det här. Man hänvisar till att Pariskonventionen och dess tilläggsdirektiv måste ratificeras av samtliga länder vid ett visst tillfälle och så vidare. Ingenting sägs om hur man arbetar med att säkerställa att detta sker. Man säger: Om tidsutdräkten blir orimligt lång kanske vi gör någonting i Sverige själva.
Men vad är väldigt lång i sammanhanget? Vi får inga svar på de här frågorna. Vi är kvar i läget att man släppt på ett lagförslag som innebar att ny kärnkraft inte skulle byggas, med motivet att ett obegränsat skadeståndsansvar skulle införas - detta utan att man gör det eller kan ge något besked över huvud taget om när det här kommer.