Fru talman! Det är med stor tillfredsställelse som
utrikesutskottet tar emot den FN-skrivelse som i dag
remitteras till oss. FN:s verksamhet har under senare
år så gott som dagligen debatterats i massmedierna,
men det har inte förrän nu funnits motsvarande tillfäl-
le för riksdagen till en övergripande idédebatt om
FN:s roll i dag och i framtiden. Med FN-skrivelsen
som grund kan det djupa och långvariga engagemang
för FN som finns hos svenska folket, här i riksdagen
och i regeringen också komma till uttryck här i kam-
maren, och det är bra.
FN-skrivelsen borde inte vara en engångsföreteel-
se med anledning av FN:s 50-årsfirande. FN är kan-
ske det viktigaste av alla de internationella organ som
Sverige verkar inom och förtjänar ett större utrymme i
riksdagen. Precis som nu sker med vår verksamhet i
övriga internationella organisationer, t.ex. i Europarå-
det, Nordiska rådet, OSSE och senare i Europaunio-
nen, bör enligt min mening riksdagen också få en årlig
FN-skrivelse med motionsrätt.
Riksdagen skulle därmed få en chans att regelbun-
det följa och debattera de numera snabbt föränderliga
förutsättningarna för FN:s verksamhet.
Under det halvsekel som FN har verkat har värl-
den förändrats radikalt på i stort sett alla områden och
med en alltjämt accelererande hastighet. Världen har
blivit både större och mindre, och ingenting är egent-
ligen sig likt, jämfört med hur det såg ut för 50 år
sedan.
Antalet länder har nästan tredubblats, och världs-
befolkningen har ökat från 2,5 miljarder människor
till över 5 miljarder i dag. Tillväxten i industri- och
jordbruksproduktion har varit enastående. Världseko-
nomin har ökat sexfalt och världshandeln många fler
gånger. Medelinkomsten per capita har ökat, men det
har också klyftan mellan fattiga och rika, inom och
mellan länder. I dag lever en fjärdedel av världens
befolkning i absolut fattigdom.
Men världen har också krympt, blivit mindre. I
dag kan vi på några få timmar färdas sträckor som det
tidigare tog dagar och veckor för oss att färdas. Hän-
delser från världens alla hörn serveras oss hemma i
vardagsrumssoffan i samma stund som de sker ute i
världen. Världen kan med rätta beskrivas som den
globala byn.
Vi är mycket mer beroende av varandra än tidiga-
re. Ekonomiska transaktioner och kapitalflöden över
gränserna men också miljöproblem och andra globala
hot gör ett närmare internationellt samarbete nödvän-
digt.
Världen har förvisso gjort framsteg, men tillvaron
är ändå mycket osäker och otrygg för många männi-
skor på vår planet.
Den dominerande uppgiften för FN har under dess
hittillsvarande 50 år varit att försöka förhindra krig
och konflikter. Efter det kalla kriget har förväntning-
arna på FN i det här avseendet vuxit lavinartat. Med-
lemsländernas förväntningar på FN-organisationen
har tyvärr inte åtföljts av nödvändiga resurser för att
lösa uppgifterna.
Trots de svårigheter och misslyckanden som FN
har fått vidkännas är FN:s sammantagna insatser un-
der de här 50 åren imponerande. Som fru talmannen
tidigare sade i sin inledning, har FN faktiskt bidragit
till fredlig lösning av 145 lokala och regionala kon-
flikter.
FN:s utvecklingsarbete och humanitära arbete har
hittills inte fått den uppmärksamhet det förtjänar och
inte heller de resurser som verksamheten kräver.
Verksamheten bygger i dag på frivilliga bidrag, men
de har sannolikt räddat långt fler människoliv än de
av säkerhetsrådet beslutade aktionerna för fredsbeva-
rande och fredsframtvingande verksamhet. Tack vare
FN har 3 miljoner barn varje år kunnat räddas till
livet, och 1,3 miljarder människor har i dag tillgång
till rent dricksvatten.
FN är engagerat i miljöfrågor, befolkningsfrågor,
mänskliga rättighetsfrågor, nedrustningsfrågor och på
många andra områden. Det här är insatser som sam-
mantaget har bidragit till ett bättre liv för världens
folk.
I dag finns det en tydlig rågång mellan FN:s arbete
för utveckling och humanitära insatser å ena sidan och
säkerhetsrådets arbete för fred och säkerhet å andra
sidan. Den uppdelningen är inte längre gångbar.
Hoten mot fred och säkerhet har kraftigt ändrats.
Konfliktbilden ser inte ut på samma sätt. Det är inte
längre regeringars fiendskap som utgör konfliktorsa-
ken, utan det är att folkgrupper inom länder är socialt
och ekonomiskt eller etniskt och religiöst diskrimine-
rade. Av 82 krig som pågick under perioden 1989-
1992 var 79 konflikter av det här slaget.
Säkerhet kan inte upprätthållas med vapen och
militär i den här typen av konflikter. För att möta de
nya hoten måste FN hitta nya instrument. Carlsson-
kommissionens rapport Our Global Neighbourhood
utgör ett av de mest genomarbetade bidragen i det här
avseendet.
Ekonomiska och sociala orättvisor liksom etnisk
och religiös diskriminering måste i framtiden ses i ett
säkerhetspolitiskt perspektiv. Rågången mellan säker-
hetsrådets arbete och de humanitära organisationernas
och utvecklingsorganisationernas arbete måste upphö-
ra. Världssamfundet måste fås att se den tickande
sociala bomben och göra allt för att desarmera den
innan den exploderar.
Att, som nu, vänta tills en konflikt brutit ut kostar,
förutom allt mänskligt lidande, oerhörda summor
pengar. Att ingripa tidigt, innan en konflikt bryter ut,
medan parterna fortfarande kan tala med varandra, att
analysera orsakerna, att medla och kanske, om det
visar sig nödvändigt, bistå ekonomiskt till social och
ekonomisk utveckling - det måste bli FN:s högst
prioriterade uppgift i framtiden.
Fru talman! FN:s 50-årsjubileum innebär ett tillfäl-
le för oss och för världssamfundet att med nya kun-
skaper och med ambitiösa förslag som bas ta ut en ny
kompassriktning, formulera nya mål och metoder i
syfte att skapa en bättre värld för kommande genera-
tioner. Med utgångspunkt från den nu avgivna FN-
skrivelsen kommer utrikesutskottet att ge ett bidrag i
den processen.