Fru talman! Dag Hammarskjöld skrev bl.a. om två
synsätt på FN:
"Det första är fast förankrat i den beprövade
åskådningen hos suveräna nationalstater i väpnad
tävlan, där det mesta man kan förvänta sig på det
internationella området är fredlig samlevnad.
Det andra räknar med möjligheten till ingripande
på många regeringars vägnar, som sträcker sig utöver
denna utveckling och banar väg för högre utvecklade
och allt effektivare former av konstruktivt internatio-
nellt samarbete".
Detta är mycket tänkvärda ord, och de går bra
mycket mer på djupet än det senaste inlägget från
Göran Lennmarker. Dessa problem och frågeställ-
ningar återfinns i den viktiga Carlsson-Ramphal-
kommissionens rapport.
Vi i Vänsterpartiet anser att kommissionen väl har
förvaltat Dag Hammarskjölds vision om ett själv-
ständigare FN - ett FN som syftar till att vara något
mera än summan av dess medlemmar. Kommissionen
har väl insett det ohållbara i säkerhetsrådets nuvaran-
de sammansättning och dragit kloka slutsatser därav,
så att det inte blir ett forum för verbala och diploma-
tiska - inte sällan resultatlösa - kraftmätningar mellan
de stater som en gång var andra världskrigets segrar-
makter och efterkrigstidens stormakter.
Man är realistisk och inser att en förändring av
FN:s organisation kräver en stabil finansiering av
FN:s verksamhet. I det sistnämnda fallet föreslår
kommissionen en internationell beskattning på affär-
stransaktioner m.m. som görs dagligen, "sekundligen"
och delar av sekunder. Det skall vara en skatt på alla
de transaktioner som har gjort den världsekonomiska
utvecklingen oförutsägbar, vilket vi också drabbas av
här i Sverige. Det är en verksamhet som omintetgör
en ansvarsfull ekonomisk planering.
Om denna form av transaktioner sägs en hel del i
Carlsson-Ramphal-rapporten. Men i regeringens skri-
velse står inte mycket att läsa om det här. Därför har
jag följande fråga till Lena Hjelm-Wallén: Hur avser
regeringen att arbeta fram substantiella och konstruk-
tiva förslag i de här frågorna? De är nämligen avgö-
rande för framtidens resursfördelning och de är en del
i grunden för en god miljö och en hållbar utveckling.
Det är viktiga frågor, och jag tycker att riksdagen på
alla sätt bör informeras om detta och aktivt få ta del i
det här arbetet.
Fru talman! Detta är allvarliga frågor, men det
finns alltid stunder då det blir litet lättare och man får
skratta. Att FN ständigt är närvarande i vår vardag är
det kanske svårt för oss politiker och för oss som är
intresserade av de här frågorna att bevisa. I går när
jag var ute på en skola var jag tvungen att göra ett
toalettbesök. Jag såg en skylt på denna toalett som
helt plötsligt fick mig att tänka på Agenda 21 och
miljökonferensen i Stockholm - jag vill minnas att
året var 1972 - som handlade mycket om vattenfrå-
gor. Vatten är hårdvaluta i dagens värld. Jag kom
också att tänka på kvinnokonferensen och på jäm-
ställdheten. På skylten stod: "Spotta ej ut snuset i
handfatet. Spola ut det i toaletten." Det är fråga om
åtta liter vatten för ett hälsofarligt leverne. Skylten var
undertecknad "Städerskan". Det är säkert en kvinna.
Vi har mycket arbete framför oss. Vi måste ut och
arbeta i skolorna. Jag märker att det finns ett stort
behov av information. Vi måste fördjupa och intensi-
fiera debatten om den värld vi lever i - det globala
samhället. Det går inte att slå mot FN och säga: Lägg
ner. Vi måste öka kommunikationen och få männi-
skor, framför allt unga människor, att förstå att de är
en del i detta.
Det får inte vara så, Lena Hjelm-Wallén, att när
jag kommer ut på en skola där eleverna vet om att jag
skall prata om FN att de på frågan om vad de associe-
rar Carlsson-rapporten till svarar Strindberg och
Hemsöborna. Det var visserligen i Värmland. Men det
är fråga om något helt annat.