Herr talman! Låt mig först betona att jag inte har
några som helst ''barn'' med Ny demokrati. Min
uppfattning om den svenska asylpolitiken kom till
långt innan det partiet ens var påtänkt. I vissa
frågor har detta parti inställningar och
uppfattningar som ligger miltals ifrån det som jag
står för.
Statsrådet sade att utskottet var totalt enigt, så när
som på ett parti. Det är sakligt korrekt. Jag vågar
med bestämdhet hävda att enigheten om den förda
asylpolitiken inte är lika total utanför detta hus. Jag
bryr mig inte om att bolla med siffror från den eller
den undersökningen, men mitt sammantagna
intryck är att den asylpolitik som i dag förs inte är
förankrad hos en majoritet av det svenska folket.
Sedan talade statsrådet om att ett antal bosnier
hade fått praktikplatser i Sverige. Det är i och för
sig mycket trevligt för dem. Men jag känner många
svenskar som har blivit arbetslösa och som under
den tid då de stämplar icke kan erhålla någon
praktikplats. Det hade varit något klädsamt om
också dessa arbetslösa kunde erhålla den
möjligheten.
Vi har nu det högsta antalet arbetslösa någonsin
och en dålig ekonomi, främst beroende på tidigare
regeringars försyndelser. Det är då förvånansvärt
att vi har en asylpolitik som skiljer sig vida från den
som i dag bedrivs ute i Europa. Min fråga till
statsrådet är: Av vilka skäl anser vi i Sverige oss att
i nuvarande läge ha råd att driva en asylpolitik som
saknar motsvarighet i varje annat land i Europa?