Fru talman! FN-stadgan har varit i kraft i 50 år.
Det är ett viktigt jubileum som vi nu firar. FN bilda-
des ur krigets och koncentrationslägrens fasor. Lär-
domen då var att det goda måste ha kraften att stå
emot det onda. Det är lika viktigt nu som då.
FN var de allierades initiativ. Den grundades i
Atlantdeklarationen, som Churchill och Roosevelt
utfärdade 1941. Syftet var att säkra en bestående fred
som kunde hålla efter det andra världskrigets fasor.
Sverige fick inte vara med i San Francisco när FN
utarbetades därför vi inte deltog i kampen mot natio-
nalsocialismen och fascismen utan stod neutrala. Det
var först i november 1946 som Sverige kom in som
medlem tillsammans med Island och Afghanistan.
FN startade alltså i krigskoalitionens mycket rea-
listiska uppfattningar om vad som krävs för att säkra
frihet och fred. Därför planerades ingen allmänt paci-
fistisk organisation utan ett kraftfullt instrument för
att "rädda kommande släktled undan krigets gissel".
Det behövs nämligen en handlingskraftig organisation
som kan förebygga och undanröja hot mot freden
samt undertrycka angreppshandlingar eller andra
fredsbrott, för att nu citera FN-stadgan.
Nu blev det inte riktigt så här. Sovjetunionen, som
inte ville erkänna de mänskliga rättigheterna eller
folkens frihet, förlamade mycket av FN:s verksamhet.
Det är en hel del saker som FN borde ha gjort men
som inte kunde göras till följd av detta. Likväl uträt-
tades mycket positivt. Sydkorea kunde försvaras mot
angrepp. Den internationella handeln, valutorna, fi-
nansiell samverkan stabiliserades genom Bretton
Woods-institutionerna. FN:s olika fackorgan fördju-
pade samarbetet på många olika områden. Ickesprid-
ning av kärnvapen, förbud mot kemiska och biologis-
ka vapen är andra goda exempel, liksom Agenda 21
för miljön i världen.
Fredsbevarande operationer och humanitära insat-
ser har på många ställen förhindrat krig, bidragit till
fred och räddat miljoner människoliv. Bosnien-
Hercegovina hade nog inte funnits kvar som en stat
om inte FN hade gjort sin insats. Den kan kritiseras,
men likväl får vi inte glömma bort huvudinsatsen.
Världen skulle ha varit betydligt sämre om FN inte
hade funnits.
Det fanns och finns en utbyggd motsättning i FN
redan från början. Å ena sidan skall FN följa sina
grundprinciper demokratin och deklarationen om de
mänskliga rättigheterna. Å andra sidan är FN öppen
för alla enligt universialitetsprincipen. Detta skapar en
spänning.
FN påverkades av att en majoritet av medlemmar-
na var diktaturer. Många debatter och resolutioner i
generalförsamlingen fick en antidemokratisk udd.
Israels rätt att existera ifrågasattes. Detta försvagade
allvarligt FN:s auktoritet. Likväl är principen om allas
deltagande fundamental. Det är bättre att påverka via
medlemskapet än att uteslutas.
Nu är situationen i det här avseendet betydligt
bättre. Demokratin har gjort stora framsteg i Östeuro-
pa, Latinamerika, Asien och faktiskt också i Afrika.
Två tredjedelar av medlemsländerna är demokratier
eller framväxande demokratier.
Fru talman! Det är naturligt att se tillbaka vid ett
jubileum. Lika viktigt är det att titta framåt. FN är
oundgängligt nödvändig. Men skall FN fungera bättre
måste den koncentrera sig på det som endast FN kan
klara. Enligt subsidiaritetsprincipen kan vissa saker
skötas av andra. Den europeiska samverkan kan klara
av många problem på vår egen kontinent. Regional
samverkan växer också fram på andra kontinenter och
kan avlasta FN-systemet. Likväl finns det, som vi ser
det, fyra väsentliga uppgifter som FN måste kraftsam-
la mot.
Den första och alldeles avgörande uppgiften är
naturligtvis säkerhetsrådets uppgift att upprätthålla
internationell fred och säkerhet. Det behövs en kraft-
fullt förbättrad ledningsförmåga för fredsbevarande
humanitära operationer. I än högre grad behövs större
resurser för att klara anspråken på sådana.
Stormakterna, som har givits speciella rättigheter
och skyldigheter, har här ett huvudansvar. Det gäller
särskilt USA som organisationens ledande makt. Utan
ett amerikanskt engagemang försvagas FN. USA
måste betala sina räkningar.
Att säkra den internationella rätten och de grund-
läggande rättigheterna är en annan huvuduppgift.
Tyngdpunkt i detta arbete ligger i dagens läge inte så
mycket i att bygga ut den internationella rätten som i
att se till att den efterlevs och att den som bryter mot
de mänskliga rättigheterna faktiskt bestraffas. Den
uppgiften bör bli lättare genom det ökade antalet
demokratier. Demokrati och mänskliga rättigheter går
hand i hand. De har ett starkt samband, även om det
inte alltid är hundraprocentigt.
Det finns inte längre något brett ideologiskt mot-
stånd mot mänskliga rättigheter och demokrati. En-
dast någon maläten diktator, som en relikt från det
förgångna, har tilltro till proletariatets diktatur. Oron
nu gäller ett antal regeringar som söker rättfärdiga
diktatur genom vantolkningar av islam.
Det bör vara generalförsamlingens uppgift att
varje år diskutera läget beträffande mänskliga rättig-
heter. Därmed sätts press på medlemsländernas rege-
ringar. Vissa regeringsföreträdare kanske har anled-
ning att tala med något mindre bokstäver.
Det vardagliga internationella samarbetet i FN-
organen - den tredje huvuduppgiften - har ständigt
sin betydelse. Här kan arbetet koncentreras. Vissa
organisationer gör ett mycket bra arbete. Andra kan
avvecklas.
Själv var jag en gång i tiden expert i UNCTAD.
Det var en organisation som sannerligen hade gjort
sitt.
Jag har också upplevt motsatsen en gång, för un-
gefär 15 år sedan, när Världshälsoorganisationen
WHO förklarade smittkopporna för utrotade från
jordens yta. Under detta FN-organs ledning uppnåd-
des en framgång som räddar miljontals människor
från en plåga som förföljt mänskligheten ända fram
till 1970-talet.
Sist och slutligen, fru talman, en fjärde huvud-
uppgift - men absolut inte den minsta - är att bidra
till en uthålligt kraftig tillväxt som är nödvändig för
att i snabb takt utrota fattigdomen i u-länderna.
Världsbanken har i praktiken en ledande roll för att
bidra till en förändrad inriktning i länder som stagne-
rar i sin utveckling och där fattigdomen ökar. IMF har
en nyckelroll i uppgiften att säkra betalningssystemet
och minska bördan i hårt skuldsatta u-länder på ett
sätt som inte främjar vanskötsel och korruption. Detta
är en av FN-systemets viktigaste uppgifter de kom-
mande åren. Vi kan erinra om att Mexico genom
IMF:s och USA:s försorg fick ett stöd på 40 miljarder
dollar. Hade inte det skett hade verkningarna kunnat
bli mycket svåra. Vi kände av dem även här i Sverige
den gångna vintern och våren.
Den för u-länderna viktigaste externa faktorn är
den globala frihandeln. Världshandelsorganisationen
har en nyckeluppgift i att fullfölja gjorda åtaganden
om tullsänkningar men också målmedvetet främja i
första hand u-ländernas tullfria tillträde till i-länderna.
Av människan eller naturen framkallade kriser och
katastrofer måste lindras och avhjälpas. Unicef och
UNHCR har här nyckeluppgifter. Beredskapen att
effektivt och kraftfullt se till att hjälp verkligen kom-
mer fram snabbt måste ständigt upprätthållas.
Sovjetsystemets sönderfall och den ökade demo-
kratiseringen i världen gör att det finns större möjlig-
het att verka i FN:s ursprungliga anda. Samtidigt ökar
kraven, inte minst genom fler etiska och religiösa
konflikter. Utsattheten för invånare i länder som stag-
nerar blir också större. Uppgifterna blir fler och am-
bitionen större. Därför krävs det ett kraftfullt FN som
kan fullgöra sina viktiga åtaganden. Världen skulle
vara mycket mörkare och kallare om FN inte funnes.