Fru talman! Jag vidhåller att Socialdemokraterna,
när de vill göra sin s.k. sysselsättningsunion till en
huvudfråga för regeringskonferensen, riskerar att
ställa Sverige vid sidan av de stora avgörandena. Hur
Mats Hellström kan finna stöd för sin linje hos Re-
flexionsgruppen förstår jag inte. Mig förefaller detta
myckna tal mest vara avsett för inhemsk konsumtion.
Jag har tidigare påtalat skillnaden mellan ord och
handling från regeringens sida när det gäller arbets-
lösheten och EU. I skrivelsen finns ytterligare exem-
pel. Där heter det att EU-länderna måste höja ambi-
tionen på detta område. Men syftet med EU:s åt-
gärdsprogram, som ju behandlats avmätt av regering-
en, är ändå att halvera arbetslösheten. Enligt tillväxt-
propositionen förutser regeringen en strukturarbets-
löshet i Sverige på 10 % ännu vid sekelskiftet utan att
sätta in några strukturella åtgärder däremot. Hur är det
egentligen med ambitionen, Mats Hellström?
Iakttagare från andra EU-länder har med en
blandning av förvåning och kritik konstaterat att Sve-
rige gärna kör i ett eget spår, att Sverige väljer frågor
och ståndpunkter där vi har små möjligheter att vinna
framgång.
Jag läste nyligen en intressant självbekännelse av
jordbruksminister Margareta Winberg. Det var en
anspråkslös nyhetsnotis i Svenska Dagbladet, men den
är värd att uppmärksammas. Jag vet att flera EU-
länders ambassadörer i Stockholm har skickat hem
bulletiner om detta.
Margareta Winberg säger att hon nog är benägen
att frångå en något extrem svensk linje för att kunna
påverka mer. Hon säger vidare: Att stå där vid sidan
av och säga nej blir ganska ensamt och man får aldrig
igenom någonting. Då har man drivit svenska åsikter,
men inte bidragit till någon konstruktiv debatt och
därmed inte någon konstruktiv utveckling.
Margareta Winberg lovade att en förändring av
taktiken skulle diskuteras i regeringen. Det vore bra
om Mats Hellström, som svarar för dessa frågor,
kunde ta ett sådant initiativ.
Jag vill understryka att jag inte motsätter mig att
Sverige driver svenska profilfrågor. Öppenhet i be-
slutprocessen är en sådan fråga, och där har jag redan
tillstyrkt att Sverige driver på. Inte heller menar jag
att alla sakfrågor skall vara bannlysta från reformde-
batten till förmån för institutionella angelägenheter de
närmaste åren.
Det är mycket angeläget att diskussionen om EU:s
gemensamma jordbrukspolitik liksom om regional-
politik och i och med det strukturfonder kommer i
gång. Mats Hellström nämnde också dessa områden.
Skälen är uppenbara, dels svarar de för mycket stora
delar av EU:s budget, dels är behovet av förändring
stort inför utvidgningen genom nya medlemsländer.
Jag är medveten om att inte heller dessa frågor har sin
plats vid IGC 96, men ett förberedande arbete kan
gärna dras i gång vid sidan av. Vilket stöd kan Mats
Hellström ge t.ex. jordbrukskommissionären Fischler
när han faktiskt nu börjar ta i de här frågorna.