Fru talman! Jag kan hålla med Göran Montan när det gäller HBT-personer. Jag ser egentligen inte att problemet ligger på nationell nivå - varken på RF-nivå eller på förbundsnivå. Problemet ligger nog längre ned i organisationen, på den lokala nivån. Hur man kommer till rätta med den typen av problem skulle jag vilja se i en diskussion framöver.
Strategi för internationella evenemang har vi debatterat ett antal gånger på senare tid. Det är ju bra.
Jag skulle vilja höra Göran Montans kommentarer till det arbetssätt som regeringen har valt. I Norge arbetar man mycket brett. Man har engagerat sju departement i arbetet, vilket gör att man fångar in såväl turism och idrottsrörelse som World Scout Jamboree. I Sverige har regeringen valt ett mycket smalare arbetssätt, vilket oroar mig lite. Risken är uppenbar att man inte fångar in alla de evenemang som behöver stöd och råd för att genomföras.
Hur tror Göran Montan att man fångar in de evenemang som ligger inom till exempel integrations- och jämställdhetsministerns ansvarsområde?
Min andra fråga handlar om ytor för spontan idrott. I betänkandet avstyrker majoriteten ett par motioner om mindre platser för spontan motion med hänvisning till det kommunala självstyret. Så kan man naturligtvis göra om man inte vill diskutera frågan.
Hur ser majoriteten på möjligheten att till exempel genom ändringar i plan- och bygglagen eller på annat sätt åstadkomma de grundläggande förutsättningarna för att skapa dessa viktiga ytor för spontan och ofta icke-organiserad idrott?