Fru talman! Per Unckel predikade med sedvanlig
rapp tunga över en text i Moderaternas programarbete
som är väl känd: Varje ingrepp i medborgarnas liv,
varje reglering, varje skatt försvårar planer och dödar
livsprojekt. Innebörden av detta är att vi, när vi har
tagit ut skatt för att förbättra villkoren för t.ex. handi-
kappade och pensionärer, skulle ha minskat friheten i
Sverige och dödat livsprojekt.
I frihetens namn vill Per Unckel vingklippa kom-
munerna. I frihetens namn vill ha ta stora resurser från
landstingen. I frihetens namn vill han sänka skatterna
på ett sådant sätt att det kan skapa motsättningar och
växande klyftor i Sverige.
Unckel anklagade Socialdemokraterna. Han hade
en formulering med innebörden att arbetslöshet ska-
pas, i stället för att förhindras, av politiken. Det var i
så fall en recension av den politik som fördes när
Unckel själv satt i regeringen.
Många av de anklagelser som Unckel för fram slår
ju som en bumerang tillbaka på den egna trovärdighe-
ten. Vi vet att bidragsberoendet aldrig har ökat så
snabbt som när Unckel satt i regeringen. Aldrig har de
offentliga utgifterna som andel av vår ekonomi nått en
sådan rekordnivå som när Unckel regerade. Aldrig
har vådan av en moderat skattepolitik visat sig tydli-
gare.
Vi socialdemokrater vill betala av statsskulden.
Då minskar vi statsskuldsräntorna. Då anklagar Mo-
deraterna oss för överbeskattning. Anser ni alltså att
det var normalbeskattning när staten lånade till var
tredje utgiftskrona? Skall man bara skuldsätta sig, Per
Unckel? Skall inte staten någon gång börja betala
tillbaka på sina skulder?