Herr talman! Problematiken är rätt omfattande just när det gäller bojkottdelen. Det är därför man kanske också skulle diskutera idrottens struktur, hur den ser ut.
Normalt sett vill idrotten egentligen stå utanför allt som har med politik att göra. Det kan man inte.
Jag menar att just idrottens egen struktur gör att man hela tiden drabbas. Man har kontakt med olika politiska frågor därför att de finns inne i idrottsrörelsen likaväl som allt annat. Detta innebär egentligen att just idrottens självständighet kopplad till vårt engagemang är det som är växelspelet här. Vi kan alltså inte på något sätt bortse från det. Man kan inte säga: Idrotten får pengar, och sedan får man sköta sig själv. Så fungerar det inte.
Dan Kihlström är inne på att idrotten har ett ansvar. Jag tror att varje idrottare i sig har ett ansvar. Även varje elitidrottare har ett ansvar att stå för mänskliga rättigheter och värderingar som alla kan vara eniga om. Det innebär att när jag uttrycker mig i denna fråga i olika medier, eftersom jag inte tror att en bojkott är realistisk, önskar jag att det under OS i Kina kanske ska komma fram ett antal idrottare på elitnivå som kritiserar Kina och som utnyttjar arrangemanget för att verkligen visa de problem som finns i Kina. Det är mycket bättre. Då gör idrotten ett självständigt val, men man engagerar sig i de politiska frågorna. Jag tror att det är någonting som man faktiskt kan kräva av idrottsrörelsen. Trots att den är självständig kan man ändå tycka att idrotten ska fungera så.
Jag tycker att det finns en koppling mellan breddidrott och elitidrott, som jag tror kommer att bli problematisk i framtiden. Elitidrotten, framför allt den kommersiella, är i dag mil från vad breddidrotten har att förhålla sig till, även om den kanske inspirerar människor till att åka skidor.