Herr talman! Jag vill gärna börja med att instämma i det allra mesta av vad Gunvor G Ericson sade om idrott på lika villkor, om idrottens betydelse för hälsa och välbefinnande, om idrottens behov av en tydlig miljöprofil. Min bild är ändå att Riksidrottsförbundet jobbar väldigt aktivt med alla de delar som Gunvor G Ericson betonade. Men det kan möjligen vara en del förbund som släpar efter något i arbetet och har behov av att se över hur man jobbar med frågorna. Jag kan försäkra att i det förbund som jag själv jobbar aktivt i, Orienteringsförbundet, tar vi dem på största allvar.
Herr talman! I helgen avgjordes de nordiska parlamentsmästerskapen på skidor i Kuusamo i nordöstra Finland. Vi var ett 60-tal ivriga deltagare från Norge, Finland och Sverige. Alla tävlade inte på samma nivå som de tidigare OS- och VM-guldmedaljörerna Juha Mieto och Marjo Matikainen. Men det var ett bra arrangemang, och det viktiga vid ett sådant arrangemang är att det är en manifestation av de nordiska ländernas stora gemensamma intresse för klassisk vintersport och dess betydelse för motion och friskvård. Det är roligt att så här några dagar senare få vara med i den här debatten om idrott och stora arrangemang.
Efter Anders Åkessons mer principiella resonemang om alla delar i betänkandet hade jag tänkt koncentrera mig på det jag själv har motionerat om, nämligen sikte på ett vinter-OS i Sverige. Jag vill börja med att tacka utskottet för den positiva skrivningen på s. 20. Det är tydligt och bra. "Utskottet är positivt till en ansökan om ett vinter-OS i Åre/Östersund". Det tackar jag särskilt för. Jag förstår att ni inte kan bifalla motionen, men det är väl så nära man kan komma.
Det är glädjande att vi blir allt fler som tycker att frågorna om betydelsen av ett svenskt värdskap för stora internationella idrottsevenemang som berörs i betänkandet ska tas upp på detta sätt. Lars Wegendal var inne på att vi från Centerpartiet har motionerat om dessa frågor tydligt och kraftfullt under en lång tid.
Alpina VM i Åre i februari 2007 var det allra största vintersportevenemanget i Sverige genom tiderna. Än en gång visade det sig att Sverige är mycket bra på att planera och genomföra sådana här stora arrangemang. Deltagande nationer och internationella medier har samstämmigt vitsordat den höga kvaliteten på arrangemanget i Åre. Det var ett resultat av erfaren och skicklig operativ ledning men också av ett hängivet ideellt arbete av tusentalet volontärer under VM-veckorna.
I vinter har vi kunnat se skidskytte-VM i Östersund som varit en mycket stor framgång. Mer än 110 000 människor fanns på plats under veckan för att titta på arrangemangen som var mycket lyckade. Det var fler än förra året i skidskyttevärldens mecka, Anterselva. Det var större publik här i svenska Östersund.
Nu senast hade vi konståknings-VM i Göteborg som också blev ett framgångsrikt arrangemang, även om vi inte kan summera ekonomin i arrangemanget ännu.
Efter de organisatoriska och idrottsliga framgångarna i Åre, Östersund och Göteborg borde det vara dags för en nationell samling bakom ett målmedvetet och långsiktigt arbete för att få ett vinter-OS i Sverige. Olympiska spel är idrottsligt den yttersta symbolen för lusten att anta nya utmaningar, våga lite mer, pröva nya gränser.
Nog är det lite genant att vårt mindre grannland i väster, Norge, som arrangerade vinter-OS i Oslo 1952 och i Lillehammer 1994 nu ivrigt är i färd med att söka ett nytt vinter-OS till Tromsö 2018. Sverige som aldrig stått värd för olympiska vinterspel borde rimligen ha goda chanser att gå före Norge som redan arrangerat två vinter-OS. Men det gäller att samla nationen, regering, näringsliv och idrottsrörelse och satsa på en offensiv kandidatur och ett professionellt partnerskap av alla inblandade. I så fall finns det goda förutsättningar att lyckas. Annars får väl Norge stå värd för sitt tredje vinterspel innan Sverige ens på allvar har prövats.
Det till synes självklara upplägget för ett vinter-OS är Åre och Östersund. Men andra alternativa koncept kan också prövas.
Låt mig slutligen, herr talman, summera de starka skälen för ett vinter-OS i Sverige. För det första hör det till i en kultiverad nation att någon gång bjuda tillbaka när man själv vart fjärde år låter sig bjudas på fest av andra. Detta borde särskilt gälla om man är en stor och stark aktör och en stormakt på vintersportens område som Sverige är.
För det andra vore ett svenskt vinter-OS en vitamininjektion för idrott och folkhälsa i största allmänhet. I ett läge där övervikt och fetma håller på att bli ett allt större problem för sjukvård och samhälle finns det särskilda skäl att stimulera idrott och fysisk aktivitet.
För det tredje är jag övertygad om att ett vinter-OS i Sverige har mycket goda möjligheter att också samhällsekonomiskt bli en riktigt bra affär. För alpina VM i Åre blev omsättningen över 400 miljoner kronor. Det gav också en vinst på uppemot 30 miljoner kronor och fick stora spridningseffekter med tillväxt och nya jobb för turism och övrigt näringsliv, både på kort och på lång sikt.
Med detta, herr talman, vill jag än en gång understryka vikten av att Sverige som nation samlar sig för en väl genomarbetad och kraftfull ansökan om vinter-OS 2018. En sådan ansökan har enligt min mening mycket goda utsikter att bli framgångsrik. Med detta betänkande har vi från den politiska sidan också tydligt sagt att vi är positiva.