Fru talman! Driver regeringen i dag en svensk
politik för en hållbar utveckling på längre sikt? Kan vi
så att säga sitta lugnt i båten? Jag tror att den som
svarar jakande på de frågorna uppfattas som en
skämtare. Massarbetslösheten plågar människor. Hela
ungdomsgenerationer ställs utanför ett normalt var-
dagsliv. Internationella kapitalintressen undergräver
nationernas bestämmanderätt och möjlighet att skapa
välfärd för sina medborgare. Marknaden och tillväx-
ten sägs av högerkrafter kräva vidgade klyftor och
avreglerad arbetsmarknad. Facket har gjort sitt.
Facket kan gå.
Politikerna har tjänat ut, och demokratin får rött
kort. Välbetalda EU-tjänstemän i Bryssel och Frank-
furt kan ta över skötseln av politik och ekonomi utan
hänsyn till folkviljan. Kanske kan också folket utgå.
Jag vägrar att acceptera en sådan utveckling - i dag
och på lång sikt!
Alltfler människor i vårt land plågas av dålig per-
sonlig ekonomi och av välfärdsbrister. Men många
drabbas faktiskt också av ren ofärd. Skall vi vara så
fattiga i Sverige att vi skall behöva se att det finns
uteliggare och att soppköken ökar här i Stockholm?
Skall vi tolerera att segregationen mellan svenskar
och invandrare ökar i våra bostadsområden? Skall vi
passivt åse att många av våra äldre och sjuka skall
behöva vara rädda för dålig vård i brist på personal?
Skall människor förnedras i socialbidragsköerna? Vi
kommer allt längre ifrån ett solidariskt samhälle. Är
det nödvändigt? Vem säger att det är nödvändigt? Jag
tror det inte, men myterna sprids av moderater och av
högerkrafter generellt.
Miljömålen tycks i praktiken bli alltmer utopiska.
Det handlar om vår livsstil och vårt konsum-
tionsmönster, om hur vi producerar våra varor, om
trafik- och energisystem och om hur vi bor. Det är
inte hållbart. Det är inte hållbart i Sverige, och än
mindre om vi skulle se det i global skala.
Men tillväxt och arbete står inte i konflikt med bra
miljö och välfärd. Det säger jag också till Birger
Schlaug. Det rör sig i själva verket om två sidor av
samma mynt om man sätter rättvisan främst. Det är
genom att miljöanpassa vårt samhälle, genom att
avveckla kärnkraften och ställa om vårt energisystem
och genom att skaffa arbetskraft som kan göra viktiga
välfärdsjobb i kommunal regi som vi minskar arbets-
lösheten, men det krävs handling.
Bristen på demokrati och förtrycket av fackföre-
ningar i Sydkorea visar på ihåligheten i den sortens
tillväxt - även om högerkrafterna så gärna talar om de
asiatiska tigrarna. Jo, och polisen där biter också
ganska hårt. Sverige är en del av världen. Vi har alla
vårt ansvar för en rättvis värld. Vi kan inte bygga vår
tillvaro på andras misär eller på ökade klyftor. Tvärt-
om går solidariteten även här hand i hand med en
förbättrad ekonomi.
Stora förändringar skakar världsekonomin, hela
arbetslivet och det politiska systemet. Internationali-
seringen och informationstekniken innebär i sanning
en revolution. Kapitalismen misslyckas med att lösa
tidens stora fördelnings- och resursproblem. Huma-
nistiska värderingar och hänsyn till natur och kom-
mande generationer trampas ned. Demokratin tappar
mark till marknaden. Men det tycks bekymra storspe-
kulanten George Soros mer än det bekymrar de politi-
ker som skall företräda människors framtidsförhopp-
ningar. I och med EU har medborgare och politiker
hamnat än mer på efterkälken. Besluten fattas alltid
någon annanstans. Det finns alltid någon annan att
skylla på. Politiker talar inte klarspråk, tror inte att
väljarna förstår. Men människor förstår mycket väl.
Det omtalade politikerföraktet tror jag är dubbel-
riktat. Den stora utmaningen för oss alla är att återer-
övra demokratin.
Det finns inga enkla lösningar på de problem som
jag har berört. Det finns inga enkla lösningar om man
skall ha en hållbar utveckling. Men jag är faktiskt
optimist. Jag skall lyfta fram ett antal områden.
Först ekonomin. Nej, Vänsterpartiet tror inte att
det finns hur mycket pengar som helst. Vi gick tvärt-
om in i en mycket omfattande budgetsanering ihop
med regeringen, och jag tycker att vi gjorde det bra så
länge vi var med. För huvuddelen av budgetsanering-
en som har gett mycket goda resultat delar regeringen
ansvaret med Vänsterpartiet.
Sund ekonomi är motsatsen till 80-talets spekula-
tionsekonomi med en våldsam kreditdriven konsum-
tion. Men att följa EMU:s konvergenskrav slaviskt
och skapa massarbetslöshet, Jan Bergqvist, är aldrig
en sund grund för ekonomin på sikt och inte heller i
dag.
Man måste titta på skillnaden mellan den formella
ekonomin och den reala ekonomin. Den formella
ekonomin går ganska bra nu. Inflationen är nästan
obefintlig. Budgetunderskottet går raskt ned. Räntan
sjunker, men realräntan är hög. Men fråga den vanliga
människan hemma som har problem. Fråga den ar-
betslöse. Fråga den ensamma mamman som ekono-
miskt inte ens orkar gå på vidareutbildning, något som
kanske vore chansen för henne i det framtida arbetsli-
vet.
Pensionsfrågan innehåller stora saker. Man skall i
stort sett avveckla AP-fonderna och ersätta dem med
premiereserver. Vi får ett helt nytt sätt att tjäna in
pensionen. Det bekymrar inte socialdemokratin. Hu-
vudproblemet är i stället en bokföringsfråga. Det
handlar om hur premiereserven skall registreras och
redovisas så att den inte stör det möjliga inträdet i
EMU under konvergenskravet. Det tycker jag faktiskt
är ett svek mot arbetarrörelsens klassiska krav på
trygga pensioner och ett kollektivt sparande.
Men det viktigaste är naturligtvis arbete och ar-
betslöshet. Låt mig bara konstatera att man har miss-
lyckats oerhört när det gäller arbetslösheten. Vi har
sagt att det måste till omfattande paket med många
ingredienser. Vi har talat om förnyelse av näringslivet
- just en förnyelse av näringslivet - i form av hög
kompetens, kretsloppsanpassning och ökad tjänstein-
riktning. Vi vill också ha en mycket starkare regional
motor i vårt näringsliv.
Att öka kompetensen i arbetslivet och att ge möj-
lighet till utbildning i arbetslivet är helt avgörande.
För att utveckla den offentliga sektorn framför allt när
det gäller kommunernas och landstingens väl-
färdstjänster måste det till mer resurser i dag liksom i
framtiden.
Det krävs ett omfattande grönt omställningspaket.
Det handlar om energisystem och transportsystem.
Det handlar om att bygga om Sverige. Jag tillhör inte
dem som ironiserar över Olle Erikssons visioner. Men
jag har inte sett budgetkalkylen ännu.
Det krävs inte minst en arbetstidsförkortning. Hur
kan socialdemokratin ha varit med om att passera
denna massarbetslöshetsperiod utan att plocka ned
övertidsuttaget och utan att genomföra en planerad
arbetstidsförkortning för jobbens skull, för välfärdens
skull och för jämställdhetens skull?
Arbetsmarknadsstrukturen håller på att ändras ge-
nom korttidsanställningar, entreprenader och inhyr-
ningar. En stor bataljon människor tvingas i dag göra
mer eller mindre ordinarie jobb under rubriker som
ALU, Kalmarmodeller och annat. Göran Persson
säger: Låt oss göra Kalmarmodellen till en riktig
Sverigemodell. Jag säger: Vi har ju redan den svenska
modellen, fru talman - ordinarie jobb till ordinarie
lön för att täcka viktiga behov.
Det här är oerhört viktiga saker för framtiden. Låt
oss framför allt inte gå den amerikanska vägen, att
försöka avskaffa arbetslösheten genom att lösa upp
arbetsrätten, genom att faktiskt skapa massfattigdom
och genom att sänka lönerna. Det är orimligt. Löne-
bildning är en viktig process. Men se då till att sätta
problemet med lönediskriminering först på dagord-
ningen och se till att sänka de oskäliga chefslöner som
jag menar att regering och riksdag faktiskt har ansvar
för inom statens område.
Det ekologiska området, det gröna området, är
naturligtvis det som avgör vår överlevnad. Det spelar
ingen roll hur mycket vi arbetar om vi föröder vår
miljö. Det bästa är att det finns möjligheter att kombi-
nera gröna insatser med att skapa jobb. Jag tror att allt
fler har insett detta. Men det kräver en mycket stor
omfattning. Det handlar, som jag tidigare sade, om att
ställa om transportsystemet. Då måste bilismen av-
lägsnas som första rangens kommunikationsmedel.
Bilismen behövs, men inte i den massupplaga som
förekommer i dag.
Vi måste ställa om energisystemet. Vi måste också
få en annan livsstil, en livsstil och ett konsum-
tionsmönster som faktiskt kan delas av människor i
hela världen, inte bara i den privilegierade delen.
Så till välfärden. Det är klart att arbetslösheten
slår undan grunden för välfärden. När a-kassesystemet
tyngs av massarbetslösheten är det lätt att det blir
precis som det blev nu, att man sänker kostnaderna
genom att sänka ersättningen. Då drabbas människor
dubbelt. De har inget jobb och kan nästan inte försör-
ja sig på den ersättning som man trodde var säker och
trygg och som vi har byggt den svenska modellen på.
Så tvingas man till nästa system, socialbidraget, och
raskt finns det förslag om att också sänka det, åtmins-
tone i diskussionen.
Vi har skapat en ny underklass. Vi har fått ren fat-
tigdom på många håll. En del tror inte på det. Det är
lätt, när man som riksdagsman får löneförhöjning med
tusenlappar som haglar över en, när man sitter här i
salen, att man inte förstår hur det faktiskt ser ut för
väldigt många människor. Våra äldre och våra sjuka
är oroliga för att det inte finns personal som kan ge
dem omsorg och vård t.ex. på nätterna. Vi är många
här i salen som har sett och upplevt det, och det tyck-
er jag är bedrövligt.
Så till det globala perspektivet. Det fanns en rap-
port från FN och UNDP, liksom en från OECD som
gjorde mig riktigt glad i somras. Man kom fram till att
utvecklingen i världens länder hängde samman inte
med stora klyftor utan med små. Ju mindre inkomst-
klyftor, desto bättre utveckling. Ju mer utbildning,
desto bättre utveckling. Ju bättre välfärd, desto bättre
utveckling. Jag tror att det pekar framåt mot en håll-
bar utveckling.
Vi skall se upp, därför att vi bedriver en handel
som ibland inte är särskilt solidarisk. Vi bedriver
projekt - ett exempel är ABB på Borneo - där vi inte
alls tar hänsyn till vare sig sociala effekter eller miljö-
effekter utan mest hurrar för jobben. Vi bedriver en
vapenexport som ofta - det vill jag säga, Jan
Bergqvist - är en skam för Sverige.
Så till demokratin. Den är ju vad vi har, vi som
inte har så mycket pengar. Vi kan använda oss av
folkomröstningar. Varför vill man inte göra det när
det gäller EMU? Jag begriper inte det. Varför hante-
rade man kärnkraftsomröstningen som man gjorde?
Man gjorde ingenting sedan man egentligen fått en
instruktion från folket om att starta en avveckling.
Och nu sitter vi där.
Man skall se upp med den oppositionspolitik som
socialdemokratin förde under den borgerliga rege-
ringen. Det var mycket dubbla tungor, inte bara i
frågan om a-kassan, Jan Bergqvist, utan i många and-
ra frågor. Jag tycker att det är konstigt att höra Mar-
gareta Winberg säga att det är orimliga chefslöner i
AMU, samtidigt som dessa oskäliga chefslöner sätts.
Vi har många sådana exempel som skapar misstroen-
de - fallskärmar, vanvettigt höga löner, för att inte
tala om användningen av kontokort och annat.
Lönediskriminering förekommer fortfarande trots
att vi har förbjudit det i lag. Varför? För mig är det
obegripligt att det inte sjösätts ett omedelbart hand-
lingsprogram för att avveckla den könsmässiga lö-
nediskrimineringen.
Tillbaka, fru talman, till riksdagens kammare. Låt
oss här fatta de avgörande besluten. Jag är egentligen
ganska trött på förhandlingsspelet i dolda rum där
Olle från Centern och Göran från Socialdemokraterna
nickar och säger: Du är allt en bra karl du, Olle! Det-
samma, Göran! Det här gjorde vi bra!
Gjorde vi det bra? Det är massarbetslöshet, den
generella välfärden är på avveckling, det är 2 1/2
miljoner privata pensionsförsäkringar och 1/2 miljon
privata sjukförsäkringar.
Ändå är jag optimist, fru talman. Hos de unga
finns det kraft. Hänsyn till natur och kommande gene-
rationer möter jag ofta när jag pratar med människor.
Det finns en röd och grön, inte röra, Per Unckel, men
solidaritet. Det tror jag är framtiden. Många finner sig
inte längre i orättvisorna. Allt fler talar faktiskt
klarspråk om det förbrukade kapitalistiska klassam-
hället. Jag tycker det är väldigt bra.
Det finns förändringskraft. Jag tror att många vill
bygga en framtid som är hållbar utan att ge upp kra-
ven på jämlikhet, jämställdhet och arbete åt alla. Men,
fru talman, är inte det egentligen ett led i den socia-
listiska drömmen och den socialistiska strategin? Jo,
det är det.