Herr talman! Torbjörn Björlund vidrör egentligen några viktiga och grundläggande frågor när vi diskuterar idrottsrörelsen.
Jag ska först säga något när det gäller en bojkott. Det går lätt att säga att när de nu åker till Peking ska de göra si och så. Men Torbjörn Björlund och jag kanske också ska titta vad vi har för kinesiska varor hemma - våra hem är fulla med sådana - och därmed rikta frågan till oss själva. Det är ingen ny situation. Jag tycker att man gör det lite lätt för sig genom att peka ut idrottsrörelsen. Det handlar om betydligt mer än så.
Jag kan ställa upp på de tankar som Torbjörn Björlund har om att man kan önska att alla som besöker Kina står upp för demokrati. Som politiker och demokrat kan jag önska att man som svensk medborgare, om man är politiker som sitter på läktaren eller om man är aktiv idrottsman, tar tillfället när man får frågor.
Men jag vill slutligen säga att vi någonstans måste bestämma oss för om idrottsrörelsen är en självständig folkrörelse eller om den är någonting annat. Då må vi som styr i så fall säga att: Visst, det är idrottssammanhang, men vi har lite andra saker som vi vill tillföra. Om du ska utöva idrott eller vara med i ett lag ska du göra de här sakerna också.
Det tycker jag är en väldigt viktig fråga. Då hävdar jag fortfarande att vi måste bestämma oss för att idrottsrörelsen är en stor, stark och egen livskraftig folkrörelse som själv får ta beslut om hur man lägger upp sin verksamhet och vad man säger och gör. Det tycker jag är oerhört viktigt.