Fru talman! Javisst behöver vi någon form av ga-
ranti för att människor i vårt land skall kunna få den
vård de behöver, men för att klara detta behöver vi
också mer vårdpersonal. När man träffar dem som
jobbar inom vården är det vanligaste klagomålet just
att det är så få kvar på jobbet och att det är så tungt
och jobbigt att de inte hinner med.
Varför har det blivit så? Jo, kommunerna och
landstingen har tvingats spara, och det har de gjort
genom att sparka personal, som sedan betalas av sta-
ten via arbetsmarknadsstöd och annat. I dag sägs det
att arbetslösheten kostar 155 miljarder per år. Jag kan
inte förstå varför vi inte kan samordna kassorna och i
större utsträckning använda pengarna till det vi behö-
ver få gjort i det här landet. Då vore det väl ypperligt
bra att i stället för att betala människor för att ingen-
ting göra betala dem för att göra de nödvändiga jobb
som behöver göras i det här landet. Det skulle alla må
mycket bättre av.
Jag kan ta ett exempel. Häromdagen blev jag
uppringd av en diabetiker som sade: Jag är blind och
rullstolsbunden. Tidigare kom nattpatrullen och
hjälpte mig med min spruta på morgonen, eftersom
jag inte kan se. Men kommunen drog in nattpatrullen.
Nu säger de att jag måste åka till vårdcentralen.
Varje morgon börjar hon alltså med att ta taxi till
vårdcentralen, och där får hon vänta tills man har tid
att ge henne sprutan. Hon kommer hem vid 10-tiden
för att äta sin frukost.
Det här tycker jag inte är acceptabelt. Alltihop be-
ror på att vi har sparat på fel sätt. Vi har sparat på
personalen och i stället lagt kostnaderna på arbetslös-
heten.
Det här ser jag som en nödvändighet, på samma
sätt som vi samordnar kassorna när det gäller försäk-
ringskostnaderna. Det är dyrt att låta människor gå
sjukskrivna i stället för att se till att de blir opererade.
Använd de pengarna där de behövs, nämligen i vår-
den! Det skulle gå att göra hemskt mycket mer om vi
bara lärde oss att samordna på ett bättre sätt.