Fru talman! Jag tror att Anders Åkesson har missuppfattat det vi faktiskt säger i reservationen. Det vi belyser är naturligtvis de problem som idrotten liksom det övriga samhället har när det gäller jämställdhet. Det är naturligtvis oerhört viktigt att vi faktiskt beskriver problemen som vi ser dem.
Det är samma sak i de andra frågorna, HBT och sådana saker. Vi vet att det finns brister i samhället. De finns också inom idrotten. Det är klart att man på något sätt i vällovligt syfte kan beskriva hur situationen ser ut och varför man tycker att idrotten på samma sätt som andra samhällsinstanser ska jobba med det här. Där finns ingen koppling till att man plötsligt ska ställa krav och säga att exakt så här ska ni göra. Det finns det inte i reservationen heller. Den handlar mer om att beskriva den problematik som finns. Det gör vi i andra sammanhang också och i de andra reservationerna när det gäller problematiken kring idrottsanläggningar, integration och andra saker.
Lars Wegendal var inne just på hur vi får den här konstellationen att på något sätt i dialog med idrotten fungera på ett bättre sätt. Det är det vi vill. Vi vill att idrotten ska utvecklas och bli bra. Den ska vara till för alla. Den ska finnas i alla samhällsdelar, i alla bostadsområden och på alla ställen där det finns barn och ungdomar. Det är faktiskt barn och ungdomar som är i fokus när det gäller idrottsrörelsen.
Vi vet också att idrotten har betydelse för att motverka barns och ungdomars övervikt och stillasittande. Där har vi också en samsyn. Då ska man också kunna titta på vad det är som gör att den här problematiken kan lösas och där idrottsrörelsen behöver den hjälpen. Ekonomi eller andra saker kan man faktiskt belysa. Det tycker jag att man kan göra utan att riskera att slå idrotten på fingrarna eller ge deras självständighet en smäll eller backlash. Det hör inte ihop.