Fru talman! Miljöpartiets besked är mycket tydligt. Allt annat än att kärnkraftsbolagen betalar sina egna kostnader är en subvention. Den synen på subvention överensstämmer också mycket väl med bland annat Naturvårdsverkets rapport från i år, som säger att kärnkraftens begränsade försäkringsansvar är en subvention.
Därför blir jag mycket nyfiken när Helena Lindahl från Centerpartiet säger att regeringens definition av subvention är mycket skarpare än bland annat OECD:s. Vad är regeringens definition av subvention? Det är precis det vi har frågat i den här debatten.
Det blir inte en särskilt saklig debatt när regeringen inte ens bryr sig om att definiera en subvention utan bara fastslår att man inte anser att det finns några subventioner.
Regeringen har haft ett tydligt uppdrag att avskaffa de subventioner som finns till kärnkraften. Det uppdraget har man inte uppfyllt.
Vi har i dag fokuserat på de två största ekonomiska subventionerna till kärnkraften. Kärnkraftsbolagen betalar inte den fulla kostnaden om det sker en kärnkraftsolycka. De summor som Helena Lindahl nämner, på 11 miljarder, är en droppe i havet jämfört med en kärnkraftsolycka i Tjernobyl och Fukushima, som kostar minst 1 000 miljarder kronor.
Helena Lindahl påstår också att Sverige har satt ett ansvarskrav som är mycket högre än i de flesta länder. Det är inte sant. Tyskland, bland annat, har satt en gräns som är dubbelt så hög vad gäller det finansiella kravet jämfört med vad den svenska regeringen har satt på de svenska ägarna.
De representanter från allianspartierna som jag tidigare har frågat vem som betalar för kärnkraften i Sverige har inte svarat. Jag testar än en gång. Vill Centerpartiet svara på den avgörande frågan? Om en olycka motsvarande den i Fukushima, med en kostnad på minst 1 000 miljarder kronor, skulle ske i Sverige, vem är det som får betala?