Fru talman! Det är bra att regeringen i skrivelsen
anger utgångspunkter för EU:s regeringskonferens
nästa år. Det är likaledes bra att den inte låser sig i
fasta förhandlingspositioner utan mera anger intresse-
inriktning. Det är t.o.m. bra att skrivelsen kommer så
sent. Det gör att motionstiden löper över helgerna
fram till slutet av januari, och det ger oss i oppositio-
nen goda möjligheter att motionsvägen redovisa syn-
punkter. Konferensen kommer ju av allt att döma inte
att starta förrän i mars.
Min främsta invändning gäller den prioritering
som kommer till uttryck i skrivelsen. Den centrala
uppgiften för regeringskonferensen har mycket tydligt
angetts vara att genomföra de institutionella föränd-
ringar som krävs för att förbättra unionens sätt att
fungera. Men regeringen lägger huvudvikten vid vissa
favoritfrågor på hemmaplan, t.ex. sysselsättning,
konsumentpolitik och ungdomsfrågor. Med det äm-
nesvalet riskerar Socialdemokraterna att marginalisera
Sverige i debatten om EU:s framtid.
På sysselsättningsområdet förefaller regeringen
eftersträva dels en mellan medlemsstaterna samord-
nad aktiv konjunkturpolitik i Keynes anda och mera
av selektiva arbetsmarknadspolitiska insatser, dels ett
särskilt fördragsavsnitt i ämnet.
Det här projektet blir mycket svårt att förverkliga.
I en tid när alla medlemsländer strävar efter att ned-
bringa sina budgetunderskott i syfte att uppfylla kon-
vergenskraven för EMU är det inte läge för en ge-
mensam efterfrågestimulerande underbalansering av
finanspolitiken. Det står också alltmera klart för vår
omvärld att AMS-politik i svensk tappning inte har
varit särskilt framgångsrik för att skapa nya riktiga
jobb. Just därför att sådana framkommer genom en
ekonomisk politik som eftersträvar prisstabilitet och
tillväxt blir kampen mot arbetslösheten ett viktigt mål
för EU:s ekonomisk-politiska riktlinjer snarare än ett
politikområde som lever ett eget liv för sig och som
därmed motiverar ett eget fördragsavsnitt.
Den i särklass viktigaste frågan vid IGC 96 blir i
stället EU:s utvidgning till nya medlemsländer i öster
och söder. I de tidigare kommuniststyrda staterna i
Central- och Östeuropa är entusiasmen stor för med-
lemskap i EU. Liksom tidigare Spanien, Portugal och
Grekland ser dessa länder EU som ett verkningsfullt
vaccin mot återfall i diktatur. De nuvarande med-
lemsstaterna får inte visa de här nya ansökarländerna
ifrån sig. Från säkerhetspolitisk synpunkt vore det rent
dumdristigt. Det må vara att de central- och östeuro-
peiska länderna inte är fullt förberedda i ekonomiskt
avseende. Men det problemet kan lösas genom att de
beviljas rejäla övergångsperioder, under vilka de
successivt gör sig beredda att uppträda på den inre
marknaden och uppfylla andra förpliktelser.
Vi moderater har inga stora invändningar mot re-
geringens syn på ansvars- och uppgiftsfördelningen
mellan medlemsländerna i EU eller mellan EU:s olika
institutioner. Den nuvarande maktdelningen fungerar i
stort sett bra mellan en stark kommission på förslags-
och genomförandestadiet, ministerrådet, som beslutar
å medlemsstaternas vägnar och Europaparlamentet,
vars tyngdpunkt ligger på debatt och kontroll, men
som också har viss medbestämmanderätt. Från riks-
dagens sida har vi främst anledning att kräva längre
tidsfrister mellan förslag och beslut så att EU-
nämnden får reella möjligheter att påverka regerings
ställningstaganden. Men även från regeringens syn-
punkt borde det vara angeläget med längre förberedel-
setider inför beslut i ministerrådet.
Enligt Maastrichtfördraget skall översynskonfe-
rensen behandla oavslutade frågor beträffande andra
och tredje pelaren, vilket för enkelhetens skull kan
beskrivas som utrikes resp. inrikes angelägenheter. Vi
instämmer i regeringens förord för en förstärkning av
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken men
delar samtidigt dess återhållsamhet beträffande efter-
gifter i beslutsproceduren i för medlemsländerna
viktiga ärenden. Vi noterar med tillfredsställelse att
Socialdemokraterna rör sig i vår riktning när det gäl-
ler hanteringen av vissa frågor inom den tredje pela-
ren. Det krävs större handlingskraft om t.ex. interna-
tionell brottslighet och narkotikahandel skall kunna
bekämpas med framgång. Ärenden som gäller rörlig-
het över gränserna, inklusive asyl- och flyktingfrågor,
borde hanteras efter samma regler som det ekonomis-
ka samarbetet.
Över huvud taget blir det en viktig uppgift för
IGC 96 att förenkla beslutsprocessen inom EU. Re-
geringens satsning på ökad öppenhet står vi helt bak-
om. Ett litet varningsord kan dock vara på sin plats.
Låt oss inte gå så frejdigt fram med för andra med-
lemsländer svårförklarliga inslag som t.ex. meddelar-
friheten. Det kan medföra ett bakslag som äventyrar
framsteg när det gäller viktiga principer som allmän-
hetens tillgång till officiella handlingar m.m.
Fru talman! Detta var några preliminära reflexio-
ner från moderat utgångspunkt. Vi kommer att bli
mera utförliga i den motion vi nu skall utarbeta. Vi
sätter också värde på uttalandet i regeringsskrivelsen
att det under de förhandlingar som förestår skall ske
ett fortlöpande samråd med EU-nämnden efter samma
mönster som gällde inför EES-avtalet och inför för-
handlingarna om medlemskap i EU.