Fru talman! Det blir inte så mycket till debatt,
kanske därför att enigheten är så stor.
Jag tänkte dock koncentrera mig på några punkter
som gäller de mera praktiska och nära reformer som
kan behövas för att förstärka FN. En sådan gäller det
som har med fredsbevarande och med personer att
göra. Det vi har upptäckt är att det behövs en väsent-
ligt mycket starkare ledning och kompetens inom FN
för att hantera fredsbevarande, humanitära och andra
operationer. Det kanske är en av de fundamentala
lärdomarna från operationen nere i f.d. Jugoslavien att
detta måste förstärkas. Det hänger mycket på FN
självt att kunna göra just detta. Det kräver inte så
mycket nya resurser i denna del men däremot en fas-
tare organisation och ett bättre kunnande.
Operationen i Makedonien är ett exempel på just
detta förutseende som vi så länge har efterlyst. Det är
nästan första gången i världshistorien som det har
skett en förebyggande operation. Det är klart att Ma-
kedonien får ju inga rubriker, därför att man just har
gjort detta. Hur många hundra tusen döda och vilka
eländen som har undvikits därigenom får vi aldrig
veta, därför att om det fungerar så syns det inte, men
fungerar det inte så är det då det syns.
Detta att utnyttja Västeuropeiska unionen, som det
står i regeringens skrivelse, tycker jag är förtjänstfullt.
Också vi i Norden bör hålla i vårt gemensamma sam-
arbete i Nordbat. Det kan ju också användas på andra
ställen. Vi har ju vunnit goda erfarenheter av samar-
betet här.
Det behövs dock mera pengar till själva operatio-
nerna. Förutom det jag talade om tidigare, att man
skall betala sina räkningar, är det klart att avveckling
av en del av de FN-organ som inte behövs är ett sätt.
Ett annat är att just utnyttja t.ex. VEU. Det kan bli
viktigt i framtiden.
När det sedan gäller beslutsförmågan inom säker-
hetsrådet noterar jag regeringens skrivning. Som en
kommentar skulle jag vilja säga att jag tror att man
skall vara försiktig dock. Det viktiga nu är att inte
urholka beslutsförmågan utan verkligen se till att det
finns en kompetens att snabbt och effektivt genomföra
beslut. Det tror jag är det allra viktigaste. Hur snabbt
man skall gå fram är jag inte alldeles säker på. Jag
tror inte att det behövs flera veton framför allt.
Generalförsamlingen bör få en klarare uppgift,
kanske färre allmänna resolutioner, och bör koncent-
rera sig mycket på just de mänskliga rättigheterna och
folkrätten. Det är ju naturligt, för där finns alla med.
Det är också naturligt därför att man sätter press på de
politiker som finns där. Det är inte så roligt att vara
minister i en diktatur och hålla tal i FN, om man vet
att generalförsamlingen faktiskt granskar vad man
representerar eller snarare vad man inte representerar.
Många av dem har ju egentligen ingen demokratisk
legitimitet. Därför är det bra att det finns en rapportör
för mänskliga rättigheter som kan ge utförliga rappor-
ter.
För övrigt har vi moderater föreslagit att vi skall
göra samma sak här i riksdagen, framför allt i sam-
band med behandlingen av biståndsbetänkandet. Vi
skulle få ett hårdare tryck inom FN-systemets ram.
Till Björn Samuelson, som tog upp frågan om
Kuba, skulle jag vilja säga att det finns en mycket
enkel lösning på Kubaproblemet. Det vore faktiskt att
diktatorn avgick och Kuba blev en demokrati. Det är
så Kubaproblemet skall lösas.
Fru talman! Jag vill också något ta upp något om
detta med världshandel och regional organisation. Vi i
Europa bygger starka regionala organisationer på
handelns och ekonomins områden samt även på sä-
kerhetspolitikens område m.fl. Dessa organisationer
börjar byggas upp på många olika håll i världen. Nu
är det viktigt att se till att de här organisationerna blir
steg på vägen mot en global frihandel och att de inte
kommer att uppfattas som handelsblock som avskär-
mar och står emot varandra. Här har ju FN och den
nya världshandelsorganisationen en mycket central
uppgift att se till att våra regionala strävanden, som är
så oerhört viktiga, blir ett steg på vägen mot det glo-
bala, inte ett steg som förhindrar detta.
Låt mig slutligen något kommentera frågan om
skatt på överföring av kapital. Jag vill erinra om att de
stora nettomottagarna av kapital är u-länderna. Om
Vietnam skulle betala 1 % i skatt på kapitalöverfö-
ring, skulle det motsvara ungefär Sveriges bistånd till
Vietnam. Svenska staten är en av de största nettoupp-
lånarna av internationellt kapital. Vi kan ju räkna ut
vad det skulle betyda för statsbudgeten om vi införde
skatt på sådant kapital. Mycket av pengarna är för
övrigt pensionspengar som rör sig, så det skulle ju
också få sina konsekvenser. Jag tror inte att det vore
en framgångsrik väg. Det skulle framför allt drabba de
u-länder som tar emot huvuddelen av det kapital som
rör sig i världen.