Fru talman! Jag tänkte knyta an till varför denna
debatt uppstår, varför krisen finns i vården och hur
det ser ut i dag.
Det finns en bakgrund där jag tycker att Folkpar-
tiet har ett stort ansvar för vad som har hänt. Det är
1990 års skattereform, som Folkpartiet tillsammans
med Socialdemokraterna drev igenom. Man talade då
om att dynamiska effekter skulle göra att statskassan
fick mer pengar. Men de dynamiska effekterna upp-
stod aldrig. Vi fick ett kraftfullt underskott, vilket
sedan naturligtvis innebar att det fanns en skuld som
på något sätt skulle klaras av. Därav kraftfulla ned-
dragningar inom vård och omsorg.
50 000 vårdplatser har försvunnit under 90-talet.
Därtill kommer de 30 000 som försvann i samband
med ädelreformen.
Jag har också sett på vad som har hänt vad gäller
personalen inom offentlig sektor sedan socialdemo-
kraterna tog över regeringsmakten 1994 och fått be-
skedet att 106 000 personer har försvunnit från of-
fentlig sektor sedan 1994. Det är klart att väldigt
många av dem har försvunnit just från vården. Detta
får naturligtvis konsekvenser för hur mycket man
klarar av och orkar med. Jag tycker att det är viktigt
att ha den bilden framför sig när man diskuterar var-
för det blivit som det blivit.
Det skulle också vara intressant att i den här de-
batten få reda på vad vårdgarantin skall innebära den
här gången. Förra gången gällde den för tio diagnoser.
För övriga sjukdomar gällde den inte. Det är oerhört
svårt att ställa sjukdomar mot varandra och säga att
den ena sjukdomen är värd en vårdgaranti medan den
andra inte är det.
Jag skulle önska att vi i den här debatten kunde få
en klarhet på denna punkt. Det låter väldigt fint att vi
skall ha en vårdgaranti och att alla skall ha möjlighet
att få den vård som de behöver. Det borde vara själv-
klart, men då måste man också långsiktigt planera för
det. Inte bara jag tycker att Socialdemokraterna,
Folkpartiet och Moderaterna har ett stort ansvar för
den ryckighet som förekommit under senare år och
som har förorsakat dagens situation.
Det är väldigt gulligt att höra Carl Bildt med em-
pati tala om lille Andreas, men det är kanske inte lika
roligt för lille Andreas att få reda på konsekvenserna
av de kraftiga skattesänkningar som moderaterna vill
genomföra och vilka möjligheter han därefter har att
få den vård han behöver.
I den vårdgaranti som vi har haft har man inte
brytt sig om alla sjukdomar. En grupp som ständigt
har fått köa är kvinnor och barn. Kvinnor och barn har
inte varit prioriterade grupper att satsa på. Någonting
som saknas och som borde komma till stånd är en
ordentlig statistik över alla dem som står i vårdköer.
Köerna för operationer inom kvinnosjukvården är
i socialministerns hemlandsting Värmland åtminstone
ett år långa. Även för enkla operationer på barn, t.ex.
bråckoperationer, finns det mycket långa köer. Vi
måste fundera över om kvinnor och barn alltid skall
vara närmast osynliga och vara de som kommer sist.
Nog är det så att kvinnor och barn är sorgligt lågpri-
oriterade inom vården.
Med hjälp av en nationell vårdköstatistik som vi-
sar ålder och kön på dem som köar skulle vi kunna
beskriva behoven och kanske planera betydligt bättre
för framtiden. För den som i dag inte får den vård som
vi borde ha rätt till i vårt samhälle hjälper det natur-
ligtvis inte att få en statistik som visar att flera är i
samma belägenhet. Vi måste också se till att ha en
vård som fungerar, så att människor får möjligheter
till vård.
Jag har läst socialministerns gårdagstal, och jag
saknade i det två viktiga inslag. Det ena som saknades
var den förebyggande vården.
Jag tror att den förebyggande vården är oerhört
viktig för att vi över huvud taget skall klara att till-
handahålla vård åt alla. Den förebyggande vården är
det bästa sättet att spara och leder till mindre behov
av vård. Sjukdomar kan förebyggas inte minst genom
minskning av stress osv.
Det andra som saknades gällde friheten att välja
alternativ vård. Det är märkligt att man t.ex. inte kan
få uppsöka en naprapat, om man har en dålig rygg,
utan i stället skall ställa sig i en vårdkö och få värk-
tabletter, trots att man blir betydligt bättre om man
kan få gå till naprapaten. Den alternativa vården
måste naturligtvis få komma in.
Jag skulle vilja höra vilken syn socialministerna
har på dessa två frågor.
(Applåder)