Fru talman! Det finns en gryende kyla, egoism och
intolerans i dagens samhälle som är både oroande och
illavarslande. Många människor känner sin handlings-
frihet krympa. Lärare och forskare rapporterar om en
växande skara otrygga barn på dagis och i skolorna.
Allt oftare ser vi människor på gator och torg som
letar i papperskorgar efter tomflaskor. En tredjedel av
de ensamstående föräldrarna är beroende av socialbi-
drag för sitt uppehälle. Alltfler ungdomar går in i
vuxenvärlden utan tro på vare sig själva eller framti-
den. Allt detta är tidens tecken - tecken som är både
oroande och illavarslande.
Jag tänker inte påstå att allt detta är regeringens
fel. Men precis som Inger Davidson sade alldeles nyss
ligger en stor del av skulden i en väldigt kall och ofta
inte så genomtänkt besparingspolitik. Det finns an-
ledning, inte bara för regeringen utan också för oss
riksdagsledamöter att ta detta på mycket större allvar
och inte som regeringen bara hänvisa till de dåliga
statsfinanserna. Det kan inte vara det enda skälet och
det får inte vara ett argument för att blunda för alla
oroande tecken som man kan se i samhället i dag -
speciellt i en debatt som handlar om en hållbar sam-
hällsutveckling på längre sikt. De kortsiktiga bespa-
ringsfrågorna får inte överskugga de långsiktiga och
allvarliga problemen.
Sverige får inte delas upp mellan "de som har"
och "de som inget har": de som har arbete och de som
inget har, de som är friska och de som väntar i kö för
att få vård, de som har vänner och gemenskap och de
som är isolerade och ensamma. Ingen får bli kvar på
perrongen när tåget mot framtiden går.
Men vilken är då den socialdemokratiska visionen
om det framtida samhället? Vad är det som socialde-
mokraterna vill förutom att sanera statsbudgeten?
Tyvärr har jag i dag inte hört så mycket i den debatt
som skall handla om framtiden. Svaret står skrivet i
stjärnorna. Kanske får vi ett bättre besked senare.
För oss liberaler finns bara ett mål, och det är den
enskilda människan. Vi tror att lösningen på dagens
och framtidens utmaningar finns just där. Fria och
trygga människor blir därför både målet och medlet i
en liberal framtidsvision. Min utgångspunkt i dagens
debatt är att försöka att ge min och Folkpartiets bild
av några saker som vi anser måste ändras i Sverige för
att enskilda människor skall ges ökad frihet och där-
med trygghet att växa.
Få saker begränsar en människas frihet mer än att
vara utan arbete, det vet jag av egen erfarenhet. Fler
jobb står därför högst upp på Folkpartiets "att göra"-
lista. Till skillnad från miljöpartister och vänsterpar-
tister är vi övertygade om att jobben inte har tagit slut.
Vi är också övertygade om att vår huvudsakliga upp-
gift inte är att försöka att dela på de jobb som finns
utan att skapa en politik som släpper fram de nya
arbetstillfällena. Sverige kan inte vara ett undantag
från resten av världen. Visst finns det nya arbetsupp-
gifter. Det handlar bara om att man skall bedriva en
politik så att de släpps fram.
Vår uppfattning är att det måste ges större spelrum
och frihet åt alla de människor som arbetar och är
verksamma i de små och medelstora företagen. Man
måste också göra det enklare för alla som bär på goda
idéer - och det gör väldigt många svenskar - men
som av olika skäl inte vågar eller som inte har råd att
ta språnget att starta eget.
Vi har svårt att förstå varför inte Socialdemokra-
terna och Centern vågar ge alla dessa varande och
blivande företagare en bättre chans att växa, pröva
sina idéer och nyanställa. Jag ser fram emot att få ett
bättre svar från Andreas Carlgren och sedermera av
Jan Bergqvist. Ta bort krångel och byråkrati och sänk
de skadliga skatterna på företagen så tror jag att ni
kommer att förvånas över vilken skaparkraft som ni
kommer att släppa fri. Om ni samtidigt följer Folk-
partiets förslag om rejält sänkta arbetsgivaravgifter
gör ni det billigare för företagen att anställa. Då ökar
också chansen att fler arbetslösa kan få jobb.
Det går inte att bara - som Andreas Carlgren nyss
gjorde - att tala om hur viktigt det är med småföretag
i tjusiga programtal om man sedan i praktisk politik
försämrar deras villkor. Varför vågar ni inte stå för
det som ni tycker? Varför tvekar ni? Är det inte pin-
samt när ni får kritik t.o.m. från Vänsterpartiet för att
ni inte bedriver en tillräckligt småföretagarvänlig
politik? Då måste man verkligen börja att fundera.
Släpp också fram möjligheterna till nya jobb i
hushållen! Det kan väl inte vara mindre fult att tvätta
utsidan på ett fönster än att tvätta insidan. Folkpartiet
vill sänka arbetsgivaravgifterna inom tjänstesektorn
med 15 miljarder fram till 1999. Vi vill försöka att
göra alla svarta jobb vita. Det skulle ge många nya
jobb och samtidigt ge andrum inte minst åt många av
de dubbelarbetande kvinnorna.
Alltsedan liberaler drev igenom de första skolre-
formerna i Sverige på 1840-talet har utbildning varit
en hjärtefråga för oss. Vi talar ofta här i kammaren
om hur viktigt det är med kunskap och hur viktigt det
kommer att bli för att vi skall kunna hävda oss i den
internationella konkurrensen. Det är självfallet allde-
les riktigt. Mer sällan talas det om bildning och ut-
bildningens egenvärde. Kunskap stärker människors
självkänsla och ökar förmågan att ta makten över
deras egna liv. Hur värderar man att en förälder som
på äldre dar har lärt sig att läsa kan läsa en saga för
sina barn eller kan läsa en dagstidning? Det är ovär-
derligt och har ett egenvärde.
Skolor och utbildning är centralt. Vi ser därför
med stor oro på den utveckling som sker i kommu-
nerna i dag.
Inget är viktigare för jämlikheten i ett samhälle än
att alla kan tillförsäkras rätten till en skola med kvali-
tet, och då handlar det inte bara om resurser. Folkpar-
tiet vill se en tioårig grundskola och skolplikt från sex
års ålder. Det skulle ge mer tid åt de barn som lärarna
i dag inte hinner jobba tillräckligt mycket med. Vi vill
också se att pedagogiken i förskolan utvecklas så att
man ännu bättre kan ta till vara den enorma lust och
förmåga att lära som även de mindre barnen har. Det
finns ingen bättre satsning på framtiden än att satsa på
våra barn. Det må låta som en politisk klyscha, men
det är ju icke mindre sant för det.
En hållbar samhällsutveckling kräver delaktighet
från medborgarna. Vi vill öka utbytet med övriga
världen när det gäller allt från att exportera mänskliga
rättigheter och demokrati till att exportera bilar och
mobiltelefoner, samtidigt som vi vill importera nya
kunskaper och impulser till Sverige. Andra vill mins-
ka utbytet. Företrädare för denna linje vill helst att
Sverige skall lämna EU eller åtminstone att Sverige
inte skall ta några avgörande initiativ. Det är inte
Folkpartiets väg.
Vi tror att en bättre framtid för Sverige skapas till-
sammans med människor i andra länder i vår värld. Vi
är därför starka anhängare av Europatanken och av
Förenta nationerna. Både EU och FN brottas med
stora problem, men det är inte skäl för att Sverige
skall minska sitt engagemang vare sig i EU eller i FN,
tvärtom. Och som en klok person sade: När det upp-
står problem i en allians bör man avlägsna problemen
- inte alliansen.
En hållbar samhällsutveckling på sikt kräver som
sagt medborgarnas delaktighet. Men för detta krävs
mer av öppenhet, närhet och ansvar. Någon har sagt
att det krävs nya former nu när
"studiecirkelsdemokratin" håller på att ersättas av
något slags "Reuterskärmsdemokrati". Ifrån att ha
haft tid att analysera, argumentera och förankra sker
allting i dag i stället med en rasande fart.
Samtidigt blir frågorna svårare och svårare och
svaren mer komplicerade och längre. Men det går att
möta denna utveckling genom att ta till vara det som
informationstekniken ger. Utmaningen består delvis i
att förbättra kanalerna mellan valda och väljare. Med-
borgaren ställer grundläggande och berättigade krav
på delaktighet och insyn i de beslutande församling-
arnas förehavanden, oberoende av var i landet man
bor. Folkpartiets vision om det aktiva medborgarska-
pet får här, med informationstekniken som ett red-
skap, ett nytt genombrott. Det skall vara raka rör och
öppna kanaler mellan oss politiska företrädare och
medborgarna.
Det går naturligtvis inte att tala om en hållbar
samhällsutveckling på sikt utan att nämna de miljöhot
som likt åskmoln tornar upp vid horisonten. Vi vet
t.ex. att ett energisystem baserat på fossila bränslen är
ohållbart i längden. Vi vet att en fortsatt skövling av
unika miljöer i vår natur leder till en på lång sikt
ohållbar utarmning av den biologiska mångfalden. Jag
hörde Göran Persson i förmiddags här med rätt svuls-
tiga ord tala om Sveriges väg in i ett ekologiskt sam-
hälle. Vi hörde också Per Unckel i sitt anförande
nämna byggprofessor Olof Erikssons projekt att satsa
50 miljarder för att ställa om Sverige i något slags
ekologisk och uthållig inriktning.
Men det är så märkligt att få höra alla dessa stora
visioner när budgeten, som jag tidigare var inne på,
innebär att Naturvårdsverkets budget minskas med
25 % i år. Verkets experter talar om en veritabel slakt
av grunden för flera av miljövårdens kärnområden.
Först görs alltså tokbesparingar och sedan extrema
satsningar på aldrig skådade miljöprogram. Detta är
inte ett utslag av en politik som leder till en hållbar
samhällsutveckling på sikt.
Vi talar här om framtiden. När jag hör vänsterpar-
tisterna tycker jag att det påminner litet om 80-talet.
Vänsterpartiet har ju, till skillnad mot alla andra par-
tier här i riksdagen, råd med nästan allting. Det låter
litet som på 80-talet - vi skall arbeta mindre och låna
mer, och sedan kanske problemen löser sig på sikt.
När jag hör Jan Bergqvist och socialdemokraterna
leds tankarna litet till det goda 70-talet - bara vi har
klarat av den finansiella krisen skall vi börja med
reformer igen och öka statsutgifterna. Men det är
samma gamla övertro på farbror statens förmåga och
ansvar att styra människors liv och öden.
Andreas Carlgren talade nyss. Jag tycker att det lät
som en nostalgitripp tillbaks till det tidigare 60-talet
innan urbanisering och internationalisering slog ige-
nom - röda små hus med vita knutar och kossor i
hagen.
Moderaterna kanske har en fläkt av 50-talet -
kärnfamiljens och tekniktillväxtens årtionde, den lilla
familjen och den lilla staten.
Sedan har vi Miljöpartiet och Birger Schlaug, och
då får jag nog tyvärr byta århundrade. De tycker att
det är 1900-talets teknik som är roten till allt det on-
da. Den uppfattningen delar inte jag och Folkpartiet.
Vi skall använda den moderna tekniken och kunska-
pen till att leda oss in i det nya samhället. Det är inte
tekniken som är problemet, utan det är vårt sätt att
använda den som har varit ett problem.
Fru talman! Folkpartiet må vara ett litet parti och
ett parti som har det litet jobbigt just nu. Men jag tror
att ryktet om vår död är starkt överdrivet. Vi är till
skillnad mot många andra i denna kammare stolta
över och trogna vår ideologi - den liberala ideologin
- och vi står för våra löften. Vi lovar litet men håller
mycket. Är det så att tiden är ute för en politik som
syftar till tolerans och medmänsklighet, som vill be-
kämpa egoism och främja solidaritet, som står på den
lilla människans sida mot myndighetskultur, kollekti-
vism och starka organisationer? Är det så, fru talman,
är det inte bara ett problem för Folkpartiet utan ett
problem för hela Sverige.