Fru talman! Jag försöker anteckna alla frågor. Lise Nordin! Jag har just talat om vad regeringens definition av subventioner är. Jag undrar hur många gånger vi ska behöva upprepa det i den här talarstolen. Jag tror inte att jag vill säga det, för jag har upprepat det som alla mina allianskolleger har varit uppe och sagt. Då måste jag be att ni läser underlaget en gång till, för där står det exakt vad regeringen säger om vad en subvention är.
Jag har också tittat på Naturvårdsverkets rapport, och enligt Naturvårdsverket är det svårt att uppskatta graden av subvention som går att härröra till försäkringsansvaret. Att då, som Miljöpartiet gör, hävda att rapporten visar att det utgör en stor subvention är en märklig hantering av sanningen.
Dessutom står det att man ska återkomma och fördjupa den här analysen för fortsatt diskussion, och det är vad jag har uppfattat står i Naturvårdsverkets rapport när det gäller försäkringsansvaret.
Sverige har ett av de högsta skadeståndsansvaren när det gäller kärnkraft i jämförelse med många andra länder. Tyskland har högre, men i jämförelse med många andra länder ligger Sverige högt, och det är inte så illa.
När det gäller Fukushima, Lise Nordin, vill jag ställa en motfråga: Vad händer om en damm brister? Är det statens ansvar? I slutändan är det ändå så, och jag kan villigt erkänna att om det, Gud förbjude, skulle hända en sådan stor ödesdiger olycka är det självklart att staten kommer att få gå in på samma sätt som om det skulle ske en olycka där en damm brister.
Jag måste vara ärlig och rak, och jag tror egentligen inte att det är någon som betvivlar detta.