Fru talman! Jag skulle vilja återföra denna debatt
till verkligheten. Jag har mycket nära kontakt med
Folkpartiets landstingspolitiker med Andres Käärik i
spetsen, så jag tror att det är svårt att hitta någon
skillnad mellan oss.
Nyckelorden i det Andres Käärik sade i går var ju
"i förhållande till sitt pris". Nu betalar ju Sverige
lägre andel av sin BNP till sjukvård än nästan alla
andra jämförbara länder. Och vår BNP är den lägsta i
EU förutom Portugal, Spanien och Grekland. Vad
Andres Käärik säger är att de som är kvar i vården
efter att 80 000 har sagts upp sedan 1994 gör ett fan-
tastiskt arbete och att de är mycket bra i förhållande
till sina förutsättningar. Men det förändrar inte det
faktum att svensk vård har försämrats de senaste åren
och att den har mycket stora problem.
Jag tror att alla vi som deltar i den här debatten får
många brev och nödrop om situationen. Det var en
man som skrev till mig för ett par veckor sedan, och
han skickade med det brev han just hade fått från
ögonkliniken i den närbelägna staden. Brevet började
med orden: Du är uppsatt på vår väntelista för under-
sökning och eventuell operation. Väntetiden är för
närvarande ca 24 månader.
Hur känns det när man har starr, när man känner
att ens syn försämras och att man får allt svårare att
klara sig, att få beskedet: Jo, vi kan ta emot dig - om
två år.
Jag läste en debattartikel av ett socialdemokratiskt
landstingsråd där han kritiserade oss för att vi i en
annons hade skrivit att personer som får vänta på
starroperation kan bli nästan blinda. Så allvarligt är
det inte, sade han. Visst har vi långa vårdköer, men
blind blir man inte. Är det ett rättvisande uttryck för
socialdemokratiska ambitioner i välfärdspolitiken att
man under två års tid skall få sämre och sämre syn
utan att få behandling?
Varför har det blivit på det här sättet? Jag tror att
det förvisso handlar om resurser. Det är ett annat
sådant här verklighetspåpekande som jag måste göra
på grund av Margot Wallströms inlägg. Ni tillför inte
ökade resurser. Ni lägger tillbaka en del av det ni
tagit. Detta är enormt viktigt. Man har stora problem,
och man säger att de skall lösas. Vi skall tillföra extra
resurser. Men då är ju inte det någon lösning om det
inte är extra resurser. Då kan man inte tro att de
pengarna hjälper.
Margot Wallström sade: Vi har haft en mycket
klar beställning när vi har skickat med de här pengar-
na. Köerna skall kortas. Precis de orden använde
statsrådet i en debatt med Bo Könberg här i kamma-
ren för ett år sedan. Då gav hon beskedet: Vi ger mer
pengar och vi har en klar beställning. Köerna skall
kortas. Men massor av köer är ju längre nu än de var
då!
Ett fel som ni har gjort är att ni har avskaffat vård-
garantin. Jag såg att statsrådet på TV i går fick frågan
om inte det förslag som ni antydde då kan leda till att
mindre ambitiösa landsting minskar sina insatser och
tänker att patienterna väl får åka någon annanstans.
Nej, sade Margot Wallström, jag tror att det här sys-
temet utgör en sådan press på landstinget att de tar itu
med detta.
Men det var just det som var en av poängerna med
vårdgarantin. Jag kan ställa den enkla frågan till Mar-
got Wallström: Ångrar statsrådet i dag att ni avskaffa-
de vårdgarantin?
Vår politik är att patienten skall vara i centrum -
inte i väntrum. Poängen med vårdgarantin var att den
gav patienterna en maktmöjlighet: Jag är inte bara ett
nummer i kön, ett vårdfall. Om jag inte får det jag har
rätt till efter att ha betalat skatt i hela mitt liv, kan jag
ställa krav på landstinget. Men den rätten togs bort.
Ett annat mycket allvarligt fel ni har gjort är att ni
har avbrutit det försök som vi startade med nära sam-
verkan mellan försäkringskassan och vårdgivarna. Det
skulle kunna tillföra de resurser som behövs för att
beta av vårdgivarna.
Ytterligare ett mycket allvarligt fel är att ni har
behandlat de privata vårdgivarna illa. En sak som
Margot Wallström sade i går var att får man inte vård
i tid skall man kunna gå till en privat vårdgivare med
vårdavtal. Men det är det som är ett stort problem.
Era landstingspolitiker har ju slutit vårdavtal med
färre och färre privata vårdgivare. Det visar en utred-
ning som heter Samverkansdelegationen. Den har nu
remissbehandlats, och i remissvaren kan man se vad
socialdemokratiska landstingspolitiker egentligen
tycker om privata vårdgivare.
Alla förslag om rättvisare behandling för privata
vårdgivare avstyrks av de socialdemokratiska lands-
tingspolitikerna. Problemet är att det ju är de som
skall genomföra det som Margot Wallström nu lovar.
Ibland när jag lyssnar på Margot Wallström känner
jag att: jo, jag tror nog på henne. Men problemet är att
det bland hennes partivänner i landstingen finns
många traditionalister och betonghäckar. Det är de
som gör att vi inte kan lita på Margot Wallströms
vårdbesked.
(Applåder)