Fru talman! Anders Åkesson började med att jämföra den förra regeringen med den här regeringen och tycker att alliansregeringen på något sätt hanterar idrottens självsanering bättre, som han var inne på. Jag har funderat på det han säger, att om vi går in och har synpunkter på hur idrottsrörelsen faktiskt klarar sin uppgift utifrån de pengar den får är det på något sätt att tafsa på deras självständighet.
Jag menar att vi ska ha ett intresse för hur idrotten formerar sig, hur man formulerar sina problem och vilken inriktning man har på den verksamhet som man bedriver. Vi ger självklart pengar utifrån ett visst syfte. Hur man då hanterar detta är intressant, inte för att vi ska styra utan för att vi ska följa idrottens arbete med de problem som vi har i hela samhället.
De problem som idrottsrörelsen har, som RF har i uppdrag att jobba med, vilket Lars Wegendal var inne på, kanske fordrar att man för ned problematiken och arbetssättet inom idrottsrörelsen för att nå en lösning. Det är oerhört viktigt. Det är en huvudfråga. Den kan vi inte släppa helt och hållet, även om vi naturligtvis inte kan ha synpunkter på att idrotten på något sätt ska göra som vi säger att man ska göra. Så är det inte. De har en egen och självständig roll. Men det finns en koppling till vad samhällets värderingar går ut på och vad idrotten ska göra för att uppnå de värderingarna. Det är en koppling som vi naturligtvis ska ta upp i dialog med dem. Jag undrar vad Anders Åkesson tycker om det.
Samma sak gäller tryggheten. Det bästa man kan göra för att ge idrottsrörelsen en bra möjlighet att jobba med de frågor vi har tagit upp, typ HBT, anläggningsfrågor eller andra saker som RF har att jobba med som är problematiska, är naturligtvis att ge dem en trygg ekonomi. Då slipper man tänka på det i alla fall. Frågan är vad Anders Åkesson tycker om det.