Fru talman! Låt mig först säga att rubriken över
detta betänkande, ''Invandrar- och
flyktingpolitiken'', är något egendomlig. Vi har i
Sverige i dag ingen invandrarpolitik. Det är i stort
sett stängt för alla som vill komma hit till Sverige
och arbeta. Det lär inte bli aktuellt att ta emot
sådana förrän vi blir medlemmar i den europeiska
unionen. Vad det handlar om är den flyktingpolitik
som vi bedriver i vårt land. Även om det kan låta
hårt vill jag, fru talman, påstå att den flyktingpolitik
som Sverige bedriver i dag, jämfört med den som
bedrivs i övriga länder i Europa, är på väg att bli en
katastrof.
Skulden för det är inte bara denna regerings, utan
det har länge varit så. I december 1989 beslutade
den dåvarande regeringen att man skulle skärpa
asyllagstiftningen. Moderata samlingspartiet och
Centerpartiet tillstyrkte det beslutet medan
Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
kritiserade det kraftigt. Efter valet 1991 gick man
tillbaka till de närmast kaotiska förhållanden som
rådde före decemberbeslutet 1989, och det är inte
bättre i dag.
Vi har här många gånger hört att man önskar och
ämnar åstadkomma kortare handläggningstider.
Alla invandrarministrar har sagt detta sedan jag
kommit in i riksdagen 1983, men ingen har ännu
lyckats med detta.
Låt mig bara hoppas att någon, någon gång,
kommer att lyckas.
Det har i dag talats om att vår asylpolitik är dåligt
förankrad hos majoriteten av svenska folket. Även
om man kan tolka resultaten av opinionsmätningar
på olika vis, är nog den samlade uppfattningen att
politikens förankring hos dem som utser oss att
representera dem i denna kammare kunde ha varit
bättre.
Det är ett uppenbart faktum att det bara är en liten
minoritet av dem som i dag beviljas
uppehållstillstånd i Sverige som är politiska
flyktingar enligt konventionen. Den övervägande
majoriteten har fått lov att stanna här av
humanitära skäl.
Det kan låta vackert, men vi skall veta att det finns
miljontals människor utanför Sverige som lever
under mycket sämre villkor än de människor som vi
har tillåtit stanna här av humanitära skäl. Men
dessa människor har inte haft pengar, kontakter
eller andra resurser för att kunna ta sig hit.
Jag håller med dem som säger att dagens asylpolitk
strider mot den uppfattning som majoriteten av
svenska folket har. I slutändan skapar det en
misstro mot demokratin; om medborgarna i en
demokrati märker att större delen av politikerna
agerar på ett sätt som majoriteten av väljarna anser
vara fel, blir effekten självfallet ett minskat
förtroende för demokratin som politiskt system.
Något som också är egendomligt i dagens
asylpolitik är att ett stort antal människor utan pass
eller andra identitetshandlingar erhåller tillstånd
att stanna i Sverige. Herr talman! Om en människa
flyr för sitt liv eller för sin uppfattning, måste lämna
hus och hem snabbt, fly över en gräns och gömma
sig för att komma in i ett land, så förstår jag att den
personen inte kan ha skaffat de handlingar som
kanske krävs.
Men majoriteten av människorna har passerat ett
antal länder och visat biljetter, pass och ID-
handlingar. Och så plötsligt, när de kommer till
Sverige, är dessa handlingar puts väck! Det är inte
svårt att förstå varför.
I går fick vi en broschyr från Invandrarverket som
skall förklara saken för svenska folket. Det är
modernt att förklara för svenska folket -- de
begriper ju inte själva hur det står till med
invandrings- och asylpolitiken. Även i detta fall
blandar man samman just invandring och
asylpolitik.
Strax före mig hörde vi en talare som berättade att
vi faktiskt hade en positiv utvandring från Sverige,
om man räknade sedan 1850-talet. Det är mycket
möjligt, men det är två helt skilda saker. De som
lämnade Sverige i slutet av 1800-talet och början av
1900-talet var människor som var välkomna. Det
fanns möjligheter för dem att klara sig i t.ex. USA,
dit huvuddelen av dem åkte. Men de fick ingen
hjälp. De fick klara sig själva. De belastade alltså
inte det land som de kom till. Att gå ända tillbaka
till 1850-talet för att rättfärdiga dagens asylpolitik
är att sänka argumentationsnivån ganska djupt.
Tyvärr -- det är bara att konstatera -- har vi i dag en
mycket besvärlig ekonomisk situation. Jag tror inte
att någon levande människa i Sverige i dag kan
minnas en sämre ekonomisk situation än den som
vi nu befinner oss i. Den beror på att Sverige är ett
litet land. Vi har tidigare levt över våra tillgångar,
och när nu våra möjligheter att producera minskar
innebär det att också människors ekonomiska
förutsättningar försämras.
Vi har en hög arbetslöshet, och i den här
församlingen tvingas vi ofta -- och det kan ingen
kritisera -- besluta om neddragningar som enskilda
människor upplever som mycket smärtsamma. Jag
kan förstå de människor som kritiserar politikerna
för de neddragningar som drabbar den enskilda
människan personligen.
Men, herr talman, när det gäller asylpolitiken
verkar det inte som om källorna sinar, åtminstone
inte om man jämför med den asylpolitik som
bedrivs av majoriteten av övriga länder ute i
Europa.
Jag vet att det finns lediga bostäder i en del
kommuner. Fastighetsägare tar gärna emot
hyresgäster, och det är kommunen, staten,
skattebetalarna som betalar hyran i första hand,
inte hyresgästerna. Snart kommer vi att få en
stigande efterfrågan, och då kommer svenska
ungdomar att efterfråga bostäder som i det läget
kanske inte längre finns.
Herr talman! Jag har talat tidigare om
dubbelmoral. Representanter för små kommuner
berömmer sig av att de tar sitt ansvar, till skillnad
från t.ex. Vellinge kommun i Skåne. Men de vet att
det inte dröjer mer än en månad sedan flyktingarna
har beviljats asyl och tillstånd att stanna i någon av
de små kommunerna förrän de försvinner därifrån
och kommer till Stockholm, Göteborg och Malmö
och belastar dessa städers budgetar oerhört hårt.
Jag vet att det står i socialtjänstlagen att den som
har rätt att uppehålla sig i Sverige har rätt att
uppehålla sig var som helst i landet och bli försörjd
där. Men jag tycker faktiskt -- och jag tror att det
kravet är förankrat -- att det vore rätt att en person
som har sökt skydd i Sverige på grund av förföljelse
i sitt hemland och fått asyl skulle stanna i den
kommun som accepterats -- i alla fall tills han eller
hon får ett arbete och kan flytta till någon annan
kommun.
Det är väl känt att vi får beröm och medaljer av
andra länder för vår generösa flyktingpolitik. Men
vi skall inte glömma att fråga vad de länder som
berömmer oss gör i dag. De stänger sina gränser
och skärper sin lagstiftning! Tanken kan ju komma
över en att de kanske berömmer Sverige för att
flyktingströmmarna skall riktas hitåt, medan de
själva försvårar för samma personer att söka asyl
där.
Vi sänder ut signaler som skiljer sig helt från
signaler i övriga Europa. Om utredningstiden kan
väntas ta mer än fyra månader skall man kunna
lönearbeta i Sverige. Det gäller inte i övriga länder i
Europa. Man skall kunna bo utanför förläggningen
under utredningstiden. Detta gäller inte heller i
majoriteten av Europas länder. Men i Sverige har
vi råd och resurser att sända ut sådana här signaler.
I juni i fjol, för tio månader sedan, beviljades
40 000 bosnier permanent uppehållstillstånd.
Motivet var då att situationen var besvärlig eller att
läget var besvärligt i deras hemland. Några dagar
senare skulle människor som kom från samma land
ha visum för att komma till Sverige. Det är inte helt
konsekvent. Skälet till att man sade att de skulle ha
visum var att kapacitetstaket var nått: De kunde
inte få ett värdigt mottagande.
Nyligen har vi beviljat 2 000 somalier permanent
uppehållstillstånd, trots att val snart skall hållas i
Somalia och trots att stora delar av landet betraktas
som säkra av FN i dag. Men då hade vi bråttom att
bevilja dessa personer permanent
uppehållstillstånd.
Nyligen har vi också -- utan att riksdagen har fått
säga ett smack -- beviljat 20 000 kosovoalbaner,
plus eventuella anhöriga, tillstånd att stanna för
evigt i Sverige.
Jag förstår att människor tycker att det är konstigt
att vi i riksdagen slåss och för intensiva debatter om
ett fåtal miljoner ibland, och att regeringen sedan
fattar beslut om miljardbelopp som i många fall
raserar besparingarna. Jag påstår inte att
regeringen har handlat i strid med gällande regler,
men jag kan bestämt hävda att många människor
tycker att detta handlingssätt är något egendomligt.
Jag noterar också att ledande jurister inom
Invandrarverket är mycket kritiska mot det senaste
beslutet om kosovoalbanerna och t.o.m. hävdar att
det strider mot svensk lagstiftning. Men det blir en
match mellan Invandrarverkets jurister och
regeringen framöver.
En del av dem som har gömt sig i Sverige, därför
att de inte har accepterat att deras skäl inte har varit
tunga nog, skall nu kunna få sin ansökan omprövad
och kunna få stanna här. Vi kan alltså notera att de
som inte har följt svensk lagstiftning i en del fall kan
premieras. Då borde logiken vara den, att även den
familj som har följt svensk lagstiftning, lämnat
landet och åkt tillbaka skall ha rätt att komma hit
och söka asyl en gång till -- om det skall vara någon
konsekvens i politiken.
Man talar även nu om att asylsökande skall kunna
utvisas om de begår vissa brott. Men enligt
gårdagens tidningar skall taket vara högre för vissa
grupper och lägre för andra grupper. Nu är det bara
så, att ingen kan utvisa den person som har fått
tillstånd att stanna i Sverige, baserat på att han eller
hon är politisk flykting -- det innebär att man är
förföljd och riskerar liv och lem i hemlandet. Man
kan ju bara utvisa de människor som har fått stanna
här av humanitära skäl. Det borde göras litet
tydligare.
Vad skall vi då göra i stället? Jag vet att det förvisso
är lätt att klaga och kritisera. Men det är min
bestämda uppfattning att vi bör följa den
rekommendation som har kommit från UNHCR,
som säger att man skall satsa på att asylsökande
skall kunna återvända till sina länder. Det gör
många länder i Europa i dag. De beviljar alltså inte
permanenta uppehållstillstånd i den omfattning
som vi gör i Sverige och som vi anser oss ha råd att
göra.
Herr talman! Fattigdom och dåliga sociala
förhållanden kan inte vara skäl för att få komma hit
och för evigt bosätta sig i Sverige. Majoriteten har
åberopat just sådana skäl. Så är det tyvärr i dag,
men vi har inte pengar till det. Det finns tyvärr
hundratals miljoner människor runt om i världen
som lever under förhållanden som vi här i Sverige
svårligen kan tänka oss. Om vi skall föra en
flyktingpolitik som ger korrekta signaler, som
skapar respekt och tilltro i omvärlden, måste vi se
till att uppehållstillstånden i huvudsak baseras på
konventionsskäl och ingenting annat.
Svensk flyktingpolitik har fått den effekten att
många människor som i dag är välutbildade eller
relativt välutbildade och som bor i länder där
ekonomin och de sociala förhållandena är dåliga,
lämnar sina länder och söker sig till Sverige. Det
innebär att vi med vår asylpolitik dränerar de
fattiga länderna, som så väl behöver sina utbildade
för att kunna skapa en framtid åt de många
människor i dessa länder som i dag inte ser någon
som helst ljusning i tillvaron.