Fru talman! Som jag uppfattade utrikesministern,
talade hon om skatt på valutatransaktioner. Ingvar
Carlsson har i ett tal i FN i natt sagt att en internatio-
nell skatt på valutaöverföringar bör införas och att FN
skall få inkomsterna av skatten. Det handlar alltså om
att införa en internationell avgift på valutaöverföring-
ar och ge pengarna till FN.
Detta skulle verkligen hjälpa FN, som har
30 miljarder i skulder och som inte har några möjlig-
heter att låna pengar i banker. Det skulle göra FN
starkare, och FN skulle slippa vara beroende av med-
lemsländernas bidrag. Det skulle ha en lugnade effekt
på penning- och valutamarknaden. Särskilt små länder
är betjänta av att vettiga spelregler införs på den
snabbt växande valutamarknaden.
Jag vill naturligtvis speciellt tacka statsministern
som i natt i sitt tal har anslutit sig till Miljöpartiets
krav på en internationell valutaavgift. Den frågan har
vi drivit länge och i många debatter utan att få gehör
för den. Vi ser fram emot att i en parlamentarisk ut-
redning få arbeta fram ett förslag till en internationell
valutaavgift. Vi hoppas på en extra snabb utredning
för FN:s skull.
I inledningen till "FN för framtiden" står det att ett
stärkt och förnyat Förenta nationerna är en förutsätt-
ning för fred och säkerhet, för en hållbar utveckling,
för social rättvisa och för ett liv i värdighet för alla
människor. I inledningen av FN-stadgan sägs ungefär
samma sak, fast med andra ord och längre meningar. I
bägge texterna handlar det om den vanliga männi-
skans vanliga vardag - trots att den ursprungliga idén
var FN som en organisation länder och stater emellan
för att genom organiserat samarbete och diplomati
förebygga krig och åstadkomma en hållbar fred. Den
enskilda människan poängteras också särskilt i rege-
ringens skrivelse.
I FN-dokument och konventioner står den enskil-
da människan också i förgrunden, liksom i de många
konventionerna om mänskliga rättigheter. Det handlar
t.ex. om konventionen om medborgerliga politiska
rättigheter från 1966 eller barnkonventionen från
1989. I samband med miljökonferensen i Rio 1992
sades det också direkt att människan står i centrum för
strävandena mot en hållbar utveckling. Jag kan räkna
upp många konventioner av det slaget.
Det finns inga politiska och militära förutsättning-
ar för ett storkrig i dag. Hotbilden har förändrats. Det
är inte starka militära försvar som skapar stabila län-
der, utan det åstadkoms genom en framgångsrik kamp
mot fattigdom och sociala orättvisor och mot problem
som har med jordens överbefolkning att göra. Det har
också med överutnyttjande av naturresurser och med
förstöring av natur och miljö att göra. Det har med det
s.k. demokratiska underskottet och med mänskliga
rättigheter att göra.
Allt detta finns redan inom FN:s verksamhetsfält.
Men det behövs pengar, och det är brist på pengar
inom FN. Ett FN som inte kan agera starkt och kraft-
fullt löper stor risk att försvagas och marginaliseras.
Den risken påpekar regeringen i sin skrivelse. Resul-
tatet kan i förlängningen bli att andra tar över FN:s
biståndsarbete.
Det FN-arbete som får den största uppmärksamhe-
ten och blir mest känt för allmänheten är insatserna på
krigsskådeplatserna.
Det är ett svårt och ofta inte särskilt framgångsrikt
arbete. Det är starkt kritiserat, och mycket orättvist
kritiserat.
För att bilägga en konflikt på fredlig väg fordras
att alla i konflikten inblandade parter verkligen önskar
en fredlig avveckling utan nya konfliktskapande vill-
kor eller förbehåll. Man skall här komma ihåg att FN-
medlemmarna trots allt har skrivit under en stadga
som de inte rättar sig efter, vilket FN knappast kan
lastas för.
Det talas i skrivelsen också om att Sveriges aktiva
engagemang i FN utgör en hörnsten i svensk utrikes-
politik och att FN-arbetet också i fortsättningen ges en
central roll i svensk utrikespolitik. Vi i Miljöpartiet
anser att detta är oerhört viktigt, att det stöd Sverige
ger skall gå direkt till FN utan omvägar.
I skrivelsen står det: Den Västeuropeiska unionen
VEU har goda förutsättningar att tillhandahålla per-
sonal och resurser för fredsbevarande operationer i
FN:s regi. Regeringen önskar medverka till att så
sker. På grundval av Sveriges observatörsskap finns
beredskap att i vissa fall delta med personal.
Miljöpartiet har hela tiden ansett att observatörs-
skapet i VEU inte är förenligt med Sveriges uttalade
alliansfrihet och den neutralitet som det talas om i
texten.
Jag vill fråga utrikesministern om det inte vore
bättre att Sverige har direktkontakt med FN när det
gäller just fredsbevarande insatser. FN är ju inne i en
reformeringsprocess just nu och är också ekonomiskt
svagt. Det handlar om att Sverige går omvägen via en
europeisk militär försvarsunion, en ganska stark för-
svarsunion. Finns det inte stor risk att FN här också
marginaliseras?
FN:s finansiella kris slår hårt på viktiga akuta om-
råden som borde prioriteras. Jag tänker på arbetet
med de internationella krigstribunalerna som skall
undersöka anklagelserna om folkmord bl.a. i f.d.
Jugoslavien.
Ett resultat av krisen är utredningen om massaker-
na i det skyddade området i Srebrenica. Den måste
läggas ned. Ett annat resultat av krisen är att utred-
ningen om invasionen av ett serbkontrollerat område i
Kroatien i augusti också måste läggas ned. Hittills har
man åtalat 43 personer.
Den första rättegången angående krigsförbrytelser
på Balkan startar ändå som planerat i november. Att
ställa in den skulle skada det förtroende som FN har
som en oberoende och opartisk organisation, den enda
där ett krigsoffer kan få upprättelse gentemot dem
som har förbrutit sig mot henne eller honom.
I går när jag var ute och talade om FN träffade jag
en bosnier som på en videofilm hade stormningen och
erövrandet av hans hemby. Han hade funderat på att
lämna den till tribunalen, men han vågade inte av
rädsla för att hans familj var med på filmen och kunde
bli igenkänd. Han menade att det är farligt vittna i
dag, men han är inte rättslös, därför att en dag är det
möjligt. Vad han kände var inte hämnd utan ett lugn
över att rättvisa kan skipas, att svåra brott blir bestraf-
fade.
I detta sammanhang, när vi talar om en domstol,
vill jag ta upp ett krav från Miljöpartiet som vi har
ställt i en motion om en internationell miljödomstol.
Det är en följetong hos Miljöpartiet. Första gången
som motionen väcktes var 1991 och den andra gången
1994. I motionen hemställs att inte bara stater utan
även organisationer skall ha talerätt. Det finns ingen
internationell domstol där det är möjligt. Det finns
många tunga internationella miljöorganisationer som
skulle välkomna en sådan domstol. Men vi återkom-
mer om detta.