Herr talman! Besluten om invandrar- och
flyktingpolitiken i detta land fattas av Sveriges
riksdag. Vi skall nu gå till beslut. Det föreligger ett
betänkande, som är enhälligt utom på en enda
punkt, där Ny demokrati skiljer ut sig. Alla andra
partier är eniga.
Svenska folket har valt sina representanter till
denna riksdag. Det betyder att representanterna
för det svenska folket är djupt eniga om
flyktingpolitiken. Därmed finns det en bred
förankring.
Det utesluter inte att det finns många olika
uppfattningar i många olika frågor när det gäller
flyktingpolitiken. Låt mig bara ta en. Vi hade en
mycket stor attitydundersökning förra hösten. En
majoritet av det svenska folket tyckte att vi skulle
ha en restriktivare invandringspolitik. Sedan
frågade man på olika punkter var förändringar
skulle åstadkommas.
En fråga var om folk tyckte att vi skulle bli
generösare med att ta emot fattiga människor,
människor som kommer från fattiga länder. Det var
en betydande majoritet som tyckte det. När det
gäller den uppfattningen finns det ingen förankring
här i Sveriges riksdag, därför att det inte utgör skäl
för att få komma till Sverige, söka asyl och få
uppehållstillstånd här över huvud taget. Men
samtidigt visar det att det finns en mänsklig
uppfattning hos många människor i Sverige -- dvs.
man vill vara med och hjälpa till när det gäller de
människor som man tycker synd om. I detta fall
handlade det om fattiga människor, inte om
människor som var förföljda på grund av krig,
diktatur osv.
Vi får väldigt många olika signaler när det gäller
flyktingpolitiken. Om jag skall sammanfatta dem är
det så att man inte är särskilt intresserad av dem
som ännu inte har kommit hit. När det kommer
ganska många hit blir man orolig och undrar: Är
det inte för många? Kostar det inte för mycket?
Men om man tittar på de människor som redan är
här, som redan har kommit hit, finner man att
väldigt många säger: Jag tycker så hemskt synd om
dem, om de skall behöva återvända hem. Kan de
inte få stanna? Kan inte just de som jag känner få
stanna här, för jag tycker personligen att det är synd
om dem?
Det är klart att det inte går att bygga upp en
skyddspolitik och en flyktingpolitik på sådana
signaler. Men det finns alltså en signal om ett
mänskligt beteende här i Sverige, om en
humanitet -- vi skall försöka hjälpa människor som
har det svårt. Då är det en uppgift för oss som
politiker att försöka omforma detta i regler och
bestämmelser som objektivt kan hanteras av våra
myndigheter -- och de finns där och tillämpas. I
grunden handlar det om att ge människor som flyr
från förföljelse, tortyr och krig möjlighet att göra
det och om att människor som av olika humanitära
skäl inte kan återvända hem också slipper göra det.
Jag är fullt medveten om att det inte är lätt att föra
diskussioner om flyktingpolitiken, därför att man
också måste ha en ganska omfattande kunskap om
de länder som de asylsökande kommer från. Det är
naturligtvis inte många förunnat att hinna läsa alla
rapporter från Amnesty, från
Utrikesdepartementet, från FN:s
flyktingkommissarie o.d., utan det blir ofta fråga
om ett förtroende för de människor -- politiker och
myndighetspersoner -- som fattar beslut. Här
återstår mycket när det gäller att skapa ett
förtroende för att vi på rättvisaste möjliga sätt ger
de människor skydd som behöver det.
Jag har upplevt att riksdagens partier är besjälade
av att vi har en sådan politik här i Sverige. Det finns
i denna kammare, tyvärr, undantag som använder
varje argument och varje möjlighet till att
smutskasta politiken, smutskasta invandrarna och
smutskasta flyktingarna samt till att så oro och
främlingsfientlighet bland oss.