Fru talman! Regeringen överlämnar i dag en skri-
velse med principiella ställningstaganden inför EU:s
regeringskonferens 1996 till riksdagen.
Redan tidigare har regeringen presenterat tre mål-
sättningar som står i förgrunden inför konferensen,
nämligen:
* att ge EU-samarbetet en starkare folklig för-
ankring,
* att bana väg för EU:s fortsatta utvidgning till
de nya demokratierna i Östeuropa och Centraleuropa
och
* att verka för en förstärkning av samarbetet på
för oss viktiga områden, särskilt när det gäller att
främja en hög tillväxt och sysselsättning i Europa och
en bättre miljö.
Vad är det då som har väglett arbetet med förbe-
redelserna inför regeringskonferensen? Regeringen
har valt en aktiv strategi. Det finns de som säger att
mindre länder inte kan driva sina egna frågor, utan
gör klokast i att reagera på de stora ländernas förslag.
Vi avvisar ett sådant synsätt. Regeringen vill i stället
offensivt engagera sig för att göra regeringskonferen-
sen till en viktig utvecklingsetapp i EU-samarbetet
som banar väg för EU:s utvidgning.
Regeringen har konsekvent hävdat att även sak-
politiska frågor bör spela en viktig roll vid konferen-
sen. För detta har vi fått utstå mycket kritik. Jag stod
här i kammaren för ungefär ett år sedan och var täm-
ligen ensam om att hävda att regeringskonferensen
borde behandla frågor som är av betydelse för männi-
skors vardag och som kräver europeiskt samarbete för
att kunna lösas, t.ex. arbete och miljö. Regeringen
blev beskylld för att inte begripa vad regeringskonfe-
rensen skulle handla om. Men denna linje som vi
drivit har vunnit gehör också hos många andra rege-
ringar. Detta synsätt finns i den s.k. reflexionsgrup-
pens, förberedelsegruppens, rapport inför regerings-
konferensen. Rapporten blev klar i förrgår. Där ägnas
stort utrymme åt de frågor som den svenska regering-
en anser vara av vikt, såsom sysselsättning, miljö,
jämställdhet och öppenhet.
Förra gången EU:s medlemsländer samlade sig till
en regeringskonferens gjordes mycket omfattande
förändringar av samarbetet, som utökades med två
nya områden: utrikes- och säkerhetspolitiken samt
inrikesfrågor och rättsliga frågor. Fem år efter Ma-
astrichtfördraget ställer sig medlemsländerna frågan
hur samarbetet på de nya områdena har fungerat.
Regeringens syn är att utrikes- och säkerhetspolitiken
kan bli betydligt effektivare, och arbetet med interna-
tionell brottsbekämpning och flykting- och invand-
ringspolitiken måste kunna fungera bättre. Jag åter-
kommer till detta senare.
För att EU skall kunna uppfylla alla de åtaganden
som vi som medlemmar vill krävs det naturligtvis att
det formella ramverket med institutioner och regler
för samarbetet fungerar. I regeringsskrivelsen har
dessa frågor sin givna viktiga plats, och jag vill så här
inledningsvis bara understryka att grunden för rege-
ringens ställningstaganden är att slå vakt om de små
och medelstora ländernas inflytande. De förslag som
har framkommit om att försämra vårt inflytande ge-
nom att t.ex. avstå från vår kommissionär kommer att
avvisas. Detta är också viktigt i ett utvidgningspers-
pektiv. Vi kan inte bjuda in de öst- och centraleurope-
iska länderna och samtidigt säga: Ni är välkomna till
oss som nya demokratier, men ni måste vänta tills vi
har minskat inflytandet för länder som era.
Jag kommer under dagens debatt att mera utförligt
redogöra för regeringens syn på dessa frågor.
Fru talman! Låt mig så gå in på några av EU:s
viktigaste framtidsfrågor. Det råder inom EU och,
såvitt jag förstår, här i Sverige enighet om att den
höga arbetslösheten är Europas största problem. Att
18 miljoner människor står utanför den ordinarie
arbetsmarknaden är oacceptabelt och ett enormt slö-
seri med mänskliga resurser. Arbetslösheten är ett hot
mot ekonomisk och social stabilitet och ytterst ett hot
mot vårt demokratiska styrelseskick.
Regeringen är övertygad om att det inte längre går
för ett land att ensamt bedriva en effektiv politik för
tillväxt och sysselsättning. Det behövs internationell
samverkan. Åtgärder i ett land skall inte motverka
utan stödja åtgärder i ett annat. Endast på så vis kan vi
utnyttja den samlade europeiska ekonomins potential.
En sådan samordning måste ske på europeisk nivå.
För att bana väg för en ambitiös och väl samord-
nad europeisk strategi för tillväxt och sysselsättning
vill regeringen införa ett nytt avsnitt om sysselsätt-
ningspolitik i fördraget. Ett sådant avsnitt skulle slå
fast gemensamma mål, gemensamma procedurer och
ett gemensamt åtagande att följa vissa principer för
sysselsättningspolitiken. Det skulle vidare läggas fast
en starkare samordning än i dag mellan finansminist-
rarna och arbetsmarknadsministrarna. Vi tror också
att EU behöver upprätta en särskild sysselsättnings-
kommitté, liksom man i dag har en monetär kommit-
té. Ändringarna i fördraget skall leda till att övervak-
ningen stärks av såväl medlemsländernas som hela
gemenskapens åtgärder för sysselsättning.
Förslaget går inte ut på att ändra i de s.k. konver-
genskriterierna, som är fastställda i den ekonomiska
och monetära unionen. Jag är övertygad om att en
ambitiös sysselsättningspolitik både kan och bör
komplettera EMU. Det skulle i stället innebära att
konvergenskriterierna blir lättare att uppnå. Med en
målsättning om att halvera arbetslösheten i EU fram
till år 2000, som Delors vitbok varit inne på, kommer
vi också att ha förstärkt EU-ländernas budgetar be-
tydligt, sannolikt med i storleksordningen någon pro-
cent av BNP.
Regeringens förslag har bemötts kallsinnigt från
flera håll här hemma. Moderaterna tror fortfarande att
med universalmedicinen ökade löneskillnader och
försämrad arbetsrätt löser sig detta av sig självt. Men
om det nu är så som vi socialdemokrater, en majoritet
i Reflexionsgruppen och flera andra hävdar - att det
går att skapa fler jobb genom samarbete på EU-nivå
och att det behövs ett sådant samarbete för jobbens
skull - är detta tydligen också ett hot mot hela Miljö-
partiets uppläggning av EU-frågan. Där vill man hell-
re angripa EU som en organisation där ingenting kan
göras än konstruktivt diskutera hur vi skall kunna få
fram nya jobb.
Regeringens idéer får däremot stöd från många
håll i den internationella debatten. Europaparlamentet
beslöt så sent som förra veckan att man vill se ett nytt
avsnitt om sysselsättning i det nya fördraget. Själv-
klart stödde Socialdemokraterna detta, men det är
intressant att också representanten för den konservati-
va gruppen, EPP, vill ha ett särskilt sysselsättningsav-
snitt. Relexionsgruppen, som alltså presenterade sin
rapport i förrgår, slår också fast att EU har ett ansvar
för att förutsättningar skapas för ökad sysselsättning,
och en majoritet av gruppen stöder förslag om att det
skall skrivas in i fördraget. En majoritet av gruppens
medlemmar understryker behovet av en starkare sam-
ordning av den ekonomiska politiken i EU och önskar
att fördraget klarare kommer att samordna insatserna
för att skapa jobb.
Miljöfrågorna spelar en viktig roll inför regerings-
konferensen. Sverige tillhör de mest aktiva länderna
för att stärka skrivningar om miljön i EU:s fördrag. I
skrivelsen säger vi att slutsatserna från Riokonferen-
sen om en hållbar utveckling måste återspeglas tydli-
gare än i dag. Miljömålen bör bli tydligare på vart och
ett av EU-samarbetets områden. Exempelvis bör ett
miljömål införas för den gemensamma jordbrukspoli-
tiken. Vi anser också att man skall diskutera hur fler
beslut på miljöområdet skall kunna fattas med majori-
tet.
I skrivelsen redogör regeringen för insatser för
ökad demokrati samt för öppenhet och jämställdhet
mellan män och kvinnor. Vi utvecklar också synen på
den nödvändiga utvidgningen till Öst- och Centraleu-
ropa.
Fru talman! EU:s kanske viktigaste insats har varit
att hålla medlemsländerna utanför krig i över fyra
decennier. De gamla fienderna Tyskland och Frankri-
ke kunde efter ständiga konflikter slutligen hålla
sams, eftersom de knöts samman i ett oupplösligt
ekonomiskt och politiskt samarbete. Så lätt vi glöm-
mer detta viktiga!
Men nu kräver allt fler att EU inte bara skall ta an-
svar för freden mellan medlemsstaterna inom unionen
utan också skall kunna göra insatser utanför själva
EU; detta särskilt med tanke på det vidriga kriget i f.d.
Jugoslavien på näthinnan. Regeringen delar den sy-
nen. Vetot är naturligtvis grundbulten i detta sam-
manhang. I frågor som rör vitala utrikes- och säker-
hetspolitiska frågor kommer inte Sverige att låta sig
röstas ner av en majoritet inom EU. Men man skapar
inte politik bara genom en grundbult. För det krävs
det verktyg och instrument för att få förmåga att före-
bygga och tidigt lösa kriser. Vi bör ha en öppen atti-
tyd för att kunna diskutera hur EU bättre skall kunna
fungera fredsfrämjande.
Fru talman! Samarbetet i rättsliga och inrikes frå-
gor fungerar inte bra. Syftet med samarbetet är att få
fri rörlighet för personer och trygghet och säkerhet för
medborgarna. För att uppnå det ställs stora krav på
insatser för att bekämpa internationell brottslighet,
och det ställs krav på samarbete i flykting- och in-
vandringsfrågor.
Men motsättningarna mellan medlemsländerna är
stora i fråga om hur man skall gå fram. Enligt rege-
ringens mening skall samarbetet i huvudsak förbli
mellanstatligt. Men vi anser att man kan använda
EU:s institutioner på ett bättre sätt för att göra samar-
betet mera effektivt. I dag står tyvärr stora delar av
det samarbetet stilla. Kommissionen bör kunna enga-
geras av medlemsländera för att driva på och lägga
fram förslag på olika områden.
Så, fru talman, kan vi bidra till ett Europa präglat
av demokrati, solidaritet och öppenhet - genom ett
EU där engagemanget handlar om människors behov
och problem i vardagslivet och som banar väg för
deltagande av de nya demokratierna i östra Europa.