Fru talman! Om det bara handlade om att lova
skulle jag vara den första som gick ut och bara lovade
och lovade och använde en rad tjusiga uttryck. Men
det handlar ju om att kunna genomföra politiken i
verkligheten. Det handlar om att kunna se patienterna
och medborgarna i ögonen sedan.
Om ni säger redan nu att ni inte kan garantera att
en sådan här generell behandlingsgaranti för all upp-
tänklig vård och behandling gäller redan från kom-
mande årsskifte, har ni ju redan där svikit, tycker jag.
Ni säger att det kanske inte är så, att man får lösa det
så småningom, men en garanti skall väl vara en ga-
ranti. Den skall betyda någonting för den som är
mottagare av ett sådant garantibevis. Det är det vikti-
ga för mig.
Nu vet vi att tillväxten och de ökade statsbidragen
till landstingen börjar ge resultat. Nära hälften av
landstingen räknar med att kunna öka hälso- och
sjukvårdens resurser de närmaste åren. För dem som
har en mycket tuff ekonomisk situation blir neddrag-
ningarna mindre än planerat och man kan stoppa upp
en neddragning. Det är förvisso också väldigt viktigt.
En lång period av kostnadsminskningar närmar sig sitt
slut. Så beskriver landstingen själva utvecklingen
under den närmaste tiden.
Inte minst med en åldrande befolkning vet vi att vi
behöver tillföra hälso- och sjukvården mer resurser.
Det är viktigt att vi också politiskt hittar de allianser-
na för att kunna bli trovärdiga och för att hälso- och
sjukvårdspersonalen skall orka och känna att de kan
återfå litet framtidstro. Det är det som det är illa be-
vänt med just nu. Efter alla dessa organisationsför-
ändringar och neddragningar har man svårt att känna
framtidstro. Det är också därför som en del faktiskt
åker till Norge.
Får jag till sist bara göra en kort kommentar, och
jag kan hänvisa till Expressen som granskade argu-
menten om att så mycket av landstingens utgifter
skulle gå till annat än vård. I själva verket är det en-
dast någon procent av landstingens konsumtion som
går till det uppräknade. Det var allt från länsbiokonsu-
lenter till jag vet inte vad. Det är en procent som kan
diskuteras, men den löser inte sjukvårdskrisen. Ge-
nom att ge sken av att det finns tiotals miljarder som
används till nöjen abdikerar man - i det här fallet var
det moderaterna - från diskussionen. Det är synd. Vi
behöver en ordentlig diskussion om hur sjukvården
skall organiseras i framtiden.