Fru talman! Jag skall på de tre minuter som jag
har till mitt förfogande i alla fall försöka att svara på
en del av de frågor som olika partiföreträdare har
ställt. Jag är också övertygad om att många av frågor-
na kan behandlas vidare i den dialog vi skall ha med
riksdagen under arbetets gång inför regeringskonfe-
rensen.
En obligatorisk CO2- och energiskatt anser vi vara
nödvändig om vi skall kunna stabilisera utsläppen
inom unionen, men också för att kunna komma till
rätta med de konkurrensproblem som finns för svensk
industri. Vi har en mer omfattande bas för vår be-
skattning än andra. Majoritetsomröstning vore inte
bra.
När det gäller frågan om den samarbetsform som
har valts för den andra pelaren, utrikes- och säker-
hetspolitiken, så förstår jag inte riktigt Helena Nils-
sons och Bengt Hurtigs frågor. Det står nämligen
tydligt i regeringsskrivelsen att när det gäller freds-
främjande operationer kan regeringen enligt lag beslu-
ta om deltagande i fredsbevarande insatser endast om
dessa grundar sig på mandat från FN:s säkerhetsråd
eller OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbe-
te i Europa. Fredsframtvingande operationer, vilka
också regleras inom ramen för Petersbergdeklaratio-
nen, får enligt FN-stadgan endast genomföras om de
baseras på ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Jag tror
att detta torde vara tydligt på den punkten.
I frågan om sysselsättningen noterar jag att Bengt
Hurtig ändå har en mer positiv inställning än den jag
har hört i en del tidigare uttalanden från vänsterpartis-
ter. Men både Bengt Hurtig och Marianne Samuels-
son gömmer sig bakom ett EMU som de egentligen
inte vill ha, för att slippa föra debatten om att man
faktiskt måste samarbeta också i den reala ekonomin
och göra åtaganden mellan länderna för att klara sys-
selsättningen.
De villkor och konvergenskrav som är bestämda
inom EMU, Marianne Samuelsson, är villkor om
finansiella begränsningar och restriktioner på rege-
ringarnas räntepolitik, underskott, etc.
Sysselsättningsinitiativet handlar om vad vi skall
göra för att skapa jobb i den reala ekonomin. Där
behövs självfallet också målsättningar utöver dem
som står i ett fördrag. Det handlar både om åtaganden
mellan länderna och om kommissionens roll för upp-
följning. Det handlar också om ministerrådets sätt att
fungera mellan Ekofin och arbetsmarknadsministrar-
na. Självfallet krävs där också annex för att precisera
det som inte hör hemma i ett fördrag och som får tas
upp under regeringskonferensen.
Jag vet inte riktigt var Bengt Hurtig var under
folkomröstningskampanjen. Var det så att han då
uppfattade att frågan om EMU skulle behandlas under
regeringskonferensen? Jag har i vart fall under hela
den debatt som förts i frågan, alltsedan medlemskaps-
förhandlingarna fördes, understrukit att EMU har det
egna spår som vi alla i regeringen och här i riksdagen
rimligen väl känner till.
Fru talman! Den här diskussionen har visat att när
partierna deklarerar sina ståndpunkter har de självfal-
let olika uppfattningar i vissa frågor. Men jag tycker
också att det finns en stor samstämmighet i många
frågor. Det är uppenbart att vi har möjlighet att finna
majoriteter mellan regering och riksdag - tror jag -
för frågor som är viktiga för Sverige.
Det handlar t.ex. om institutionernas roll, om sys-
selsättning, om miljö, om öppenhet och inte minst om
frågor som handlar om framtiden. Den måste vara det
som är viktigast för oss att kunna påverka, så att det
inte blir nya ridåer i Europa. Järnridån får inte ersättas
av en fattigdomsridå. Att bana väg för en vidgning av
EU-medlemskapet till demokratierna i Öst- och Cent-
raleuropa är någonting som alla här i kammaren står
bakom. Det är jag övertygad om.
Jag är också övertygad om att vi kommer att kun-
na finna så samlande positioner och ståndpunkter
mellan regering och riksdag att vi skall kunna göra ett
ordentligt intryck från svensk sida på den regerings-
konferens som handlar om EU:s framtid.