Fru talman! Jag delar helt utrikesministerns upp-
fattning att vi inte får ge tappt när det gäller att få till
stånd ett internationellt förbud mot antipersonella
minor.
Det är ofta barn som drabbas, barn som är ute och
leker utanför de hus där de bor eller barn som är ute
på fälten tillsammans med sina nära för att söka efter
mat. Det är det som gör att vi väldigt intensivt måste
fortsätta detta arbete.
Jag delar också uppfattningen om vikten av min-
röjning och att det måste satsas resurser för att få till
stånd minröjning i de länder som är drabbade.
Däremot tycker jag och vi i Centerpartiet att ett
enskilt land skulle kunna gå före genom att få till
stånd ett förbud.
Vi i Sverige har nästan 30 års erfarenhet av freds-
bevarande FN-aktioner. Det som svenska medborgare
i FN-tjänst har gjort för enskilda människor och ka-
tastrofområden är stortartat. De som deltar eller har
deltagit i insatser i FN-regi har ju tagit ansvar för en
fredlig utveckling av vår värld. Deras kunskaper och
erfarenheter bör vårt land sätta bättre värde på, exem-
pelvis inom totalförsvaret och utbildningsväsendet.
Men även om det varit en aldrig så framgångsrik
fredsbevarande eller fredsframtvingande FN-mission,
så är det ju ett misslyckande därför att det visar att en
konflikt har fått gå så långt att det har lett till en väp-
nad konflikt mellan länder eller inom länder. Därför
är det viktigt, som det står i skrivelsen från regering-
en, att FN-systemet etablerar former för tidig kon-
flikthantering. Det gäller alltså att kunna agera så
tidigt att inte en väpnad konflikt utvecklas.
FN-systemet bör också kunna samverka med regi-
onala organ. Där delar jag utrikesministerns uppfatt-
ning att för Europas del är OSSE ett viktigt regionalt
organ som jobbar just med konflikthantering men
också att FN utgör ett paraply för dessa aktioner.
På grund av att FN-operationer har fördröjts just
för att få till stånd olika trupper och styrkor har akuta
konflikter hunnit fördjupas. Rwanda är ett tragiskt
exempel på detta. Därför stöder vi i Centerpartiet att
en särskild FN-styrka inrättas för att snabbt kunna
agera om militära insatser blir nödvändiga. Detta har
ju också aviserats i den försvarsproposition, som
Centern stöder och som betonar försvarets internatio-
nella insatser. Det gäller såväl militära som civila
styrkor. Genom att delar av dessa styrkor skall ha
extra hög beredskap att rycka ut i FN-insatser tar
Sverige sitt ansvar för att en FN-styrka snabbt kan
bildas.
I måndags möttes presidenterna Clinton och Jelt-
sin för överläggningar, framför allt om den FN-styrka
för övervakning av fredsbyggande som skall ta över i
Bosnien efter ett fredsavtal. Det är ytterst viktigt att
både USA och Ryssland deltar med trupp i en sådan
FN-styrka och att vi i Sverige också bör överväga att
sända trupp om FN ber oss att göra det. Formerna för
ledningen av en sådan operation samt mandatets inne-
håll måste vara klarlagda innan Sverige fattar sitt
beslut.
Det är viktigt att FN-arbetet fortsättningsvis kom-
mer att ges en central roll i svensk utrikespolitik. Där
delar jag regeringens uppfattning i skrivelsen liksom
synen på det multilaterala samarbetet för att komma
till rätta med de stora överlevnadsfrågorna. Därför bör
Sverige fortsätta att vara en aktiv FN-medlem och slå
vakt om FN, Förenta nationerna, som ett globalt ver-
kande organ som får, men också inger, respekt för sitt
värdefulla arbete.