Fru talman! Det sista ordet var intressant: privat. Det offentliga kan inte alltid bekosta allting. Jag tror när det gäller näridrottsplatser och den typen av saker att det finns möjligheter med det lokala näringslivet, med kommunen, med Riksidrottsförbundet som i slutändan får sina resurser från staten.
Man kan fråga sig var de 180 miljonerna har tagit vägen. Jag har inte ställt den frågan till RF ännu. Men det är klart att det utgör en buffert som man hoppas att RF på ett klokt sätt kan använda, kanske till något sådant. Det lär vi få reda på när återkopplingen landar i vårt knä förhoppningsvis.
När det gäller avregleringen av spelmarknaden är det lite lustigt att den finns i kulturutskottet men inte i Kulturdepartementet. Avreglering är inte riktigt samma sak som en omreglering. Vid en avreglering är det fritt fram för alla, inga praktiska regler och så. Så tror jag ingen vill ha det. Det här är en fråga om att genom licenser och på andra sätt också främmande bolag från utlandet blir delaktiga.
Pengarna kanske direkt ska gå in i statskassan, vända och gå tillbaka till idrotten. Det är ingen som vet i dag hur detta i detalj ska gå till. Jag kan bara säga som jag sade tidigare: Idrotten ska ha de pengar som vi alla är överens om att den behöver.
Jag har en kommentar till det här med att koppla det hela direkt till statskassan. Det var kanske ett symboliskt försök av Vänsterpartiet, för det var väl bara 50 miljoner. Det är, som någon sade, som någonting i Mississippi. Men jag ska inte uttrycka det. Det är i alla fall en väldigt liten del.