Fru talman! Många människor, då naturligtvis
inbegripet politiker, känner i dag osäkerhet på flera
plan. Det kan gälla ekonomin, Europafrågan,
arbetslösheten. Då kan invandrarpolitiken bli ett
område där man tycker sig kunna agera tydligt,
sätta gränser, stänga gränser.
Ändå är det få saker som är så svåra att förutse som
hur stor spontan invandring i form av asylsökande
som ett land kommer att få under en viss period.
Genom internationellt politiskt engagemang,
uppmärksamhet och åtgärder kan man kanske
förebygga och förhindra en del konflikter och
förtryck som skulle kunna leda till
flyktingströmmar. Men det är den typ av grym
verklighet som vi bevittnar i f.d. Jugoslavien och
Turkiet som avgör hur många människor som flyr
från sina länder för att söka skydd någon
annanstans.
Rädslan för en framväxande främlingsfientlighet
och rasism finns naturligtvis med i den politik och i
den diskussion som förs när det gäller
invandringen. Forskaren Charles Westin vid
Centrum för invandrarforskning har sedan 1969
studerat hur den svenska opinionen gentemot
invandrare utvecklats sedan 1969. Hans
undersökningar tyder på att det inte finns något
klart samband mellan landets ekonomiska
situation -- om det är hög- eller lågkonjunktur --
och graden av främlingsfientlighet.
Man kan av forkningsrapporterna dra slutsatsen att
det vi ser inte är ökad rasism, däremot en
tilltagande kritik mot den förda flyktingpolitiken.
En öppen debatt om flyktingpolitik har förts och
skall föras. Men den skall föras med riktiga
argument. Den tjänar inte på den typ av
polarisering som vi nyss hörde uttryck för från
talarstolen. Man ställer de svagaste grupperna i
samhället mot varandra och vill ge sken av att den
ena gruppen slår undan benen för den andra
gruppens existens. Det är populistiskt och mycket
fult.
Det senaste beslutet om att sätta en datumgräns
som huvudskäl för uppehållstillstånd anser jag
skapar ytterligare grogrund för just
konspirationsteorier och missnöje. Sådana beslut
sänder fel signaler ut i samhället. Vad värre är
urholkar det FN-konventionens flyktingbegrepp.
Dessutom är problemet med gömda flyktingar och
människor som mår dåligt med det beslutet bara
delvis löst.
Det finns gömda flyktingar som lämnade in sin
asylansökan efter den 1 januari 1993. De som
lämnade in sin ansökan den 2 januari mår säkert
lika dåligt som de som lämnade in ansökan den 31
december 1992. Att ensamstående på våra
flyktingförläggningar, som ännu inte fått avslag på
sin ansökan, gjorde den bedömningen att
humaniteten inte gällde dem och därför gömde sig
är en konsekvens som även borde ha kunnat
förutses.
Flertalet av de asylsökande som det här gäller
kommer från Kosova. Nyligen kom en rapport,
bekräftad av UNHCR, om att en alban från Kosova
som varit asylsökande i Sverige men som skickats
tillbaka dött, troligen till följd av den misshandel
som han utsatts för av serbiska
myndighetspersoner. Det är i det här
sammanhanget totalt ointressant om han
misshandlades därför att han varit asylsökande i
Sverige, framförde en ansvarig på Invandrarverket
i en radiointervju. Det som gäller enligt svensk
utlänningslag och internationella konventioner är
om han sökte asyl därför att han kände välgrundad
fruktan för att begagna sig av sitt eget lands skydd.
Så här i efterhand står det väl tämligen klart att
hans fruktan var välgrundad.
Vi hade en hearing i utskottet den 29 mars om
situationen i f.d. Jugoslavien. Maud Björnemalm
citerade ur statssekreterare Christer Hallerbys
uttalande. Jag vill inte upprepa det. Verkligheten är
precis sådan som Hallerby beskrev den. Det
innebär att det inte går att, som våra
tillståndsmyndigheter verkar tro, förutse vilka som
kommer att fängslas, misshandlas och torteras eller
t.o.m. mördas. Vad är det som får
Utlänningsnämnden, Invandrarverket och Birgit
Friggebo att tro att serbiska myndigheter i Kosova
är mer laglydiga, humana eller medmänskliga än
serberna i Bosnien? Serbernas mål också i Kosova
är etnisk rensning, och det är endast det faktum att
albanerna inte själva tagit till vapen som gör att
situationen där inte är som i Bosnien.
Det är därför självklart att de asylsökande från
Kosova känner välgrundad fruktan. Det gäller inte
bara kosovaalbaner i f.d. Jugoslavien, utan även
människor tillhörande minoritetsgrupperna i
Sandjak och Vojvodina är utsatta för samma sorts
övergrepp på etnisk grund av serberna.
Vi anser att bristerna i bedömningen av asylskälen
är ett av grundproblemen som gör att vi har gömda
flyktingar. Vårt krav är fortfarande att
verkställighetsstopp skall införas för asylsökande
från Kosova. Vänsterpartiets förslag är också att
åtgärda grundproblemet genom att åstadkomma en
beslutsprocess värdig ett rättssamhälle.
Vi lägger i vår motion fram förslag om
asylnämnder, muntlig handläggning i större
utsträckning och större samstämmighet mellan vad
regering och riksdag säger i utrikespolitiska frågor.
Det måste vara en större samstämmighet i den
bedömning som Invandrarverket och
Utlänningsnämnden sedan gör av asylsökandes
asylskäl.
När det gäller flyktingbarn föreslog vi att de gömda
flyktingfamiljerna skulle erbjudas en ny
asylprövning, och att samma barnexpertis som
gjorde utredningen åt Socialstyrelsen skulle delta i
den nya asylprövningen. Motiveringen är de brister
som utredningar och nu även utskottet pekar på,
nämligen att barnens egna flyktingskäl inte har
beaktats i den utsträckning som borde vara fallet.
Om det uttalade kravet är att skyddsbehovet skall
gälla kan man inte ta till sådana ad hoc-lösningar
som nu senast
Fru talman! Mycket mer finns naturligtvis att säga
om beslutet i förra veckan, om situationen i
Kosova, om Invandrarverkets och
Utlänningsnämndens bedömningar och om svensk
asylprövning. Men tiden är begränsad och frågorna
många.
Det finns i detta betänkande en motion från kds
som jag kände mycket starkt för. Motionären anser
att krigsvägran vid inbördeskrig skall betraktas på
samma sätt som krigsvägran vid krig mellan
krigförande länder.
Krigen i f.d. Jugoslavien och inbördeskriget i
Turkiet är två aktuella exempel i Europa där det
finns en brist både i internationella konventioner
och i vår egen lagstiftning. De gäller inte vägran att
delta i dödandet av sina egna, som exempelvis de
kurdiska krigsvägrarna i Turkiet, eller vägran att
delta i etnisk rensning genom övergrepp mot sina
forna grannar, som de serbiska krigsvägrarna från
olika delar av f.d. Jugoslavien. Det framstår som en
brist att vi i dag inte ens har en uppfattning i den
frågan.
Jag vill kort lämna en rättelse till vår meningsyttring
beträffande mom. 3. I brådskan blev yrkandet ett
resultat av motionskravet i en folkpartimotion.
Vänsterpartiet liksom kds yrkande är, att om tortyr
och våldtäkt utförs av företrädare för statsmakten
skall det ses som tortyr och utgöra skäl för asyl.
Utskottet anser att motionskraven tillgodoses
genom vad som står i 8 och 3 kap. utlänningslagen.
Vi anser inte att så är fallet. Kap. 8 handlar om
verkställighetshinder för asylsökande som fått
avslag, och i kap. 3 nämns inte ens tortyr, och än
mindre våldtäkt, som asylskäl. Vi anser att en
bestämmelse bör införas i lagparagraferna i
utlänningslagen. Vi frågar oss hur
utskottsmajoriteten kan anse att den svenska
lagstiftningen är till fyllest på denna punkt.
I betänkandet behandlas också motionskrav om att
underlätta för människor som gift sig och inget
högre önskar än att få leva tillsammans, men där en
restriktiv praxisbildning för uppehållstillstånd med
anledning av anknytning till en i Sverige bosatt
person har blivit ett oöverstigligt hinder.
Fortfarande kommer allför många vädjanden från
olyckliga par, trots att utskottet anser att reglerna
nu har ändrats. Jag hoppas att det betänkande vi i
dag behandlar, debatten och det förslag som
utredaren nu har lämnat beaktas av
tillståndsmyndigheterna.
Det framstår som litet absurt att vi skall ha en
myndighet som med en skriftlig ansökan som
beslutsunderlag gör bedömningar av ett äktenskaps
seriositet. Man kan ställa sig frågan om vi också
skall ha en sådan myndighetsbedömning av
seriositeten av svenska medborgares äktenskap.
Det kanske behövs, om man tittar på
skilsmässostatistiken, vad vet jag.
Ett motionskrav som Vänsterpartiet har i
betänkandet handlar om könsstympning av kvinnor
och flickebarn. Världshälsoorganisationen WHO i
Genève beslöt för snart ett år sedan att ta i med
hårdhandskarna mot de gamla seder och
traditioner som leder till att miljoner flickor varje
år utsätts för kvalificerad misshandel och tortyr
genom könsstympning.
Beslut fattades och en handlingsplan antogs med
stöd av kvinnoorganisationer i ett flertal afrikanska
länder, och Libanon i Mellanöstern var också med.
Nyligen besökte en kvinna SIDA här i Sverige och
höll information som en del av denna
handlingsplan. Det kanske var några av er som
hade möjlighet att vara där och lyssna på henne.
Vänsterpartiet anser att om en asylsökande anger
som asylskäl och gör troligt att hon eller hennes
flickebarn riskerar att könsstympas skall detta vara
skäl för asyl.
Om arbetet med frågor om mänskliga rättigheter
skall ha framgång bör initiativ som det som togs i
Genève uppmärksammas och tas på allvar i
demokratiska länder som exempelvis Sverige.
Fru talman! Min tid för anförandet är slut. Jag står
givetvis fast vid våra krav i de olika moment som
anges i vår meningsyttring. Men för att spara
kammarens tid yrkar jag endast bifall till
meningsyttringen vad avser mom.5, 6 och 11. och i
övrigt till utskottets hemställan.