Fru talman! Först vill jag uttrycka min uppfattning
att det bra att vi nu fått en skrivelse med motionsrätt
till riksdagen. Det är faktiskt bra att den kommer när
den gör så att vi får förlängd motionstid. Då kanske vi
kan få det som Mats Hellström var inne på i början,
nämligen någon form av folklig förankring. Det kan-
ske kan hinna bli en debatt omkring dessa frågor; den
debatt som EU 96-kommittén skall se till att få i gång,
även om det är något segt. Det underlättas i alla fall
naturligtvis av att vi nu har får en skrivelse som inne-
håller regeringens grundläggande ståndpunkter i fråga
om regeringskonferensen.
En hel del av skrivelsen läser jag samtidigt med
stigande förvåning. På många områden är det en posi-
tiv skrivelse, men tittar man "bakom kulisserna" blir
man något mer oroad av vad den egentligen innehål-
ler. I vissa fall ser det ut som rena försvarstalet av
regeringens ståndpunkter.
Utrikes- och säkerhetspolitiken är för mig en av de
stora viktiga frågorna som finns med i EU-samarbetet
och som också tas upp i skrivelsen. Jag blir faktiskt
mycket oroad när jag läser skrivningen, och det av
flera anledningar. Min uppfattning är att vi nu med
smygande hastighet är på väg att få en gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik med EU-länderna - detta
var en total omöjlighet under folkomröstningen. Då
jag förde en debatt med Pierre Schori uttryckte han
det som att vi hade dubbel vetorätt när det gällde
utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det skulle
självfallet utnyttjas av regeringen. Vi skulle inte ge
något som helst avkall på vår alliansfrihet och neut-
ralitet.
Men hur ser då verkligheten ut? Ja, med en Mr EU
som skall föra talan i utrikespolitiska frågor gemen-
samt för unionen, tror jag att det blir mycket svårt att
hävda att man är alliansfri och neutral. Man hamnar
naturligtvis i samma utrikespolitiska ställningstagan-
den som unionen gör. Utrikes- och säkerhetspolitiken
är mycket starkt förknippade med varandra. Det är
ändå omvärlden som skall bedöma om vi verkligen är
neutrala och alliansfria.
Jag skulle vilja höra hur man tänker utnyttja veto-
rätten. När det gäller sådant som rör vitala utrikes-
och säkerhetspolitiska intressen skall vetorätten an-
vändas. I övrigt är det litet mera vagt uttryckt huruvi-
da man tänker använda sig av den. Vapenhandeln och
artikel 223 ligger nu på nationalstaterna. Är detta en
fråga där Sverige kommer att utnyttja sin vetorätt?
Det framgår inte av dokumentet när man tänker
använda sig av vetorätten. Det är i och för sig förklar-
ligt, eftersom det är svårt att hävda vetorätten i en
förhandlingssituation. Det skulle kanske vara intres-
sant för oss här hemma att få höra vad som är viktiga
vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen.
Jag hörde en debatt i USA. Där betraktas observa-
törskapet i VEU som en vänthall inför NATO-
medlemskapet. Man tyckte att det lät väldigt konstigt
när jag hävdade att vi har behållit vår neutralitet och
alliansfrihet. Omvärlden ifrågasätter nog den väg som
regeringen just nu väljer.
Det är självklart att vi i Miljöpartiet anser att ar-
betsmarknads- och sysselsättningsfrågorna är en vä-
sentlig del i samarbetet. Vi tycker att man borde ha
tagit med skatteväxling, sänkt arbetstid och ändrade
upphandlingsregler så att hänsyn kan tas till miljö-
och sysselsättningskrav. Tyvärr har jag hitintills inte
sett särskilt mycket av vad regeringen egentligen vill
göra på sysselsättningsområdet. Hur ställer man sig i
den frågan som i förhållande till EMU är så nära
sammankopplad? Man kan inte lägga sysselsättningen
i ett skikt och den ekonomiska politiken i ett annat
skikt. Dessa områden måste kopplas samman.
I EU 96-kommittén, som jag sitter med i, lyckades
vi inte få fram några dokument i den här frågan. Vi
visste inte heller hur vi skulle kunna få fram något
debattmaterial på området. Detta är ju sorgligt att
konstatera. Det måste vara svårt att vara drivande i en
fråga i EU om man inte har något eget material med
sig.
När det gäller demokrati- och inflytandefrågorna
är jag förvånad över att man inte har tagit upp frågan
om en utträdesparagraf när man samtidigt vet att det i
reflektionsgruppen har diskuterats en uteslutningspa-
ragraf. Med tanke på läget i den svenska opinionen
borde det vara självklart att man hävdade just en ut-
trädesparagraf.
Det är glädjande att det finns ett avsnitt om miljö-
frågorna. Jag saknar dock frågan om en energi- och
koldioxidskatt och något om hur man ser på den. Då
kan jag också konstatera att det inte längre ser ut att
vara så mycket med den miljögaranti som hävdades i
folkomröstningen.