Fru talman! Riksdagens samling här i dag och le-
damöternas medverkan i många skolor i går är ett
tydligt uttryck för den betydelse FN har haft, fortfa-
rande har och i framtiden kommer att ha för Sverige.
Den hängivenhet för FN och FN-tanken som ofta
kommer till uttryck i Sveriges riksdag är inte bara ett
uttryck för solidaritet. Det visar också på ett upplyst
egenintresse. Det är inte bara FN och FN-tanken som
behöver vårt stöd. Vi behöver också FN.
För svenskar i allmänhet tror jag FN i första hand
är en mötesplats för världens alla länder för samtal,
förhandlingar och beslut i stora och övergripande
frågor.
Men när vi diskuterar hur FN kan förbättras är det
nödvändigt att också försöka förstå hur FN som or-
ganisation upplevs i vår omvärld.
I Bosnien ses FN, trots kriget, som en organisation
som finns till för att ge mat och förnödenheter åt
drabbade människor mitt i krigets vansinne.
I Guatemala gör FN att människor kan återvända
till sina hembyar efter år på flykt.
I Kambodja ledde FN arbetet för ordning och de-
mokrati, bl.a. genom att organisera det första valet.
I Moçambique röjer FN minor så att bonden utan
risk för sitt liv kan odla åkern igen.
I Namibia bidrog FN till att människor i dag kan
räta på ryggarna i en självständig nation.
När Nelson Mandela höll sitt första tal i FN som
nyvald president i ett demokratiskt Sydafrika kunde
han göra sig till talesman för de människor som på-
tagligt upplevt FN:s betydelse i sina egna liv. Han
sade: De miljoner människor över hela klotet som står
förväntansfulla vid hoppets portar ser upp till denna
organisation för att den ger dem fred, ger dem liv - ett
liv värt att leva.
Fru talman! Behovet av FN och FN:s arbete har
inte minskat genom åren. Det har tvärtom ökat.
Just nu genomgår världen stora förändringar vad
gäller människors livsbetingelser och hur våra samhäl-
len organiseras. Den snabba och genomgripande glo-
baliseringen av ekonomi, teknik, kunskap, kommuni-
kationer, livsstil, politik osv. har lett till att många av
de redskap vi tidigare litat till inte längre fungerar lika
effektivt.
I denna dynamiska internationella miljö finns det
nya vinnare och nya förlorare. Miljontals fattiga
människor i en del utvecklingsländer har fått nya
möjligheter till arbete och materiella förbättringar.
Samtidigt ökar de ekonomiska och sociala orättvi-
sorna mellan och - framför allt - inom länder. Väx-
ande löneskillnader och hög strukturell arbetslöshet
skapar en växande underklass i världen som helhet.
I den nya situationen blir det allt svårare för en-
skilda länder att på egen hand lösa de politiska, socia-
la och ekologiska utmaningar som vi människor ställs
inför.
Ur detta växer ofta frustration och en känsla av
hopplöshet hos stora grupper av människor, både i
den rika och i den fattiga delen av världen. Så skapas
en jordmån för många av de akuta problem vi i dag
ställs inför - flyktingströmmar, etniska motsättningar
och konflikter, terrorism, rasism, religiös intolerans
osv. Såväl de akuta hoten som de bakomliggande
orsakerna kan bara mötas genom ett väsentligt fördju-
pat och utvecklat internationellt samarbete.
FN:s främsta uppgift sammanfattas i inledningen
till FN-stadgan: "Vi, de förenade nationernas folk,
beslutna att rädda kommande släktled undan krigets
gissel."
Så hög måste självklart ambitionen vara, även om
vi väl känner den dystra verkligheten. En lärdom vi
bör dra för att fredsarbetet skall kunna bli mer kon-
struktivt är att FN måste agera mycket tidigare än vad
som sker i dag i de akuta konflikterna.
Vi måste handla tidigt, med större kraft och med
större resurser. När en konflikt övergår till att bli
väpnad släpps enorma krafter lösa - inte bara militära
utan också politiska och psykologiska. Detta gör det
så oändligt mycket svårare att senare finna lösningar.
Det är därför FN:s möjligheter till konfliktförebyg-
gande arbete måste stärkas.
Enligt FN-stadgan är det säkerhetsrådet som har
det främsta ansvaret för att upprätthålla internationell
fred och säkerhet. Säkerhetsrådet kan också sätta kraft
bakom sina beslut. Besluten är bindande för samtliga
medlemsstater, och rådet kan också besluta om eko-
nomiska sanktioner mot en stat och om militära
tvångsingripanden.
Med det kalla krigets slut upplöstes mycket av den
förlamning som präglat rådets arbete under efter-
krigstiden. De permanenta medlemmarna har i stället
för att blockera varandra inlett ett omfattande och
nära samarbete.
Den stora bristen i dag gäller i stället nästa fas:
genomförandet av och respekten för rådets beslut.
Respekten kan påverkas av att rådets samman-
sättning i minskande grad är representativ för med-
lemskretsen och de nya maktförhållandena i interna-
tionell politik. Särskilt u-länderna kritiserar rådet för
att brista i representativitet och i öppenhet.
Den svenska regeringen stöder en utvidgning av
säkerhetsrådet med nya medlemmar, både permanenta
och icke-permanenta.
Vi har argumenterat för en ökning till omkring 23
platser. Vi är också beredda att diskutera en modifie-
ring av vetorätten så att den inte försvagar säkerhets-
rådets möjligheter att genomföra sina stadgeenliga
uppgifter.
Vi vill också ha en ökad öppenhet i rådets arbete
gentemot ickemedlemmar och mer regelmässiga kon-
sultationer mellan rådet och de länder som bidrar med
trupper till fredsbevarande arbete.
Fru talman! FN är efter 50 år i behov av förnyelse
och reformer också på andra områden.
Den viktigaste omedelbara reformen handlar om
att få ordning på FN:s ekonomi. Finanskrisen förla-
mar FN och gör organisationen ineffektiv. När 1995
års generalförsamling inleddes var medlemsländerna
skyldiga FN 3,5 miljarder dollar i uteblivna obligato-
riska bidrag. Största delen av skulden svarar USA för.
I de här frågorna driver Sverige på med stor kraft.
På kort sikt handlar det om att skapa opinion och få
länderna att ta sitt ansvar, men också om att spara
inom organisationen och göra organisationen mer
effektiv.
För att få till stånd en sund och långsiktigt stabil
finansieringsbas är det viktigt att arbeta för nya och
rättvisare bidragsskalor som bättre speglar ländernas
betalningsförmåga och samtidigt inte gör FN så starkt
ekonomiskt beroende av ett enda land.
På längre sikt måste vi hitta kompletterande fi-
nansieringskällor. Vi behöver t.ex. överväga skatt på
internationella valutatransaktioner eller avgifter på
internationella flygbiljetter.
För FN:s utvecklingsarbete krävs det stabilare fi-
nansieringsformer och en jämnare bördefördelning
mellan givarländerna. Sverige och de andra nordiska
länderna bär i dag en oproportionerligt stor andel av
det finansiella ansvaret för den verksamheten.
Målet om minst 0,7 % av bruttonationalprodukten
till utvecklingsbistånd, som fastslogs av FN för mer
än 20 år sedan, måste hållas levande.
Jämsides med arbetet att tillföra FN nödvändiga
resurser behöver ytterligare ansträngningar göras för
att resurserna skall användas så effektivt som möjligt.
Onödig administration kan inte accepteras. FN-organ
som inte längre har relevanta uppgifter måste läggas
ned.
Det här utgör naturliga inslag i en process där FN
successivt reformeras för att bättre kunna svara mot
framtida uppgifter och utmaningar.
Statsminister Ingvar Carlsson har i arbetet i
Kommissionen för globalt samarbete, som han har lett
tillsammans med Sir Shirdath Ramphal, kraftigt enga-
gerat sig för FN:s reformarbete.
Det är min förhoppning att såväl regeringsskrivel-
sen, som i dag lämnas till riksdagen, som rapporten
Vårt globala grannskap från kommissionen skall sti-
mulera till en bred diskussion i riksdagen, bland folk-
rörelser och allmänheten om reformer av FN.
Fru talman! FN är ytterst beroende av den politis-
ka viljan hos medlemsländerna. Organisationen blir
aldrig starkare än de resurser och det mandat som
medlemsländerna är beredda att ge.
Sveriges kandidatur för en plats i FN:s säkerhets-
råd skall ses som ett uttryck för vårt engagemang. Vår
kandidatur har en mycket hög prioritet för regeringen.
Sverige skulle som medlem av säkerhetsrådet bidra
till rådets arbete med vår omfattande erfarenhet av
fredsbevarande arbete, med en konstruktiv reformvilja
för att effektivisera FN och med det starka engage-
mang som alltid präglat vårt medlemskap i FN till
stöd för FN:s idéer.
Mycket återstår att göra vad gäller att leva upp till
FN-stadgan. Men det gäller en dag som denna då vi
fortfarande firar 50-årsjubileet att känna att vi alla har
ett ansvar att se till att världen bättre lever upp till
FN-stadgans förpliktelser.
I den svenska debatten under dessa dagar av hög-
tidlighållandet har både tilltron till FN och kritiken av
bristerna belysts. De stora behoven av internationell
kraftsamling liksom begränsningar och möjligheter
har diskuterats på ett mycket brett sätt i hela vårt land.
Som ordförande för den svenska nationalkommittén
för högtidlighållandet av FN:s 50-årsjubileum är jag
imponerad över bredden i firandet - riksdagen inbe-
gripen - och vill till alla som deltagit rikta ett varmt
tack.