Fru talman! När man lyssnar på de kritiska rösterna
om flyktingar får man lätt den uppfattningen att
Sverige enbart är ett invandrarland, som mycket
generöst tar emot flyktingar i stora mängder. Men
faktum är ju att Sverige sett över en längre tid är
större som utvandrarland. Om vi går så långt
tillbaka som till mitten på 1800-talet, finner vi att
2,4 miljoner svenskar har utvandrat till andra
länder medan 2,2 miljoner har invandrat till vårt
land. Vi glömmer när vi diskuterar flyktingfrågor
lätt att fler svenskar har utvandrat än flyktingar har
invandrat till oss.
Eftersom jag är ledamot av Utlänningsnämnden
har jag med stort intresse läst de motioner och
utskottssynpunkter som berört
Utlänningsnämndens verksamhet. Visst finns det
anledning att, som utskottet framhåller, löpande
överväga förändringar av arbetsformer och
arbetsrutiner. Som det hitintills har fungerat har
nämndens ledamöter haft alldeles för liten tid att
sätta sig in i de olika ärendena. Jag anser detta
faktum och även det förhållandet att vi aldrig får
träffa de asylsökande vara djupt otillfredsställande.
Man måste betrakta handläggningen som en form
av rättegång, och under sådana förhållanden måste
man ifrågasätta rättssäkerheten vid
handläggningen av ärendena. Nu har det aviserats
möjligheter för ledamöterna att dagen före
ärendenas handläggning få möjlighet att ta del av
ansökningarna och få en bättre kunskap om de
aktuella ärendena. Jag ser verkligen fram emot
detta. Jag hoppas att de rutinerna genomförs
snarast.
Ledamöternas kunskaper om de länder dit
flyktingarna sänds tillbaka och om vad som händer
med dessa flyktingar är också mycket dåliga. Vi
måste få bättre möjligheter att få kunskap om de
länder som det handlar om. Vi måste också få
större garantier för att det inte händer något med
de flyktingar som vi avvisar från Sverige.
Av alla de uppdrag jag innehaft under min snart 25-
åriga politiska verksamhet är uppdraget i
Utlänningsnämnden ett av de allra svåraste. Jag går
ofta från nämndens sammanträden med stor
osäkerhet och tvivel huruvida beslutet verkligen
blev det rätta. Det är ju människor det handlar om,
och bakom varje ärende finns många gånger stor
tragik och mänskligt elände. Nog tycker jag att den
möjlighet som utlänningslagens humanitära
paragraf ger kunde användas oftare än vad som
sker nu.
Låt mig till sist hoppas att den skrift om flyktingar
som Kulturdepartementet utgivit får en mycket stor
spridning, så att kunskapen om flyktingpolitiken
blir mera utbredd och kan eliminera de värsta
avarterna av flyktinghat och fördomar.
Till nydemokraterna vill jag säga att ni starkt har
bidragit till den negativa syn på flyktingar som finns
i dag. Jag vill säga till er: Vet hut, vet sjufalt hut!
Det handlar faktiskt om människor, och om ni inte
har upptäckt det tidigare är det på tiden att ni
börjar göra det. Det är en dubbelmoral som ni ger
uttryck för när ni från denna talarstol påstår att er
flyktingpolitik är human. Det stämmer inte med
hur ni i verkligheten agerar.
Ni talar bara om kronor och ören. Vi bor faktiskt i
ett land där vi dricker sprit och äter chips och
godsaker för större belopp än vad flyktingpolitiken
kostar. Vi har råd att hjälpa de här människorna.
Varför angriper ni aldrig de här företeelserna? Det
är ni som har legaliserat flyktinghatet i vårt land,
och det kommer ni inte ifrån, vilka vackra ord ni än
använder.