Herr talman! Det ställdes ett antal frågor, så jag tänkte att vi kanske kan förlänga den här debatten med några minuter i alla fall. Det känns ju alltid lite snopet att göra ett intressant och bra inlägg och sedan bara få gå och sätta sig.
Det är säkert ingen slump att Gunvor G Ericson är den enda kvinnan i debatten i dag, och jag noterade det också. Man kan fråga sig varför det är så. Jag vill inte ta på mig någon personlig skuld för detta. Men vi kan möjligtvis hoppas att vid ett generationsskifte - vi är ju dessutom inte helt unga - saker kan förändras.
Jag lyssnade med intresse på frågeställningen om jämställdhet, och jag tror att den har kommit upp i vartenda anförande och vartenda replikskifte. Jag kan också ha respekt för att Miljöpartiet har valt att i stället agera med särskilda yttranden med den motivering som gavs.
Redan i slutet på 80-talet lade RF fram en handlingsplan för jämställdhet. Den har utvärderats och moderniserats med jämna mellanrum. Vid stämman 2005 antog man en helt ny jämställdhetsplan. Den är väldigt ambitiös. Jämställdhetsfrågan är en fråga som inte bara behandlas på nationell nivå, utan den är integrerad i hela RF:s arbete på alla nivåer. I utbildningarna till nya idrottsledare, som det finns ett enormt behov av - det rör sig om 50 000-60 000 om året - finns den här frågan hela tiden med. Min fråga är då: Vad mer skulle Riksidrottsförbundet eller vi som politiker konkret kunna göra?