Fru talman! Nej, det är säkert så. Ingen vill ha kö-
er, och ingen vill ha lidande. Någon skall göra jobbet.
Det är precis som de säger i Norge, där de var tvung-
na att ändra sig när det gäller vårdgarantin. Det står i
tidningen: "Men sjukhusköerna behandlas inte bort
med hjälp av en garanti. Bara ökade resurser till vår-
den ger möjligheter att klara det, suckar Olav Slåtter-
brekk, avdelningsdirektör på hälsodepartementet i
Oslo."
Det räcker inte med att Carl Bildt står och säger:
Vårdgaranti skall vi ha! Tänk om det i vissa fall är så
att man inte har specialistläkare nog eller kirurger
som kan klara av det? Vi vet att det tar väldigt lång
tid att utbilda sådana. Är det inte då en god idé att se
till att vi kan införa ett fritt vårdval och utnyttja sjuk-
husresurserna och vårdresurserna på bästa sätt? Ni har
ju själva föreslagit detta, och nu kan ni inte riktigt
bestämma er om det som vi säger från socialdemo-
kratiskt håll är bra eller dåligt.
Jag har jobbat med vårdfrågorna under hela man-
datperioden. Vi har i de socialdemokratiskt styrda
landstingen infört fri sjukvård för barn under den här
perioden. Samtliga landsting arbetar hårt med den här
frågan och ser till att åstadkomma förbättringar när
det gäller väntetider och köer. Ni tar exempel om
starr. Vårdgarantin garanterade bara att man fick
operera ena ögat. Den behandling som Andreas be-
hövde ingick inte i den gamla vårdgarantin.
Vårdgarantin avskaffade sig själv eftersom den till
slut inte hade någon legitimitet hos sjukvårdspersona-
len. Varför skall den tro er när ni säger: Bara vi utta-
lar ordet vårdgaranti blir det resultat? Det ser inte ut
så i vården, och ni blir inte trovärdiga. Det är först om
man vidtar ett batteri med åtgärder som man kan nå
resultat, och det är därför vi gör det.
Vi rör oss inte bara med de tjusiga begreppen. Vi
använder resurserna bättre och skapar ett fritt vårdval
där patienter kan gå till ett ställe där man inte har så
långa väntetider och där det finns utbildade duktiga
kirurger som kan utföra vissa speciella operationer.
Genom att de på vissa håll kan välja en privat vårdgi-
vare med vårdavtal kan vi utnyttja resurserna effekti-
vare. Genom att man jobbar med projekt av typen
Genombrott, där man arbetar systematiskt med att se
till att vårdkedjan fungerar bättre kan vi se till att
korta väntetiderna.
Men väntetider och köer handlar också om att vi
kan åstadkomma mer. Vi opererar ju i dag 104-
åringar för starr! Eller som en överläkare sade till
mig: Jag har i min kö de som är i mycket akut behov
av en ny höftled för att kunna fungera i sitt arbete. De
är ändå ett fåtal. De som försäkringskassan betalar för
är en minoritet. De allra flesta som står i köerna är
gamla människor. Där är det inte aktuellt att återvän-
da till ett arbetsliv. Det fungerar inte riktigt på det
sättet. Samtidigt har jag i kön 86-åringar som vill
kunna gå i skogen som förut. De vill också ha en
operation, eftersom vi i dag kan åstadkomma det.
Det är sjukhusutvecklingen och vårdutvecklingen i
ett nötskal. Det är klart att det då också blir köer. Jag
vill tillbakavisa påståendet att svensk vård generellt
har försämrats de senaste åren. Det är faktiskt inte
sant. Vi har fått ökade väntetider, och vi har på många
håll en försämrad omvårdnad. Men jag vill påstå att
vårdkvaliteten och den medicinska omsorgen har
blivit bättre. Det är också viktigt att framhålla.
Sedan hinner jag inte kommentera det mycket
märkliga påståendet från Gudrun Schyman. Är det
okej att man skall låna pengar eller skära ned mer för
att få ordning på sina finanser? Det kan väl inte vara
lösningen, eller att rakt av höja skatten? Det kan väl
inte vara framtidsmelodin.
(Applåder)