Fru talman! För andra gången den här mandatperioden har vi en debatt om den statliga idrottspolitiken. Precis som förra gången är det ett renodlat motionsbetänkande som vi ska debattera. Menyn består av 22 motioner som väcktes under allmänna motionstiden 2007.
Det är väl bra att ledamöterna har ett aktivt intresse för svensk idrott som de visar genom ett motionerande. Visst vore det ännu mer glädjande om det vi skulle debattera vore en proposition från regeringen. Men tyvärr har idrottsministern inte visat något mer framträdande intresse för idrottens villkor.
Vad vi sett är mest en idrottsminister som fungerat som prisutdelare och som därutöver haft en sagolik förmåga att komma på kollisionskurs med vår största folkrörelse.
Man har lyckats begrava idrottens skattefrågor och de förslag som fanns i en för idrotten positiv utredning. Man har begravt dessa frågor i en ny utredning där man först inte ville ge idrotten representation. Det krävdes massiva protester och påtryckningar för att finansministern skulle acceptera en representation.
På samma sätt hamnar idrottsministern på total kollisionskurs med svensk idrott när hon sänder ut ett pressmeddelande om att hon ska träffa idrottens företrädare i en fråga där de har framfört sina åsikter på ett klart och tydligt sätt under de senaste åren. Det är ett mycket märkligt beteende som enligt en av idrottens främsta företrädare antingen har sin grund i dåliga PR-rådgivare eller en oenighet inom regeringen där man gör allt för att skjuta ställningstagandena framför sig.
Fru talman! Vi socialdemokrater har i det här betänkandet tre reservationer och tre särskilda yttranden.
Vad gäller reservationerna vill jag här lyfta fram vad vi säger i reservation nr 5 om vikten av att människor vågar vara öppna med sin sexuella läggning utan att behöva vara oroliga för trakasserier. Homosexuella, bisexuella och transsexuella idrottare törs inte alltid berätta om sin läggning av rädsla för att bli utstötta från gemenskapen. Visst har idrotten gjort vissa insatser, men långt ifrån tillräckligt. Frågorna måste uppmärksammas betydligt mer än vad som har varit fallet hitintills, inte minst bland idrottande ungdomar.
Jag yrkar bifall, fru talman, till reservation nr 5.
I en annan reservation lyfter vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet fram vikten av att skapa små, flexibla idrottsanläggningar som inte utgår från organiserad idrottsverksamhet. Vi gör detta trots att vi är fullt medvetna om det arbete som idrottsrörelsen gjort tillsammans med kommuner när det gäller spontanidrottsplatser. Men vi gör det i akt och mening att påtala vikten av att storstadskommuner och mindre kommuner måste ta detta på allvar i sin översiktsplanering och detaljplanering. Det räcker inte med alla dessa stora elitidrottsarenor, utan man måste även tänka på gröna ytor för spontan idrott och lek, inte minst ur ett folkhälsoperspektiv.
Fru talman! Jag yrkar bifall även till reservation nr 7.
Fru talman! I 2006 års valrörelse deltog alla partier i en debatt som Riksidrottsförbundet anordnade under Almedalsveckan. Ett av debattens två huvudteman var statens roll för att få fler internationella idrottsevenemang till Sverige.
För någon vecka sedan hade vi här i kammaren en interpellationsdebatt med idrottsministern. Debatten gällde regeringens oförmåga att komma fram med ett förslag till strategi för hur staten kan vara en medverkande part för att Sverige och svensk idrott ska vara ännu mer framgångsrika i att få internationella evenemang till Sverige. Det var en fråga som vi socialdemokrater lyfte fram redan i förra årets motionsbetänkande och motionsdebatt och där jag fick positiva svar från flera av borgerlighetens företrädare. På samma sätt var alla borgerliga partier i Almedalsdebatten oreserverat positiva till det statliga engagemanget och till och med till statlig bidragsgivning.
Men, snälla ni, nu måste ju även ni ha tröttnat på regeringens oförmåga att föra en dialog med idrottsrörelsen. Eller tycker ni att det är en rimlig hantering av denna fråga?
Är det rimligt att inbjuda idrottsrörelsen via pressmeddelanden? Är det rimligt att återigen föra frågan till en tjänstemannagrupp? Är det rimligt att man i regeringsförklaringen så tydligt talar om sin ambition om flera internationella evenemang och sedan låter frågan ligga i träda under så lång tid? Kan inte ni - den moderatledda regeringens företrädare här i riksdagen - i varje fall antyda er politiska vilja i denna fråga? Jag är övertygad om att både idrottens företrädare och andra evenemangsanordnare skulle tycka att det vore givande att få lite politiska antydningar i stället för att bara höra att frågan diskuteras mellan ett antal tjänstemän i tre departement.
Fru talman! Jag återkommer eventuellt till några av övriga frågor i betänkandet i samband med frågor till övriga som deltar i debatten.