Fru talman! Det är utmärkt att vi från flera håll,
inklusive Europaministern, är så överens om att
östutvidgningen är den största av de frågor som vi står
inför under kommande år och att frågan naturligtvis
måste tillmätas största vikt.
Jag skulle vilja återkomma till några av de frågor
som jag tidigare tog upp. Skälet är då närmast att
statsrådet i sitt anförande inte hann gå in på de frågor
som jag ställde till honom. Det gäller framför allt
frågorna om miljöskatter och polissamarbete. Jag vill
bara påminna om frågorna och något utveckla dem.
Det som vi från Folkpartiets sida, i likhet med re-
geringen, eftersträvar på miljöområdet är mer av
majoritetsbeslut. Men såvitt jag förstår stannar rege-
ringen upp inför tanken på ett majoritetsbeslut om
införande av miljöskatter. Vi i Sverige kan naturligt-
vis när som helst bestämma vilken nivå vi vill ha på
koldioxidskatter. Det finns ingenting i EU-fördragen
som förbjuder oss att göra det. Problemet är att detta
förstås skulle få mycket negativa konsekvenser för
den svenska industrin, inte minst i Norrland. Därför
borde det vara ett mycket starkt svenskt intresse att av
miljöskäl och konkurrensskäl för svensk industri ha
möjlighet att fastställa en lägsta nivå för en koldiox-
idskatt, för att ta det exemplet. Därför tycker jag att vi
borde få klarhet om anledningen till att regeringen
inte vill vara med och driva denna fråga - helst i den
här debatten, annars i samband med motioner och
senare ställningstaganden. Om inte regeringen driver
frågan initialt, lär det väl inte heller bli lättare under
konferensens gång.
Den andra frågan som jag ställde till statsrådet
gällde frågan om behovet av ett bättre polissamarbete
i Europa mot knarksyndikat och andra som opererar
över gränserna i Europa. Jag uppfattar att statsrådet
och jag har samma verklighetsbild, nämligen att sam-
arbetet fungerar utomordentligt dåligt på den punkten.
Av nästan allt som EU sysslar med är det samarbetet
inom den tredje pelaren som fungerar sämst. Därför
borde vi kunna enas om att det är angeläget att föra
över de delar som har att göra med kampen mot inter-
nationell brottslighet till ett mer effektivt beslutsfat-
tande.
På demokratiområdet noterar jag att regeringen i
skrivelsen uttryckligen säger att man inte tror att det
behövs ytterligare fördragsfästande av den s.k. subsi-
diaritetsprincipen. Jag citerar: "Det synes inte vara
motiverat."
Såvitt jag förstår är den nuvarande principen och
dess lydelse av en sådan art att den verkligen behöver
ses över och åtgärdas, om man vill vara noga med att
EU bara skall ägna sig åt de frågor som EU verkligen
är bäst på. I den mån statsrådet hinner, annars får jag
återkomma, vill jag ha svar på frågan om varför man
från regeringens sida inte vill gå längre på denna
punkt för att få en tydlig ordning i Europa som klargör
vilka frågor som EU skall ägna sig åt och inte.