Fru talman! Riksdagen ges genom regeringens
skrivelse möjlighet att i sammanhållen form påverka
de svenska positionerna inför EU:s medlemsstaters
regeringskonferens.
Regeringskonferensen är ingen helgsammankomst
där regeringarna efter föredragningslista röstar sig
fram till ett program utan i stället en dynamisk, ut-
sträckt förhandlingsprocess. Därför kan inte riksdagen
låsa detaljer eller spika fast svenska förhandlare med
villkorade mandat. Däremot har regeringen uttalat att
man - vilket vi uppskattar - fortlöpande och öppet
skall redovisa förhandlingsresultat, ge en lägesbe-
skrivning samt förankra positioner i EU-nämnden.
Det är enligt vår uppfattning en förutsättning för att en
bred parlamentarisk uppslutning skall finnas bakom
ett slutligt förhandlingsresultat.
Centerpartiet delar i flera avseenden regeringens
bedömningar. Engagemanget för ökad demokrati, för
öppenhet och insyn är av mycket stor betydelse och -
om än långsamt - vinner öppenheten insteg i EU-
samarbetet. Centerpartiet delar regeringens önskan att
förenkla EU-fördragen och skapa enklare och mer
lättförståeliga beslutsprocedurer. Däremot saknar jag
ett utvecklat resonemang om subsidiaritetsprincipen.
En striktare tillämpning av subsidiaritetsprincipen
ökar nämligen precis det som regeringen eftersträvar:
ökad demokrati, större folkligt deltagande och bättre
insyn. Centerpartiet önskar i samband med regerings-
konferensen se en fördragsrevision som också grans-
kar om dagens regler uppfyller subsidiaritetsprinci-
pen. Vi vill också att principen om lokal självstyrelse,
som Europarådets stadga definierar saken, skall skri-
vas in i EU-fördraget.
På miljöns område har regeringen och Mats Hell-
ström lyssnat till den kritik som Centerpartiet fram-
förde under den allmänpolitiska debatten i höstas. Då
kritiserade jag bristen på miljöinitiativ i regeringens
lilla röda skrift som kom ut i somras med principiella
ingångsvärden. Då fanns enbart med namns nämnan-
de kampen för en bättre miljö. Jag vill framföra ett
erkännande för god lyhördhet till regeringen och stats-
rådet Mats Hellström.
Det finns i skrivelsen viktiga krav som vi ställt ti-
digare, som överstatligt beslutsfattande med införande
av miniminivå med rätten för länder att gå före, krav
på stärkt skydd för människors hälsa, miljömål för
jordbruket, införande av substitutionsprincipen samt
en tydligare miljöprofil på Euratom.
Sverige skall ha som mål att utveckla EU-
samarbetet till ett effektivare instrument för att hindra
försurande utsläpp och andra gränsöverskridande
föroreningar. För detta krävs ökad överstatlighet med
beslut med kvalificerad majoritet. Slutsatserna från
FN:s stora miljökonferens i Rio kan och bör bli
grundvalar för EU-samarbetet, och hållbar utveckling
skall ses som ett överordnat mål. Kravet att Kommis-
sionen skall miljökonsekvensbedöma varje förslag
innebär att stolta paroller görs om till operativa verk-
tyg.
Projektet om den europeiska monetära unionen har
definitivt inte miljöprövats. Det saknas konvergenskri-
terier för miljöskuldens minskning. Regeringen kan
inte som nu exkludera EMU från kravet på hållbar
utveckling. Därför hoppas jag att regeringen är lyhörd
även för detta centerkrav.
Fru talman! Regeringens förslag om förändringar i
den andra pelaren, dvs. det mellanstatliga samarbetet
inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken, fortsätter att oroa oss. Den klarhet och konkre-
tion som kännetecknar övriga områden i skrivelsen
lyser här med sin frånvaro. Här slås å ena sida fast:
"Ett borttagande av vetorätten i utrikes- och säker-
hetspolitiken är inte aktuellt." Fem rader längre ner är
regeringen däremot beredd att "pröva om enhällig-
hetsprincipen skulle kunna modifieras i frågor av
begränsad räckvidd".
Därför vill jag fråga statsrådet Mats Hellström:
Vilka är de frågor som inte något medlemsland defi-
nierar vara av vitalt utrikes- och säkerhetspolitiskt
intresse men som inte kan lösas i enighet i god soli-
darisk anda och som samtidigt kan bedömas ha
"begränsad räckvidd"?
Jag har svårt att förstå hur regeringens förslag på
detta område skulle förenkla arbetet inom den gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det rimmar
utomordentligt illa med ambitionerna på andra områ-
den att förenkla och effektivisera beslutsprocesserna.
Om det införs blir det en tolkningsfråga för regering-
arna vad som är av vitalt intresse och begränsad
räckvidd. Därmed kommer de nationella parlamentens
möjlighet till inflytande att minska. Vi är inte intres-
serade av en sådan utveckling av den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, GUSP. Vetorätten
skall finnas kvar ograverad som yttersta utväg om inte
kompromissandets solidariska givande och tagande
räcker för att nå enighet.
Fru talman! Bestämmelserna under tredje pelaren
har inte varit i kraft i mer än två år, och de svenska
erfarenheterna av EU-samarbete på detta område är
än mer begränsade. Det är därför alltför tidigt att
komma med bestämda besked om det mellanstatliga
samarbetet har en utvecklingspotential.
Centerpartiet har inga invändningar mot tanken på
fri rörlighet för personer. Vi stödjer den svenska an-
sökan om observatörskap i Schengensamarbetet. Det
är bra att det i regeringens skrivelse fastslås att förut-
sättningen för Schengensamarbetet är bibehållen
passunion i Norden, Norge och Island inbegripna, och
effektiva insatser mot narkotikabekämpningen. Vi
hyser heller inga principiella betänkligheter mot att
samarbeta på andra områden inom ramen för tredje
pelaren.