Fru talman! Vi högtidlighåller FN:s 50-årsdag.
Förenta nationerna behövs! Utvecklingen i den värld
som är vår ställer krav på ett livskraftigt och starkt FN
även bortom år 2000, kanske till och med längre än
det vi brukar sjunga i samband med födelsedagar: "uti
hundrade år".
Jag tycker att ordet "kris" ges ett alldeles för stort
utrymme i diskussionen om FN:s framtid. Låt oss för
ett ögonblick tänka bort hela FN:s omfattande verk-
samhet, bortse från Världshälsoorganisationen,
Unicef, Världshandelsorganisationen, flyktingkom-
missariatet och icke-spridningsavtalet. Innan någon
med darr på stämman beskriver misslyckanden för det
internationella samfundet och frammanar bilden av
FN:s djupgående kris bör alternativet belysas. Hur
skulle en värld te sig där FN alls inte fanns? Ett så-
dant perspektiv förskräcker.
Det finns anledning att i debatten nyansera bilden
av FN. Låt oss lyfta fram FN:s betydelse för mänskli-
ga rättigheter, för barns och kvinnors ställning i värl-
den, för utveckling av hälsovård och utbildningsvä-
sende, för hjälp till flyktingar, för fred, nedrustning
och demokrati. Vid en bedömning av FN:s insatser
bör man ha i minnet att kraven på FN ökat enormt
utan att organisationen fått resurser nog att möta den
nya situationen med de nya kraven.
Likväl finns det anledning att vara bekymrad. FN
firar sitt 50-årsjubileum samtidigt som organisationen
upplever sin värsta ekonomiska kris någonsin. För att
FN skall kunna ha råd med löner, hyror och andra
löpande utgifter används fonder avsedda för fredsbe-
varande verksamhet. Detta är naturligtvis helt otill-
ständigt. Fördelningen av bidragsbördan bör ändras,
och man kan överväga om inte länder vars ekonomi
vuxit sig starkare borde betala mer än i dag. Men om
medlemsländerna inte är beredda att betala, bör man
också nu överväga nya finansieringsformer för FN.
Arbetet med att rationalisera och effektivisera FN
måste fortsätta, och där kan Sverige driva på en ut-
veckling mot minskad byråkrati. FN behöver utveckla
formerna för internrevision och noggrannt granska
sina tillkortakommanden. Men FN är inte starkare än
de politiska och ekonomiska ambitionerna hos med-
lemsländerna. FN är möjligheternas samarbete även
det kommande århundradet, och det saknas inte upp-
gifter.
Fru talman! Dagens debatt sker dels med anled-
ning av högtidsdagen och dels med anledning av att
riksdagen har fått en skrivelse från regeringen som
heter "FN inför framtiden". För Centerpartiets del är
det viktigt att inom FN:s ram fortsätta arbeta med
miljöfrågorna.
Den icke-socialistiska regeringen med Olof Jo-
hansson som miljöminister bedrev tillsammans med
ett stort antal organisationer och föreningar ett inten-
sivt förberedelsearbete inför 1992 års FN-konferens
om miljö och utveckling i Rio de Janeiro. I flera avse-
enden var resultatet av Rio-konferensen en stor fram-
gång. På riksdagens bord ligger nu exempelvis för
godkännande FN:s konvention för bekämpning av
ökenspridning. Denna konvention är ett direkt resultat
av överläggningarna i Rio och av den icke-
socialistiska regeringens engagemang för den globala
miljön och mot klimatförändringen. Det samma gäller
arbetet med klimatkonventionen.
Vid Rio-konferensen etablerades en FN:s egen
närhetsprincip genom de lokala Agenda 21, hand-
lingsprogram för det tjugoförsta århundradet. De goda
resultaten av denna metodik att fatta beslut och ge-
nomföra FN:s ambitioner så nära människorna som
möjligt, inte minst i Sverige - vi ser mycket fram-
gångsrikt arbete ända ner på enskilda människors nivå
- manar till fortsatt tillämpning.
FN bör fortsättningsvis, precis som EU, utveckla
en närhets- och delaktighetsprincip för verksamheten.
Det gäller att tillvarata och uppmuntra människors
skaparkraft och engagemang för att generera handling
och resultat utifrån stolta deklarationer. Detta kan
också tas som intäkt för att jobba, inte minst efter
konferensen om befolkningsfrågor i Kairo, konferen-
sen om social utveckling i Köpenhamn och kvinno-
konferensen i Peking för några veckor sedan, också
för att dessa konferensers deklarationer skall resultera
mer i handling och inte bara i dokument.
Vi kan också se att även om det fanns framgångar
med Rio-konferensen har miljö- och utvecklingsfrå-
gorna en låg prioritering inom FN-systemet. Därför
förordar vi i Centerpartiet en sammanhållande kraft
för hållbar utveckling. Vi föreslår därför att FN inrät-
tar ett FN:s säkerhetsråd för hållbar utveckling. Det
säkerhetsråd som finns i dag klarar inte att hantera
också dessa frågor. Ett säkerhetsråd för hållbar ut-
veckling skulle ge världssamfundet förbättrade möj-
ligheter att hantera de globala miljömässiga hoten mot
mänskligheten.
Fru talman! Den 13 oktober avbröts i Wien FN:s
översynskonferens om särskilt inhumana vapen. I
stället för att enligt svensk linje enas om ett totalför-
bud mot antipersonella minor upplöstes mötet i total
oenighet. När mötet återupptas nästa år är prognosen
inte stort bättre än att endast marginella förändringar
är möjliga. Det är tänkbart att konferensen kan enas
om ett förbud mot icke detekterbara plastminor.
I ett läge när förhandlingarna i FN-regi har kört
fast måste Sverige ändra strategi. I regeringsförkla-
ringen den 3 oktober här i kammaren framhöll stats-
ministern: "Tillverkning och användning av antiper-
sonella minor måste förbjudas i internationell lag."
Jag vill med anledning av denna deklaration ställa en
rak fråga till utrikesminister Lena Hjelm-Wallén: Vad
avser regeringen nu att göra för att åstadkomma för-
bud mot och nedrustning av antipersonella minor?
För Centerpartiets del är svaret givet. Samman-
brottet vid översynskonferensen i Wien är en tydlig
signal till Sverige att ensidigt förbjuda de antiperso-
nella minorna. Sverige skall, liksom USA och Belgi-
en, beträda det enskilda föredömets väg i minfrågan.