Fru talman! Jag tror att jag vill ta fasta på det
Margot Wallström sade om intellektuell hederlighet i
debatten. Jag tycker också att det skulle vara välgö-
rande.
Samtliga som nu har pratat har talat om att det
skall bli bra. Det skall vara vårdfrihet, man skall kun-
na välja fritt. Det skall vara vård utan köer. Det är
naturligtvis väldigt bra om det kunde vara så. Jag tror
inte att det är någon som tror att köerna förbättrar
vården. Det skall också vara mer pengar, det skall
vara resurstillskott.
Men det är faktiskt så att samtliga partier som har
debatterat och som kommer att debattera, samtliga
borgerliga partier och den socialdemokratiska rege-
ringen, har i den här kammaren fattat ett beslut om en
lag som tvingar kommuner och landsting att ha bud-
getbalans år 2000.
Den här lagen omöjliggör att de pengar som man
nu talar om, i termer av extra resurser eller Persson-
pengar eller vad man nu vill kalla det för, kommer
inte att kunna gå till just vården. Landstingssektorn
har finansiella underskott, vilket betyder att det fattas
pengar. Man skall göra pensionsavsättningar och man
har andra budgethål att stoppa i. Dit går naturligtvis
pengarna för de landstingspolitiker som anser att det
är nödvändigt att uppfylla lagen om budgetbalans,
precis som det ser ut i kommunerna.
Det går inte att öronmärka pengar till vården och
omsorgen med mindre att man upphäver lagen om
budgetbalans. Jag hoppas att både Margot Wallström
och de borgerliga partiledarna känner till att det är på
det sättet.
Därför vill jag fråga er alla nu: Är ni beredda att
upphäva lagen om budgetbalans för att tillgodose det
mycket berättigade kravet på extraresurser till vår-
den? På något annat sätt är det inte möjligt.
Jag tycker att en intellektuell hederlighet i politi-
ken kräver att detta sägs klart ut, och det krävs att ni
samtliga partier och partiledare tar ställning. Det går
inte att ge dubbla budskap, att stå här och tala glättat
om mer pengar till vården när ni samtidigt vet att man
ute i landsting och kommuner är förhindrad att föra de
pengarna just dit där de bäst behövs.
Det är hyckleri att komma med tal om vårdgaran-
tier och garantera fri vård i olika landsting när ni vet
att detta inte är möjligt så länge som kommuner och
landsting är bundna till händer och fötter och framför
allt till plånböckerna vad gäller kravet på budgetba-
lans.
Det är falskt, och det är osant, och det är intellek-
tuellt ohederligt att föra en debatt på det viset. Jag vill
väldigt gärna ha en hederlighet, en intellektuell he-
derlig debatt i den här mycket viktiga frågan. Därför
avkräver jag er samtliga svar: Kommer ni att upphäva
kravet på budgetbalans i kommuner och landsting?
Annars får ni faktiskt vara så hederliga att ni talar om
att det ni säger här i dag inte kommer att bli verklig-
het - möjligen på några ställen, men det är i så fall ett
fåtal.
Det är riktigt att vi alla berörs av den här frågan.
Jag tror att vi alla får brev från förtvivlade människor,
från sjuka som har hamnat i kö, från anhöriga som ser
hur nära och kära går under, från människor som inte
får den vård de behöver och från personal som far
illa.
Jag läste i en Göteborgstidning i går, tror jag att
det var, om en företagsläkare som uttalade sig så här:
En hel generation är förlorad i sjukvården. De
brann för vården och nu är de utbrända. Resten jobbar
på och är trötta på alla besparingar och omorganisa-
tioner. Personalen kommer inte bara hit för kroppsliga
besvär och förslitningsskador utan för själslig smärta.
Nedskärningspolitik och förändringar har kanske varit
nödvändiga. Men har vi någonsin tittat på vad som är
humant och rimligt?
Det frågar sig denna kvinna inom företagshälso-
vården. De fackliga representanterna talar om precis
samma sak.
Jag tror att vi skulle kunna vara överens om att sä-
ga att den bästa garantin för att vi skall få en männi-
skovärdig vård är att vi också har en personal som är
nöjd och kan göra det jobb som de brinner för att
göra.
Det måste innebära ökade löner. Det kan inte vara
den orimligheten att man i Sverige som sjuksköterska
tjänar 16 000 kr i månaden, medan man i Norge tjänar
20 500 kr. Vi ser vilka effekter det får. Det krävs att
den personal som finns har möjlighet att arbeta i en
takt som är rimlig där man också kan leva upp till sina
egna ofta mycket höga ambitioner. Det krävs att vi
minskar stressen. Det krävs att vi lägger om organisa-
tioner och scheman. Det krävs att vi inför en kortare
arbetstid.
Allt det här kommer naturligtvis att kosta pengar.
Allt det här kommer naturligtvis att kräva att den
andel av ekonomin som skall gå till den gemensamma
sektorn som vi alla värnar måste få öka - nu och på
sikt. Därför måste vi ta bort balanskravet. Därför
måste vi se på den gemensamma sektorn som en till-
växtsektor. Därför måste vi också se att vi nu och i
framtiden, under kommande år måste tillföra mer
pengar. Vi gör det i Vänsterpartiet - 5 miljarder.
Kalla det gärna Schymanpengar.