Herr talman! Jag skulle på det här området kunna resonera ungefär som i vårt förra replikskifte när det gällde HBT-frågorna.
Självklart ska man aldrig vara nöjd. Det kan göras många ytterligare saker. Frågan är vad som ska göras ytterligare. Som i alla fall jag upplever det är just jämställdhetsperspektivet en ganska central fråga i bidragsgivningen från statsmakterna. Det är väl någonting som går igenom de flesta bidrag som ges från statligt håll i dag. Det prioriteras oerhört mycket.
Även på det här området tycker jag att man måste säga - det framkommer inte riktigt när Wegendal tar upp det här - att Riksidrottsförbundet har arbetat och jobbar mycket med detta.
Jag läser i er reservation. Ni säger så här:
Vi anser att alla goda idéer och insikter på central nivå måste föras ut till alla distrikt, föreningar, styrelser och omklädningsrum. Staten bör stödja detta arbete och i sin bidragsgivning till idrotten poängtera vikten av fortsatt arbete för en jämställd idrott.
Fine
, det är väl någonting som vi alla kan ställa upp på. Men det menar jag att vi uppfyller ganska väl i dag.
Sedan ska jag erkänna att det naturligtvis finns fortsatta svårigheter på det här området. Här tror jag att vi får hjälpas åt. Det gäller kvinnors möjligheter att få bra träningstider. Man kan lyfta fram de funktionshindrades möjligheter att få tillgång till arenor och annat. Inte minst handlar det om speglingen i radio och tv. Där tycker jag att det finns mycket att göra, och där kan jag som politiker som jobbar mycket med mediefrågor ha ett uppdrag. Så nog kan vi jobba på enad front när det gäller jämställdhetsfrågorna.