Herr talman! I denna debatt kommer jag i första
hand att vända mig till åskådarna på läktarna. Våra
kära ledamöter kanske tittar på TV. Annars
kommer de att kunna läsa protokollet i morgon.
Det gjordes en undersökning i TV 4
härommorgonen. Man kan ha olika åsikter om
undersökningar, men denna visade att 77 % tyckte
att vi skulle spara på flyktingpolitiken. 19 % tyckte
att vi skulle spara på försvaret. 4 % tyckte att vi
skulle spara på a-kassan.
Vi står inför ett stundande valår. Därför tycker jag
och många med mig att det är märkligt att inte
någon av regeringens representanter deltar i
debatten i denna för svenska folket, enligt vissa
undersökningar, viktiga fråga. Det finns ett par
socialdemokrater och några nydemokrater i
kammaren. Resten lyser med sin frånvaro. Det
hade säkert varit intressant för åhörarna på
läktarna att höra vad de olika politiska partierna
tycker i dessa frågor.
Vi har många gånger sagt att vi är ett parti som
utgår från verkligheten. Eftersom jag är gammal
polis har jag litet kontakter. Jag får uppslag, och en
del ringer till mig. Jag har fått ett brev från en
invandrare som har bott här i 20 år. Jag skall läsa
vad hon skriver om den svenska flyktingpolitiken
när det gäller debatten kring brottslingar:
''Som jag ser det, måste en debatt kring
brottslingars möjligheter att få uppehållstillstånd
behandlas i tre punkter:
1. Krav på invandrare vid ankomsten till Sverige
Krav på identitetsbevisning (pass eller annat) skall
kunna visas upp vid ankomst. Annars sker
automatiskt direkt utvisning. Detta skulle
förmodligen kunna medföra ett snabbt slut på att så
många presumtiva asylsökande före ankomst kastar
alla identitetshandlingar för att omöjliggöra en
juridisk prövning. Det skulle förmodligen också
avsevärt försvåra människosmugglingen.
2. Tiden för väntan på besked om uppehållstillstånd
eller avvisning
Denna tid är fortfarande, trots flerårig diskussion
och löften om ökad effektivisering och förkortande
av handläggningstiden, orimligt lång. Detta medför
bevisligen sociala problem med bl.a. missbruk, som
alltför ofta leder till brottsliga beteenden.
Utanförskap och inaktivitet parat med osäkerhet
om framtidsmöjligheter är synnerligen starka skäl
till att man kan hamna i svåra situationer och ej kan
klara av sin egen eller familjens förhållanden.
Invandrare som har assimilerats i det svenska
samhället utnyttjas alltför sällan som konsulter och
rådgivare i dessa sammanhang.
3. Brottsliga gärningars betydelse vid prövning av
uppehållstillstånd
Naturligtvis finns invandrare som kommer till
Sverige för att fortsätta en brottslig bana eller som
är på flykt undan rättvisan i andra länder. Om ej
förföljelse med hot om våld av dessa kan påvisas,
bör direkt avvisning ske vid gränsen.
Skälen till brottslighet kan också, som framgår av
punkt 2. ovan, ofta härledas till den för närvarande
orimligt långa handläggningstiden för prövning av
uppehållstillstånd. Denna fråga bör handläggas i ett
längre och ett kortare perspektiv. För att få en
förbättring i det längre perspektivet krävs en
förändrad och kraftigt förbättrad handläggning av
asylärenden (snabba beslut, hjälp ut i samhället och
möjligheter till och krav på en delaktighet i
samhällslivet på olika sätt).
I det kortare perspektivet, dvs. att pröva
uppehållstillstånd för de flyktingar som redan är
eller blivit brottslingar eller har svåra sociala
problem, är det betydligt svårare att finna en
lösning. Är det rimligt att dessa personer, som
kanske blivit brottslingar beroende på den svenska
invandrarpolitiken, skall utvisas? Är det å andra
sidan rimligt att Sverige skall ta hand om
asylsökande som begått brott i Sverige efter
ankomsten hit?''
Detta skriver en invandrare till mig som
parlamentariker. Hon har bott här i 20 år och vet
allt om detta. Hon vet vad landsmän och andra gör.
Hon kan detta. Hon är upprörd. Som svensk
medborgare och invandrare tycker hon att den
svenska flyktingpolitiken är inhuman och skapar
kaos i samhället. Den skapar kaos bland
invandrarna.
Så här ser invandrarna själva på den svenska
flyktingpolitiken. Det hade varit intressant att
konfrontera kulturministern och höra hennes
åsikter och motargument med vad invandrarna
själva tycker om den svenska flyktingpolitiken. Det
kanske blir en kommentar när kulturministern har
läst protokollet, men jag tror att det hade varit
intressant för de kära åhörarna på läktaren att höra
detta.
Jag läste i Svenska Dagbladet att det nu kommer att
bli ett slags praxis i fråga om var gränsen för
utvisning skall dras när man har begått brott. Det
fanns exempel på en som var dömd till två års
fängelse, bl.a. för misshandel och våld mot
tjänsteman. Det fanns exempel på de som hade
begått mindre brott; det handlade t.ex. om
upprepade snatterier och rattfyllerier.
Detta är en signalpolitik. De kriminella elementen
känner till måttstocken för var gränsen går för att
bli utvisad. Från departementets sida säger man att
detta visar att man skärper politiken. Om en
flykting begår brott riskerar denne att bli av med
sitt tillfälliga uppehållstillstånd och åka ut ur
landet.
De som ägnar sig åt brottslighet känner till nivån i
dag. Om de skulle riskera att bli utvisade har de alla
möjligheter att krypa undan och försvinna.
Regeringen satsar 100 miljoner för att polisen skall
jaga dessa människor. Därmed försummas mycket
annat viktigt arbete för polisen. I nästa stund
beviljas plötsligt ett slags amnesti för dessa som
man satsar 100 miljoner på att jaga runt på olika
ställen.
Det är slöseri med pengar. Vad vill denna regering
i dessa frågor? Det hade varit trevlig för kammaren,
och speciellt för åhörarna, att höra detta från
regeringens representanter. Det hade varit trevligt
om det hade blivit en debatt med de olika politiska
partierna här i kammaren. Det finns ju så många
intresserade unga åhörare här. Men i dessa frågor,
som tidigare talare har sagt, lyser de flesta med sin
frånvaro. Man vill inte gå i polemik med oss som
hänvisar till vad invandrarna själva tycker om
flyktingpolitiken.
Herr talman! Det är i dessa dagar och tider
skrämmande att se detta mycket låga intresse för de
här frågorna.
(Applåder)