Fru talman! Det är riktigt att det finns många and-
ra problem i vården än vårdköer. Jag är dock inte
säker på att det är ett argument som talar till Margot
Wallströms fördel i den här debatten.
Jag tror att det som har skapat en sådan oerhört
frustration ute i vården är att människor minns att ni
kom till makten 1994 på löftet att stoppa uppsägning-
arna i vården. Jag har många exempel och bevis på att
ni sade det. Därefter har 80 000 fått sluta i vården i
kommuner och landsting.
När ni nu tillför extra pengar går inte dessa i prak-
tiken till förbättringar utan stoppas i svarta hål. En del
kommuner använder dem inte alls i äldreomsorgen
eller i skolan. Både i Boxholm och i Piteå har man
lagt pengarna på brandkåren. Landstingsförbundets
ordförande har nämnts här, och i hans landsting,
Landstinget i Jönköpings län, läggs pengarna på en
musikteater. Det är klart att det är detta som skapar
klyftan. Man hör Margot Wallström säga i TV att det
här skall gå till vården, och sedan används det till
något helt annat.
Genom att upphäva husläkarlagen och på så vis
slå sönder vårdkedjan, genom att avbryta FINSAM-
försöket, genom att avskaffa vårdgarantin och genom
att behandla privata vårdgivare på ett orättvist sätt,
såsom Samverkansutredningen visar, har ni på fyra
viktiga strukturpunkter försämrat förutsättningarna för
vården.
Det är det som gör att vi nu kan konstatera att på
område efter område inom vården växer problemen.
Margot Wallström sade i något sammanhang att
det inte är trovärdigt att lova på det sätt som t.ex.
Folkpartiet gör. Låt oss se i september vem som har
mest trovärdig vårdpolitik.
(Applåder)