Fru talman! I det här betänkandet om idrott, som kanske är mindre kontroversiellt än det förra betänkandet vi nyss debatterade, finns saker som för många kan verka självklara. Jag tänker försöka belysa några saker som jag tycker är av särskild betydelse både för idrottsrörelsen och för staten som bidragsgivare.
Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 7, som vi har gemensamt med Socialdemokraterna och som handlar om idrottsanläggningar. Jag står bakom alla Vänsterpartiets reservationer och särskilda yttranden, men jag yrkar bifall bara till denna.
Jag vill börja med det som handlar om idrottens självständiga ställning och ekonomi. Det har varit en självklarhet att vår största folkrörelse idrotten har varit oberoende och självständig. Inte desto mindre har idrotten, framför allt den organiserade idrotten, litat till ett stort stöd från den offentliga sektorn. I dag går det från staten in drygt 1,8 miljarder kronor. Från kommunerna får idrotten mer än dubbelt så mycket stöd. Det här innebär en relativt långtgående samverkan mellan idrotten och den offentliga sektorn.
För statens del handlar det om att ange de syften vi tycker att idrotten ska uppnå. Vi utgår från att idrotten sedan lägger fast målen för hur det ska gå till. Det här fungerar hyfsat i dag, men det finns fortfarande vissa problem som idrotten behöver arbeta med. Det är inget att sticka under stol med, och det gör man inte inom idrotten heller. Mycket har gjorts, och det finns i dag både mål och handlingsplaner som ligger helt i den riktning som vi från statlig sida vill att idrotten ska verka i. Det finns dock rent praktiskt mycket kvar för idrotten att hantera och utveckla.
Idrotten är en spegelbild av samhället. Man har samma problem som i övriga delar av samhället. Arbetet mot sexism, rasism, klasskillnader och för jämställdhet, integration och för mer kunskaper om HBT-frågor med mera måste genomsyra all verksamhet.
Det finns i dag alla skäl att fortsätta dialogen med idrotten om hur man uppfyller sina uppsatta mål. En sak som jag vet är ett problem är detta med ledarutbildning. Man får slita mycket hårt för att få tillräckligt många ungdomsledare att utbilda sig och för att kunna ge barn och ungdomar en bra utbildning, inte minst inom de områden som jag tidigare nämnde.
Idrottsrörelsen behöver ett stadigt och säkert ekonomiskt stöd. Vi i Vänsterpartiet menar att det bästa sättet är att på sikt överge kopplingen till vinstdelningssystemet inom Svenska Spel och låta det gärna ännu generösare statsbidraget gå över statsbudgeten. I detta kan det också finnas en moralisk dimension. Låt idrotten slippa hoppas på ett ökat spelande för att inkomsterna ska öka. Ett ökat spelande leder ju mycket troligt också till ett ökat spelmissbruk.
Den viktigaste förutsättningen för att idrotten ska få förutsättningar att driva bra verksamhet, framför allt för barn och ungdomar, borde vara att det finns tillgång till bra anläggningar på nära håll. Det är enligt min mening kanske den ödesfråga som idrotten framför allt har att hantera i framtiden. Här är den samverkan med kommunerna som i dag pågår en förutsättning för att det ska fungera bra. En ansträngd kommunal ekonomi klarar inte av att bygga och investera tillräckligt mycket för att detta ska bli verklighet. Den ekonomiska politik som regeringen för motarbetar detta. Med minskade bidrag till kommunerna blir detta en kvarnsten som många kommuner inte klarar av att bära. De behöver hjälp och alltså mer pengar.
Det är oerhört viktigt att det i samhällsplaneringen säkerställs att det finns grönytor, lekparker och små idrottsplatser i barns och ungdomars närområden, där de bor.
I det sammanhanget vill jag nämna de näridrottsplatser som också Lars Wegendal var inne på och som börjar dyka upp på olika ställen i våra kommuner. Det är en flexibel mindre idrottsanläggning som mera inbjuder till spontan fysisk aktivitet än till organiserad idrottsverksamhet - precis det som idrottsrörelsen själv efterlyser. Det vore spännande med ett statligt stöd till en satsning på fler sådana anläggningar. Detta kan jag ge som ett tips till regeringen. Jag tror också att idrottsrörelsen skulle välkomna ett sådant initiativ.
Jag återkommer så småningom till det som alliansföreträdarna kommer att säga här från talarstolen.
I detta anförande instämde Siv Holma (v).